Sicket meck alltså...
Dagen började med ett totalt värdelöst möte med Försäkringskassan.... "Vi vill att du kommer ner för att diskutera ett projekt som vi har startat" och när man väl kommer ner så pratar vi i 5 minuter och sen säger dom "ja, jag hör ju att du inte är aktuell för det här projektet"... A men va fan, kunde vi inte tagit det över telefon istället för att jag skulle behöva stressa ända ner till stan på min lediga dag och leta parkeringsplats. Kanske ska skicka faktura på bensin - och parkeringspengar till handläggaren... Tror ni jag får igenom det?? Skulle inte tro det.... *suck* Man kan ju bli trött för mindre.
Nåja, vart på lite bättre humör under promenaden iaf. Gick med vovvarna i Bäcksjön medans Åsa var inne på VSG-möte på jobbet. Strålande sol och 1 plusgrad... Härligt!!! När mötet var klart gjorde vi några ärenden och sen for vi till klubben för dagens lydnadspass...
Väl där var vi helt ensamma förutom Lena som rastade sina vovvar. Efter ett trevligt surr en stund stoppade hon in sina i bilen och ville att jag skulle ta ut Accta, hon har inte sett henne sen i somras när hon var liten... Hon tyckte att hon hade blivit så stor, så stor.... :o) Sen sa hon som alla andra säger, gud vad lika Accta och Java är... Alla säger det, men jag tycker inte alls att dom är så lika... Men det kanske beror på att man lever med dom och ser dom varje dag....
Vi började träningen med ett uppletande för båda jyckar. Båda gick jättefint...Vi vallade inget utan bågade ut och la ut grejerna och vovvarna fick följa med ut och se, sen gick vi tillbaka och skickade dom rakt mot grejen. Roligt också att det hade hunnit bli mörkt så dom fick verkligen använda snoken när dom letade. Fina raka skick blev det... :o)
Sen var Åsa och Java först ut på lydnadsplan. Det grejades med halterna för dom... Java har ju en förmåga att sätta sig så fasligt snett, i transporten går hon skitfint. Positionen är kanon och superkontakt. Men så fort dom gör halt så svänger hon ut med rumpan, ibland så mkt att det nästan blir i 90 graders vinkling. Vi har nu testat allt, jag gick t o m och bröt av en kvist som Åsa fick använda som ett "ridspö" att peta till henne på rumpan med i förhoppning att hon skulle svänga in den. Men icke då.. Hon brydde sig inte det minsta... Så efter funderingar och åter funderingar så såg vi inget annat alternativ än att ringa vår mentor, Janne.... Han kom med förslaget att köra halter efter en vägg och gå så nära väggen att hon inte har någon möjlighet att sätta sig snett.... Så vi bestämde att vi skulle leta upp en vägg på vägen hem och testa.
Sen var det Acctas tur att entra planen. Körde fokus på tysta starter, raka sättanden och läggande under gång.. Kul att ha någon som tittar på en nu eftersom jag tränat så mkt ensam. Åsa tyckte att det såg kanon ut och jag fick höga betyg av henne. Bra, då vet jag att jag är på rätt väg och ska fortsätta så.
När vi sedan for hem så skulle vi leta upp ett ställe i Sävar som har en bra vägg för Java att träna raka sättanden på. Vilket meck alltså.... Jag tror att vi for runt i halva Sävar innan vi hittade en vettig vägg som var tillräckligt lång för att göra åtminstone 10 sättanden i rad på... Och den skulle ju inte bara vara lång, det skulle även vara en vägg som man kommer tillräckligt nära utan snövall och så. Men vi hittade iaf en till slut och testade... Funkade kanon!!! Så nu är det väggträning som gäller ett tag framåt så hon får in i sin lilla hjärna hur man gör när man sätter sig... ;o)
Väl hemma så hade vi två trötta och hungriga vovvar... Dom fick sig även var sitt grisöra till efterrätt... Smaskens... :o)
Nu är det "Mannen som talar med hundar" på tv..... Mitt favvoprogram.... :o)
¤ - Jo, Chefen, jag är rädd att jag kommer att ersättas av en dator.
- Snälla Harald, för att ersätta Dig räcker det med en miniräknare. ¤
Lyckad träning...
Funderade en stund på vart jag skulle fara, vill ju inte vara på samma ställe och träna hela tiden... Efter en del funderande kom jag på att jag ville kolla hur det såg ut borta på en liten fotbollsplan i utkanten av Sävar. Vi var mkt där i somras och tränade men när snön kom så letade vi upp andra ställen som var plogade och så... Men eftersom vi knappt har någon snö nu så var det utmärkt underlag att träna på.... Lite frostigt bara...
Så fort jag tog ut henne ur bilen så kände jag att det skulle gå riktigt bra. Hon var "på" utan att vara för "på".. Alldeles lagom.... Vi körde lite fritt följ med fokus på position i transport och raka halter, läggande under gång och sitt kvar... Idag körde vi bara med extern belöning och det funkade kanonbra.. Hon har fattat det där nu och klarar av att fokusera på mig utan att tänka på leksaken. Hon var nästan helt tyst hela passet, bara någon gång som det kom ett litet startpip i transporten men det gick lätt att få tyst på henne.
Ja, vi hade rent av ett skitroligt pass tillsammans... Krav och fokusering under momenten och jätteroligt och lek som förstärkning. Jag säger det en gång till, nu vet jag att det går att ha roligt samtidigt som man ställer krav.. Och jag vet också att Accta pallar med trycket. Nu gäller det bara att få till detta varje gång man tränar, och det är det som är det svåra...
Väl hemma igen har Accta sovit som en gris... Tröttsamt, sa hon..
Badet med specialschampot har inte hjälpt något, snarare tvärt om... Men nu vet jag det iaf och kan berätta det för vetten... Har undersökt hennes hud ganska ordentligt idag och efter att ha pratat med Eva (Indras matte) så är jag lite lur på att hon har fått svamp som har satt sig runt analen... Ser att hon har blivit så där roströd där som dom kan bli i tassarna när dom får svamp där... Det skulle i så fall förklara varför hon kliar sig mkt runt munnen och även på andra ställen.... Om svampen börjar vid analen och hon är där och kliar med munnen, sen kliar hon med tassen på munnen och sen kliar sig på andra ställen så sprider hon runt svampen på hela kroppen... Kan vara en förklaring som jag ska diskutera med vetten på tisdag. Svamp uppkommer ju när kroppen inte riktigt är i balans och det kan vara en förklaring till varför det kom under löpen, strax efter hon åt antibiotika för maginfektionen hon åkte på....
Ja, det kanske är långsökt, vad vet jag... Men det kan ju helt klart vara värt att ta upp med vetten.... Vi får väl se vad som händer och sägs på tisdag... Då ska vi även kolla hur det är med ögonen. Nu har vi slutat med antibiotikan och har bara kortisonögondroppar. Tycker att det röda helt klart har blivit mkt mindre och det kommer inget kladd längre. Men hur det ser ut längre in kan bara vetten se.
Usch, på min beskrivning av Acctas "besvär" så låter det som om hon ser skruttig ut.... Men det gör hon inte.. Hade det inte varit för att hon har kliat sig så hade jag inte märkt nått.. Och det som är så fascinerande är att hennes päls är i sån fin kvalitet. Hon är skinande blank och fin... Ja, skumt är det...
Imorgon ska vi nog åka ut till klubben och träna. Bra att växla träningsställen, och på klubben har vi ju inte varit så hemskt mkt.
¤ Ju mer man ser av människorna, desto mer uppskattar man sin hund ¤
"Fäfermisshandel" av högsta graden...
Idag har Accta fått uppleva det värsta hon någonsin varit med om... Enligt vettens ordination skulle hon bada i ett specialschampo för att bli av med klådan som hon haft... Det är ett schampo som lindrar klåda och återfettar huden.... Men inte nog med att hon skulle badas, det skulle även sitta i och verka i 10 minuter... Kan säga som så, det blev långa 8½ minuter för henne... Tyckte att det räckte då och började skölja henne... :o) Men för att vara det värsta av det värsta som kan hända en 9 månaders unghund så tycker jag ändå att hon skötte sig riktigt bra.... Vi hade två rymningsförsök som jag lyckades stoppa och efter det så gav hon med sig och satt snällt stilla.... Hon gillar iaf att sjunga i duschen, det är en sak som är säker...;o) Och matte var inte den torraste efteråt heller... ;o)
Vi överlevde iaf denna prövning och Accta var inte sur särskilt länge efter duschen... Det är ju mysigt att bli torkad, sa hon.. :o)
Annars har vi haft en lugn dag... När Åsa kom hem från jobbet satte vi på oss pannlampor och gick en härlig prommis i mörkret. Vi var nästan ända bort till "vargland", men som tur var så varken hörde eller såg vi några vargar den här gången. *pheiww*
¤ Varje utgång är en ingång till något annat ¤
Brunnsfobi och migrän...
Kom till jobbet vid 15-tiden och då kändes det bättre... Men jag hade fortfarande kvar den där "baksmällekänslan" som alltid infinner sig efter att jag har haft migrän.. Gick bra att jobba men jag kände verkligen att hjärnan inte var med mig. Gjorde lite fel med en faktura, så det var ju bara att kreditera den och börja om.. *suck*
Efter jobbet så var det träning med Sävargruppen. Kände mig rätt ok så jag beslutade mig för att följa med. Gud vad roligt det är att följa alla och se hur dom utvecklas. Tyckte att det var stor skillnad bara från förra veckan..
Min egen träning gick rätt bra, men jag kände mig ändå inte riktigt nöjd efteråt och fick en "utskällning" av Åsa för det. Jag hade t o m fått spontana applåder när jag för första gången visade upp vårt läggande under gång... Åsa tyckte att Accta hade gått jättefint och tyckte jag var knäpp för att jag inte kände mig nöjd... Men, är man pedant så är man.. :o)
Väl hemma när det var dags att gå och lägga sig igen så kände jag att huvudvärken var på väg tillbaka. Tog en tablett och sen snabbt isäng.. Försent tydligen.... Har inte sovit så bra i natt och inte vart det bättre av att jag vaknade av en hysterisk Åsa som hade fått kramp i vaden.... Hon skrek utöver sig och ville att jag skulle hjälpa henne... Så upp där och börja stretcha vad mitt i natten med västa huvudvärken... Inte bja, inte bja....
När jag vaknade på morgonen hade jag fortfarande ont och var på ett uruselt humör... Så det var bara att ge vovvarna mat och gå och lägga sig igen... Somnade om till slut och sov ända till kl 12:30. Huvudvärken är fortfarande inte helt borta men det känns iaf bättre. Har tagit ytterligare en tablett så nu vore det väl fan om det inte skulle försvinna.
Nu på eftermiddagen så bestämde jag mig för att jag skulle gå ut och få lite frisk luft i hjärnan. Tog med mig vovvarna till "Kalhyggesvägen" och gick en promenad... Efteråt stannade jag på sågen för lite träning och det var då jag kom på varför jag inte var riktigt nöjd med träningen igår. Upptäckte att Accta absolut inte gillar brunnar... Ni vet såna där som det står A och K på, och även såna med galler som ska svälja vatten. Så fort vi började närma oss en sån så började hon sacka efter och var inte alls "med" eller "på"... Och det var nog det jag kände igår, för där vi var så var det en sån brunn i mitten som jag naturligtvis inte tänkte på och gick fram och tillbaka över... Ja, jösses, dessa unghundar.... Men med tanke på att hon inte har haft några konstiga rädslor under sin uppväxt så kan man väl leva med lite brunnsfobi... ;o) Hon har ju aldrig reagerat på brevlådor, bommar eller GB glassgubbar som våra andra hundar gjort under deras valp- och unghundstid....
Jag förflyttade mig lite bort från brunnarna och då gick lydnaden som en dans igen.... Ha ha, knasboll... :o)
Nu sitter jag i soffan och brottas med huvudvärken som är kvar.... När Åsa kommer från jobbet ska vi käka lite ungspannkaka och sen blir det lite godis.... Mumma.... Socker gör säkert susen.... :o)
¤ Ödet ger oss våra släktingar men våra vänner väljer vi själva ¤
Vilodag...
Vi tränar ju ganska intensivt nu, eller iaf återkommande varje dag, och jag tror att det är viktigt att det bara är "tråkigt" någon dag också där det inte händer nått särskilt. Imorgon är det träning med Sävargruppen och jag hoppas att det inte är lika kallt då som det varit idag. Vi har haft 12 minus här... Är det lika kallt imorgon så är frågan om vi ska ha någon träning. Inte det att det blir för kallt för att träna, men det blir jäkligt kallt att stå och titta på alla ekipagen + att det blir kallt för hundarna att ligga i bilen. Ja, vi får väl se vad som händer. Skulle det vara så att det inte blir någon träning med gruppen så far nog Åsa och jag och tränar själva. Då kan vi träna samtidigt och det behöver bara ta någon halvtimma istället för 2½ timma.
Java går just nu runt här och är jätteolycklig... Jag tror att hon har glömt att hon har fått sin mat... ;o) Så fort man går ner i köket så kommer hon rusande och går fram till diskbänken.. Vet inte riktigt hur det är ställt med hennes lilla hjärna... ;o) Kanske var det så att hon blev så förvånad av att dom fick maten iordninggjord och serverad av Åsa idag, och det är dom inte vana vid. Det brukar vara min syssla... Jag kanske måste ge henne några kulor så hon blir lugn... :o)
Men nu ska jag ta och hoppa till duschen... Hade tänkt att försöka komma mig i säng innan 23 idag... Har visserligen den visionen varje dag, men jag lyckas sällan... Men i dag så..... :o)
¤ Vi anstränger oss mer med att övertyga andra att vi är lyckliga än att försöka tänka så själva ¤
Nya kläder...
Idag började dagen inte riktigt som vi hade tänkt. Kl ringde 06:55 och tanken var ju att vi skulle ha klivit upp då.... Men jag somnade om som en gris och vaknade inte förns 07:20... Shit pommes frites..... Och vi som skulle åka kl halv åtta och lämna in bilen på lagning... Åsa och jag kutade fram och tillbaka, ge vovvar mat, kissa dom, göra oss själva iordning, ge ögondroppar, smörja salva osv osv.... När kl var tjugo i åtta gav vi upp och insåg att vi skulle komma försent, så det var bara att ringa till verkstaden och be om ursäkt i förväg... Men det va ok, som tur var.
Vi for förbi på mitt jobb och lämnade in min påse med jobbkläder och sen satte vi kompassnålen mot verkstaden på Grubbe... Lämnade in bilen och tog ut två nyfikna vovvar... "Va, vad ska vi göra nu? Vad gör vi här? Vart ska vi??" Jodå, vi skulle gå därifrån och till mitt jobb... En "liten" prommis på dryga milen via stan och sen I 20-skogen..... Behöver jag säga att vovvarna jublade av lycka.... När vi hade gått 10 minuter i koppel så kom vi till en fotbollsplan, där släpptes båda vovvar (Accta hade fått vara lös lite innan på cykelbanan, bra träning) och vi körde en liten intervallträning. Sen fortsatte promenaden norrut... 2 timmar senare stod vi inne på mitt jobb och då hade vi även varit vägen förbi obs och köpt lite att stoppa i magen. Man måste ju äta efter en mastodontpromenad... :o) Vovvarna sjönk nöjda ihop i var sin hög på golvet i personalrummet och somnade som grisar. ;o) Tröttsamt, sa dom...
Åsas pappa hämtade Åsa och körde henne ner till den nyfixade bilen... Så nu är vi ytterligare 3000 kr fattigare... *suck* Men hade vi lämnat in den på Ford så hade det blivit dubbelt så dyrt, så det är ju positivt iaf...
Väl hemma igen så har vovvarna sovit hela dagen lång, enligt rapport. Själv stannade jag kvar på jobbet för att förtjäna min lön...
Efter jobbet for Accta och jag iväg till sågen och tränade... Idag vart det lydnad med extern belöning. Det valde hon faktiskt själv. Hon släppte leksaken och kom in och satte sig fot, och jag lät den ligga... Det är första gången som det har funkat, för förut när jag har testat så har hon blivit jättestörd av att det har legat en leksak på marken brevid och inte alls kunnat koncentrera sig... Men idag gick det bra, och det var kul att träna på ett annat sätt. Det är ju lite lättare att kunna belöna exakt vid rätt tillfälle med extern belöning. Iaf tycker jag det...
Träningen gick iaf bra och efter några pipiga första minuter så kom hon in i det och hamnade "under tryck"... Det verkar som om hon behöver några minuter i början på varje träningspass för att komma in i det så att säga.... Så den här vovven ska nog ut och värmas upp lite innan det är dags att gå in på plan på tävling. Zelda var ju tvärt om... Henne tog jag direkt från bilen, stramade upp henne och sen gick vi rätt ut på plan vid tävling... Ja, alla vovvar är ju olika och det gäller att komma på vad som funkar för just den individen...
Just nu så är det det här som gäller för Accta, men det kan ju ändras...
Fokuserade mest på läggande under gång och platsliggning i dag.... Hon gjorde några skitsnygga, snabba lägganden utan hjälper och matte blev så stolt.... "Pang" sa det så for hon i backen.... Läckert..... Nu gäller det bara att bibehålla det här....
Vi får se och hoppas att det blir lydnadsträning här dom närmaste dagarna. Dom har sagt att det ska bli riktigt kallt nu i mitten av veckan och blir det för kallt så blir det nog en liten koppelprommis och sen apporteringsträning hemma istället... Det ska ju inte vara plågsamt att träna lydnad.... För matte alltså.... ;o)
Nu är det sängen som gäller...
Natti!!!
¤ Stå inte där och bara se dum ut! Klia mig på ryggen istället ¤
Ny vecka igen...
Igår var jag till sågen och tränade lydnad med Accta medans Åsa var hemma och hjälpte Roger att sätta in vår nya värmeflyttare. Både min träning och arbetet här hemma gick bra och vi var nöjda och glada på kvällen.
Idag har träningen bestått av metallapportering i köket. Hon är så söt, lilla hjärtat... När hon börjar bli trött så lägger hon sig ner med apporten i munnen. Men se det gick inte matte på. Då vart hon upplyft till sittande ställning igen, för jag hade ju faktiskt sagt sitt, och inte ligg... :o) Apporteringen går iaf framåt. Hon är fortfarande lite ovillig till att ta den självmant, vill gärna vända bort huvudet och så. Men ger man henne inget val så tar hon den så snällt. Hållandet är hon jättebra på, håller den fast och fint. Har även börjat lägga in kommandot också. Blir bra det här förhoppningsvis. Det är fortfarande en väldigt lugn träning, vill inte ha en massa stress i detta momentet. Så fram tills att hon tar den själv på ordet apport så kommer jag att hålla till i köket utan en massa annan störning.
Undertiden vi dolade på hemma med detta så var Åsa och Java iväg och tränade lydnad. Dom kom tillbaka glada i hågen och det hade gått jättebra idag. Åsa håller just nu på med att få till snygga sättanden och det går som sagt framåt. Härligt!!!
Imorgon ska vi lämna in bilen för att byta fläktrem och kamrem. Blir väl inte världens billigaste historia direkt, men det måste ju göras, så....
Nu ska jag köra en till omgång apporteringsträning och sen är det kloklippning på båda vovvar..
Natti!!
¤ Kvinnor och soppor ska man inte låta vänta, för då kallnar de ¤
Svimmat i soffan...
Vi lämnade övriga flocken hemma för att få lite tid för oss själva... Det var riktigt skönt faktiskt.... Det är konstigt det där, förr när Zelda fanns i mitt liv så tyckte jag att det var så tråkigt att fara iväg själv och träna, men nu bara älskar jag det... Undra varför?? Jag menar, missförstå mig rätt, självklart är det roligt när Åsa och Java är med eller när vi tränar tillsammans med andra, men det känns lite speciellt att bara fara iväg med Accta... Kanske beror på att jag varje dag alltid går ensam med båda vovvarna på promenad innan jobbet... Och det kanske är det som gör att det är så mysigt att få ensamtid med Accta.... Ja ja, hur som, mysigt har vi haft det iaf...
Och nu ligger lilla hjärtat och sover sött i sängen.. :o)
Skulle gissa att kvällen blir fortsatt lugn. Är ganska trött faktiskt...
I morse ringde klockan kl 06:00 *pip*..... Vi skulle upp och gå med vovvarna en stund innan jag skulle köra Åsa på jobbet och sen åka vidare till mitt jobb. Ville att dom skulle få springa av sig eftersom dom fick följa med och vara med hela dagen där. Förstod att det skulle bli ganska mkt att göra, och då hinner jag inte riktigt med dom. Men dom har ju legat i personalrummet och spanat på alla vovvar och folk som har besökt oss i butiken idag... Ganska bra faktiskt att dom har full uppsikt över butiken från rummet där dom ligger. Skulle tro att det gör att det inte blir allt för tråkigt för dom.
Läste precis på en blogg som jag följer varje dag, att dom hade fått hem en ny liten stjärna. En liten schäferflicka som heter Yalla... Är så glad för deras skull... Dom miste nyss sin älskade Wilma när hon blev påkörd av en bil.... Så fruktansvärt...... Tror att det här är helt rätt för dom... Tror att Wilma uppe i hundhimlen ler nu när hon ser att dom har en liten vappis att lägga all sin kärlek på.... :o)
Nu ska snart Åsa och Java gå ut på en liten prommis.. Hade väl tänkt att ordna med lite mat undertiden.... Man måste ju äta nått också... :o)
Sen blir det nog soffan och tv resten av kvällen, och jag ska njuta av att kunna vara uppe hur länge jag vill... I morgon är det en ledig dag!!!!
¤ Skaffa dej vänner innan du behöver dem ¤
Vår uppfart...
...är förenad med livsfara.... Hela uppfarten består just nu av blankis efter allt regnande. Fick ta hjälp av bilen för att överhuvudtaget kunna stå upp när jag skulle fara, och knappt då kunde jag stå upprätt. För stå är det man gör, man går inte utan står bara rätt upp och ner, och är man inte tillräckligt snabb att hugga tag i bilen där man ska så åker man rätt ut i gatan..
Skulle ha in hundarna i bilen bak och efter stor möda kunde jag ta mig dit och öppna luckan. När jag sedan ropade på dom så tog dom två steg sen gled dom hela vägen ut på gatan. Ni skulle ha sett deras miner... " va, faaaan" ;o) Obetalbart!!!!!
Igår var vi till mamma och grattade henne, hon fyllde pensionär... Hela 65 bast... Åt god tårta och surrade hela kvällen. Var inte hemma förns kl 22:30 och då var jag så trött att jag inte ens hade en tanke på att orka skriva här...
Nu är vi nyss hemkomna från vår träning med Sävarborna. Egentligen var det tänkt att vi skulle ha varit i paddocken hos Annelies föräldrar igen, men där var det blankis. Skulle nog inte ha varit så lyckat... :o) Så vi träffades på en parkering på industriområdet istället. Där hade asfalten tinat fram och det gick kanon att vara där. Tyvärr var det liiiite dåligt med lysen, men bara vi får lite snö som lyser upp så kommer det att vara ett jättebra träningsställe på vintern. Eftersom det jobbas där på dagarna så kommer det antagligen att vara välplogat och sandat.
Nu är jag jättetrött i ögat och ska gå och sova. Imorgon blir det träning, jobb och sen blir det Idolfinalen på kvällen på tv.
Natti natti på er!!!
¤ När du får hjälp av en vän, minns det. När du hjälper en vän, glöm det ¤
Då var det dags igen...
Idag var det då dags igen... Acctas klåda har inte gett med sig + att båda vovvar återigen fått tillbaka kladd i ögonen. Jag hade bokat tid med Ann-Louice Backman som är duktig på just dessa saker.
Accta fick komma in först. Det bläddrades i päls för att se om hon kunde hitta ohyra. Har själv kollat men inte sett något, och det gjorde inte hon heller.
Sen var det analen som fick sig en ordentlig genomtittning. Hon har små, små röda prickar där och det är ju där som hon kliar sig som mest. Det tömdes analsäckar bara för att kolla att det inte var nått vajsing där, men det såg bra ut. Såg ut som det skulle och luktade som det skulle (uääääck) och det var inga problem med att få ut det heller.
Ögonen kollades och gud i himmel så röd hon var... Stackarn... Hon hade även små "prickar" i slemhinnan som säkert inte är så sköna att ha där.
När hon kände igenom henne allmänt så sa hon även att hon var svullen i juvren och då tittade hon i slidan, jodå, där var det rött i slemhinnan.
Allt detta tillsammans gör att hon tror att det är något hormonellt. MEN... Då var det ju det här med Java då. Hon har inga andra symtom än att hon har kladd i ögonen + att hon är väldigt röd där. Och skulle det då vara hormonellt på Accta så borde ju inte Java ha det... Ja, det blev mkt kliande i huvet, både på oss och på vetten.
Men vi beslutade att vi skulle göra så här.
För Javas del har hon fått cloromycetin i droppform som hon ska få i en vecka tillsammans med kortisonögondroppar.
Accta har fått kortisonögondroppar + fuciderm som ska smörjas på och runt analen. Har även köpt Viacutan som hon ska få i maten. Det ska göra att hon får i sig mer essentiella fettsyror som ska hjälpa till att återfukta huden. Har även köpt ett schampo som lugnar kliande och torr hud. Ska vänta lite med att bada henne, men kanske gör det om någon vecka.
Sen ska båda vovvar tillbaka till vetten om 2 veckor för att se hur ögonen ser ut. Har inte Acctas klåda lugnat sig lite eller gått över helt så ska vi ta ett skabbprov för säkerhetsskull. Och är det inte skabb, ja, då får vi väl se vad vi går vidare med.
Skulle gissa att veterinärbesöket + medicin idag gick på lite över 1000-lappen. Tänk om man kunde få en månad utan att behöva betala en veterinärräkning. Vilken lyx!!!
Men som sagt, man kanske inte ska klaga, vi får ju iaf med oss vovvarna hem och det är inga större fel på dom. Det finns dom som har det värre.
I övrigt så har det varit en ganska lung dag. Vi for och tränade lydnad och gick en promenad innan det var dags att fara till vetten. Vi hade tid kl 13. Sen var det hem och lämna vovvar och Åsa och sen till jobbet för att jobba dom sista timmarna innan stängning.
Var till apoteket efter jobbet och hämtade ut medicinen. Fick sitta där ganska länge, mkt folk.
Nu ska jag ta och klippa klorna på Accta och sen är det dags att gå och sova.
Natti natti på er!!!
¤ Den som väntar på något gott väntar alltid för länge ¤
Grattis till mig...
Idag var egentligen min lediga dag men eftersom vi ska till veterinären imorgon så for jag på jobbet och jobbade in några timmar. Kommer antagligen inte att komma till jobbet förns runt 15 tiden imorgon. Skönt att inte har några minustimmar...
Innan jobbet idag for jag ut på en långprommis. Den runda jag gick tog betydligt längre tid att gå idag. Det var fullständigt livsfarligt ute. Efter gårdagens snöande så har det regnat konstant hela natten och hela förmiddagen. Detta tillsammans med några plusgrader har ju gjort att alla vägar har isbeläggningar... Och då snackar vi blankis... På den vägen som jag skulle gå hade dom naturligtvis inte ens hunnit sanda, så det hade nästan passat bättre med skridskor än kängor.. Hundarna såg ut som bambi på hal is... :o) Fick säga till dom några gånger i början av promenaden att dom inte fick leka nått idag... Efter några vurpor insåg dom detta av sig själva och jag behövde inte tjata mer... :o) Det som var mest livsfarligt var ju när jag ropade på dom. Då kom dom mot mig i hundranittio och började bromsa några meter ifrån mig... Det hjälpte föga, kan jag säga.. Hade jag inte hoppat undan så hade dom tagit mig ett par gånger, typ the bowling style.... Trots att dom började sladda och bromsa kanske fem meter innan mig så gled dom förbi mig och lyckades stanna kanske fem meter bakom mig.. Då fattar ni hur halt det var...
For sedan på jobbet och var där mellan 13 - 17... Har börjat ta fram material till Acctas tjänstetecken nu. Har äntligen bestämt mig för vad jag ska ha för färger... Är inte helt hundra på vilken trådfärg det blir bara, ska göra en provbrodyr imorgon hade jag tänkt... Jag hoppas att det blir bra så som jag har tänkt mig, men det är svårt att tänka sig färgerna ihop, därför vill jag prova och se om det är så jag vill ha det.
Tycker att det är dags att hon får sig ett tjänstetecken nu när hon har blivit stor kicka... Vi har ju en mätsticka på jobbet och jag mätte henne för några veckor sedan. Hon är nu 56 cm över havet och väger 25 kilo. Tror inte att hon kommer att bli så mkt högre, möjligtvis kommer hon kanske att bredda på sig lite.. Så man kan väl i stort sett säga att hon är färdig växt.. Blir en liten tjeja det här.. :o)
På vägen hem från jobbet hämtade jag upp mamma och när vi kom hem så var Per och Linn redan här... Efter en gemensam middag kom Malin och Liza över på fika.... Jättetrevligt!!!
Malin hade även med sig sin trimmaskin, så där rök Pers lockar.... :o) Vart himla snyggt faktiskt...
Nu ska jag kolla på mannen som talar med hundar som jag har spelat in idag, sen är det dags för kudden..
Natti!!!
¤ Döm en man efter hans frågor istället för hans svar ¤
Mätt, mätt, mätt...
I fredags styrde vi kosan mot Skellefteå och Åsas mamma. Väl framme väntade jättegod spagetti och köttfärssås. Mumma... Vi var båda snorhungriga.. Skulle gissa att vi var framme vid 20:30, så middagstiden hade passerat för länge sedan.
Efter maten blev det en lugn kväll och sedan gick vi och la oss i den nyinköpta luftmadrassen. En sån där dubbelsäng som blir lika hög som en vanlig säng när den är uppumpad. Men det var nog lite för lite luft i den, för jag rullade in till mitten hela natten och knuffade nästan ut Åsa ur sängen. Och Java älskade den verkligen. Hon envisades att ligga brevid mig i sängen hela natten. Gick bara ner på golvet för att svalka sig några minuter när hon tyckte att det vart för varmt, sen kom hon uppkrypandes igen. Åsa försökte "värma ut" henne så att hon skulle få lite mer plats. Hon hade lagt täcket över henne, men det hjälpte föga. Hon hade hoppat ner för att sedan gå runt till min sida och hoppa upp och lägga sig där istället. Smart vovve... :o)
Lördagen bjöd på lite julhandel. Efter en långpromenad på Vitberget så for vi ner till stan och köpte lite julklappar till Linn. Passade även på att köpa något litet till Åsas mamma också. Hon fyller år på onsdag, samma dag som min mamma.
Efter middagen gick Accta och jag ut på en liten egen prommis. Först promenerade vi förbi sjukhuset på cykelbanan, där fick hon springa lös. Hittade en pinne som tydligen var otroligt rolig.. :o)
Sen åkte kopplet på och vi gick ner genom stan för att sedan följa cykelbanan brevid E 4:an hem. Var ute lite över en timme och hon knorrade ihop gott på mattan sen.
Kvällen bjöd på ostbågar, chips och en film som hette "Jakten på lycka" med Will Smith i huvudrollen. Vilken jäkla bra film.... Rekommenderar den skarpt!!!
I morse så gick vi en ganska kort prommis på Vitberget för att sedan träna lite lydnad. Det var riktigt skitväder.. Snöade lite grann, men det som kom ner var så hårt att det gjorde ont i ögonen. Och blåste gjorde det också. Som tur var så var det inte så kallt.....
Åsas och Javas träning hade inte gått så bra. Java var taggad till tusen...
Min och Acctas träning gick bättre... Hon var lugn och fokuserad. Var nästan helt tyst hela tiden. Vi började lite smått på läggande under gång... Första gången jag testade så kastade hon sig ner i backen... Jag vart så förvånad att jag nästan glömde bort att säga duktig vovve... :o) Hon är så lättlärd, speciellt när hon är på det där fokuserade humöret. Nu är det ju fortfarande lite hjälper och så, men jag tycker hon är jätteduktigt.
Vi hade tänkt att ringa till lite Raskabofolk som bor i Skellefteå. Kanske träna tillsammans i helgen nu när vi var där... Men det vart inte så... Det är ju inte så ofta som vi är där uppe och vi ville lägga tiden på Åsas mamma och Kenneth.
Det får bli en annan gång...
Efter en liten lunch som bestod av våfflor, grädde och sylt, satte vi av hemåt. Ju närmare Umeå vi kom desto mer snöade det... Och mkt snö var det på vägen också... När vi kom hem fick vi nästan en chock.. Det hade kommit lite mer än 2 deci och dom hade inte ens plogat vägen.... Vi körde t o m fast på gatan utanför huset... Men då kom vår underbara granne till undsättning.... Han hjälpte oss loss med bilen, sen gick han och hämtade sin snöslunga och slungade hela uppfarten och gången fram till dörren.... Det tog ungefär en kvart, och om vi hade gjort det "för hand" så hade vi nog fått hålla på i 1½ timme.... Vår älskade granne är guld värd... Vi skickade med honom en påse bullar som tack för hjälpen... Först ville han inte ta emot dom, klart man ska hjälpa sina grannar sa han... Men vi propsade.... Klart att han åtminstone ska ha några bullar för besväret.
Ja, och nu sitter vi här helt stinna efter 2 timmars konstant ätande..... Just nu så känns det som om man inte kommer att få ner någon mer mat på hela veckan.... Men det konstiga är väl att man är lika hungrig som vanligt i morgon igen... :o)
¤ Det är de vänner som man kan ringa till klockan tre på natten som räknas ¤
Första kvällen med gänget...
Nu på kvällen har vi haft våran första träff med "Sävargänget". Tyvärr var Bettan sjuk så vi var inte riktigt fullt manskap. Vi träffades kvart i åtta ute hos Annelies föräldrar. Dom har en paddock som vi tränade i. Kanonbra!! Marie hade varit i kontakt med ABF angående att göra träningen till en studiecirkel. ABF hade varit jättepå och tyckt att det var en kanonidè. Dom hade även börjat prata om att dom skulle kunna sponsra till en klubbstuga och kanske ev inomhusträning nu över vintern. Det låter ju bara för bra för att vara sant. Får se vad det blir av detta!!!!
Vi är ju alla på lite olika nivåer inom gruppen, alltså vi har kommit olika långt och så. Men oj så kul det var att få hjälpa andra med början av deras träning. Det är ju liksom halva nöjet på något vis. Alla ekipagen har fått "hemläxa" av mig och Åsa. Sånt som dom ska träna på till nästa gång.
Först ut var det Micke och Nemi (blandras husky/bordercollie). Där handlar det om att träna in kontakt i positionen sitt. Nemi är duktig att ta kontakt men är lite flaxig i blicken. Det finns så mkt annat som är intressant. :o) En för jäkla rolig och pigg hund som kan gå riktigt långt tror jag.
Nästa ekipage var Annelie och Ezzet (schäfer). Dom har kommit lite längre. Linförigheten ser fin ut positionsmässigt men man kunde önska lite mer kontakt. Efter lite coachning så vart även det bättre. Hemläxan där vart att träna starter utan gnäll och transport 1 till 2 steg med bibehållen 100% kontakt.
Barbro och Boyd (flat) är helt nybörjare inom hunderiet. Detta är Barbros första hund. Han är en sprallig ung kille som kanske inte riktigt har fått den styrning som han skulle ha behövt redan från början. Vi "ramade in" honom lite och satte enkla men väldigt tydliga regler för hur övningen skulle se ut. Alltså, sitt ner, håll truten och titta på matte.... Han fick komma ut två gånger för att intensifiera träningen lite. Kort och intensivt!! Vilken skillnad det blev. Hemläxan blev att träna vidare på samma sätt under veckan.
Kristin och Utzi (dobermann) har jag hjälpt tidigare med lydnadsträning. Har även hjälpt henne lite med "allmän inramning" av otroligt intensiv hund. Sen jag såg dom första gången så har dom kommit långt.. Mkt långt...
Deras träning idag tyckte jag var lite rörig. Tyckte att Kristin tränade liksom allt och inget på nått sätt. Så hemläxan där vart att lägga upp sin lydnadsträning bättre och träna klart ett moment innan hon påbörjar ett nytt. Att ge Utzi en chans att förstå vad det är hon ska göra.
Marie och Ella (pointer) var nästa ekipage... Fy fasen vilken söt hund. Jag tror jag har blivit kär..... :o) Ella var som en magnet på godisen och det gick att styra henne precis hur man ville... :o) Det vi tränade på idag var att få till ingångar och hur positionen ska se ut i utgånsställning. Marie har ingen hundvana sedan tidigare så det är inte lätt att hålla ordning på armar och ben samtidigt som man ska hålla i koppel och sen ge godis också.. :o) Deras kontakt är jättefin och jag tror att det här kan bli hur bra som helst.
Tror att den här gruppen kan bli riktigt bra. Jättehärlig stämning och alla försöker hjälpa alla utifrån den erfarenhet man har. Precis som det ska vara i en träningsgrupp....
Åsa och jag har ju också tränat. Åsa var väl inte riktigt nöjd, Java var lite mer ljudlig än vanligt. Men jag tyckte att det såg fint ut och deras position i transporterna är helt underbar.
Accta och jag har kört två lydnadspass idag. Ett mitt på dagen när jag hade några lediga timmar från jobbet. Det passet var ett riktigt skitpass men ack så viktigt tror jag. Hon var seg och trög, tror att jag har sänkt henne lite för mkt, så på träningen på kvällen så höjde jag henne igen. Fick då lite ljud som ett brev på posten. Men jag väntade ut henne och sa till henne när jag tyckte att det behövdes och till slut så tycker jag att hon gick riktigt fint. Och tyst!! Min stora utmaning just nu är att hitta rätt balans mellan krav och beröm. Tillräckligt mkt krav för att hon ska gå tyst, uppmärksamt och frågande, men även så pass mkt beröm att hon känns "med" och "på".... En jävla svår balans och gränsen däremellan är hårfin på den här vovven. Men förhoppningsvis kommer jag att hitta rätt så småningom.
I morgon efter jobbet så åker vi till Skellefteå. Vi ska hälsa på Åsas mamma över helgen. Skulle gissa att det blir en del hundträning också. Tror även att jag ska gå ut och traska lite på gatorna där på kvällarna. Bra för Accta att få lite träning på helt okända platser. Alltså att bara gå i koppel och så....
Kommer nog inte att hinna skriva nått mer här innan vi far, så jag önskar redan nu alla en riktigt härlig helg.... :o)
¤ Att kunna behålla sina vänner, är en större konst än att vinna dem ¤
Vargmöte...
Vaknade som vanligt vid halv åtta och efter frukost och pinkning av vovvar släppte jag upp Java i sovrummet igen. Åsa har varit ledig idag så hon skulle ha sovmorgon. Själv bestämde jag mig för att fara och träna lite lydnad på morgonen innan långpromenaden. Därför fick Java nussa i sängen med matte en stund extra.
Tog med mig Accta och for ner till snickerifabriken. Härligt att vara helt ensam tänkte jag. Vi tränade och tränade och efter en stund så gick Accta så himla fint att jag tänkte att det var dags för lite förstärkning med bollen. Medans vi lekte så höjde jag blicken och vad får jag se?? Jo, hela snickerifabriken har rast och sitter i fönstrerna och tittar på min träning. Och det var inte bara en människa om man säger så... Shit pommesfrites.... Där fick jag för att träna ensam... Ha ha ha.... Dom verkade iaf gilla det dom såg, för dom log allihopa. Kul att kunna göra en vanlig rast lite roligare för vissa... :o)
Efter avslutat träningspass där både vovve och jag var nöjda och samspelta till slut, begav jag mig hemåt för att hämta upp Java. Hon skulle ju också följa med ut i skogen på prommis... Mötte upp en galen schäfer hemmavid som absolut visste precis vad vi skulle göra... :o)
Vi for ut och parkerade bilen i Gunnismark och jag tänkte gå en prommis där på mitt favvoskoterspår. Det var 15 minus och blåste lite, så jag hade redan bestämt mig för att det inte skulle bli någon megasuperduper lång promenad. Efter att vi hade gått i ca 30 minuter så vände jag för att gå tillbaka till bilen igen. En timmes promenad tyckte jag lät vettigt...
När vi hade kommit ca halvvägs tillbaka så ser jag plötsligt att båda hundarna ställer upp sig på skoterspåret, raggandes och med långa halsar tittar in mot skogen. Jag stannade och tittade jag med och jag ser att det är något vit/grått som rör sig ca 150 meter bort. Va, tänker jag, har renarna redan kommit?? Sen ser jag att "djuret" går upp och ställer sig på en bergsknalle och tittar på oss... Vilken konstig ren, tänker jag... Den ser så stor ut.... Och så kraftig....
Vid det här laget så börjar mina vovvar uppföra sig väldigt skumt.. Raggen är kvar och dom intar en liksom hukande ställning/gångstil och håller sig väldigt nära mig.
När vi kommer lite närmare så tar jag mig en lite mer ordentlig titt.... EN VARG!!!
Hjärtat börjar slå i hundranittio och det första jag tänker är: Vad fan gör jag om den kommer hit??? Man har ju hört om vargar som gått till anfall mot hundar och oftast så är det inte hundarna som går vinnande ur den striden....
Vänder blicken från vargen för att kolla till hundarna och när jag tittar upp igen så är den borta... Mina ögon letar och letar runt kullen för att se den igen, men ingen varg syns.... Jag börjar gå lite snabbare, vill ju komma till bilen så fort som möjligt...
Efter några minuter stannar hundarna till igen och stelnar som pinnar, fortfarande med lite ragg.... Jag stannar också och då hör jag det..... En varg som först skäller och som sen övergår i ett ylande, sen hör jag två till som stämmer in. Här fryser mina ådror till is, kan jag säga..... Har alltid tyckt att det låter så läckert när man kollar på naturprogram och man hör vargar yla. Men jag kan säga som så, det är inte så värst läckert när man är ensam, mitt i skogen med två hundar och man hör en flock vargar yla 100 meter ifrån en....
Kände hur paniken började komma och jag försökte småspringa i djupsnön för att komma därifrån så fort som möjligt... Insåg ganska fort att jag inte skulle orka springa i snön, så det gav jag upp och försökte gå så fort jag kunde med två schäfrar runt benen som inte var så värst kaxiga...
Kände mig otroligt ensam så jag ringde upp Eva (Acctas mammas matte) för att ha någon att prata med och inte känna mig så ensam.... Vad gör jag om dom kommer hit? frågade jag henne. Hon svarade att jag skulle försöka dra mig bort från hundarna för det var antagligen dom som den skulle fokusera på. Ja, det är ju lätt tänkte jag och tittade ner på två skärrade schäfrar som gick tätt, tätt intill mina ben....
Dessutom skulle jag nog inte ha klarat av att lämna dom till sitt öde. Jag hade antagligen stannat och slagits för allt var livet var värt, utan minsta tanke på att vargen skulle skada mig. Mitt i allt detta så var hundarna dom enda jag tänkte på.... Är man knäpp eller???
När dom hade ylat till och från några gånger så vart det knäpp tyst.. Och det var faktiskt ännu läskigare... I mina tankar så var vargarna ute på jakt och höll som bäst på att ringa in oss. Man har ju sett hur vargar i flock jagar.... Undertiden som dom ylade så visste jag ju åtminstone vart dom befann sig, men nu när dom var tysta så hade jag ju ingen aning....
Hade Eva i telefon hela vägen tillbaka till bilen, och när jag såg den så var det ett kärt återseende.....
Tror nog aldrig att jag har varit så rädd i hela mitt liv...
När jag sen kom till jobbet och berättade vad jag hade varit med om, så sa alla: "Det är nog Bullmarksvargen du har sett. Han kanske har fått några kompisar." Tydligen så finns det en varg i Bullmark som folk ser lite nu och då... Hade jag ingen aning om faktiskt...
Alla undrade även om jag verkligen var säker på att det var en varg jag hade sett..... Mitt svar var: Antingen så var det varg eller så var det några alaskan malamuter som har rymt.... Men med tanke på hur mina hundar reagerade så tror jag knappast att det var några hundar....
Ja, läskigt var det och när jag tänker på ylandet så ryser hela jag.... *hurv*
Men nu så här i efterhand så är det ganska häftigt.. Jag menar, allt gick ju bra och vi klarade oss utan att behöva möta den öga mot öga.... Jag tror inte att det är så många som får se en livs levande varg i det vilda... Rätt fränt, egentligen, om man tänker efter....
Men jag vill inte göra det igen...... En gång räcker......
¤ Gårdagen kan vi inte få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora ¤
En lat dag...
Vaknade halv åtta och gav vovvarna mat. Hade egentligen tänkt att kliva upp då, men jag kände mig fortfarande inte helt ok efter förra veckans "sjukdom". Så när dom hade varit ute och pinkat gick jag och la mig igen med båda vovvarna sängen.
Klev inte upp förns kl 9 och då for vi ut i skogen. Det märktes ju verkligen att Java hade fått koncentrera sig mkt i helgen och inte fått så mkt "muskeljobb" gjort. Hon var som en jävla vettvilling på promenaden. For hit och dit och jag hade fullt sjå med att ha koll på henne. Man kan ju tycka att man ska behöva kolla mer på en 8 månaders unghund än en snart 5 årig, klok tik.. Men icke.... Fick muttra på henne en hel del, om man säger så..
Hade egentligen tänkt att träna lite på kvällen efter jobbet, men jag bestämde mig för att Accta skulle få en ledig dag idag. Vi har ju tränat intensivt hela helgen och både hon och jag kanske behöver en dag på oss att smälta alla intryck.
For förbi apoteket på vägen hem och köpte Silonsalva. Accta har ju haft lite "analklåda" så jag hoppas att det här lindrar lite.
Nu ska jag gå och lägga mig och gosa med min vovve en stund sen är det John Blund som gäller.
¤ Den som inte hoppas att vinna har redan förlorat ¤
Träningshelg i Ö-vik...
I går morse slängde vi oss in i duschen, packade och sen for vi i strålande sol neråt landet. Tyvärr hade det mulnat på lite när vi väl kom fram, men helt ok väder. Vi for hem till Lisa och Janne, stjälpte av packningen och surrade en liten stund, sen for vi ut och skulle träna. Första la vi ut spår åt Fedra, Java och Accta. Jag tyckte det skulle vara spännande att se hur (och OM) hon skulle fixa ett spår på packad snö. Medans spåren låg till sig så satte vi igång med lydnadsträningen. Kan väl säga så här, Åsa och Java har hittat modellen för sitt samarbete nu. Dom har jobbat så fint tillsammans hela helgen att jag känner att jag inte behöver skriva så mkt mer om det. :o) Det ser lugnt och VÄLDIGT fokuserat ut!!! Jättekul att se!!!
Accta och jag däremot har haft en mkt jobbig helg. Vi har fortsatt vårt arbete med att hitta balans mellan krav och belöningar/förstärkningar... Första passet gjorde vi då när spåren låg till sig... Här säger jag bara en sak, tack gode gud att Janne var med....
Började med att sätta en kravställning på henne som hon på olika sätt försökte ta sig ur. Det peps, skreks och det byttes positioner... Janne tyckte, ta nu i henne ordentligt så att hon fattar en gång för alla att det går inte att krångla sig ur det här, och det gjorde jag.... Reaktionen jag fick vart ett flyktbeteende och hade inte Janne varit med hade jag nog inte vågat fullfölja här. Men han guidade mig igenom det och efter "chocken" köpte hon att det var ganska tryggt och behagligt hos matte. Fortsättningen på träningen gick jättefint. Vi avslutade med bollförstärkning som först var förbud och sedan bus och lek... Vi gick nöjda till bilen.
När Åsa tog ut Java för sitt pass gick Lisa med mig och Accta och tog spåret. Krånglade inte ut spårlinan eftersom spåret var så kort, ca 70 meter och fyra apporter. Hon fick spåra i sele och koppel.
Starten tog hon fint men när hon hade spårat några meter så var det som om hon inte riktigt fattade: "Hallå, vi är på en parkeringsplats och det är SNÖ här....." Första pinnen tror jag att hon såg, så det var väl inte nått riktigt spårarbete fram till den. Men när vi hade lekt med pinnen så var det som om poletten trillade ner. Hon spårade jättefint fram till nästa apport som var en bit brandslang. Den såg hon inte utan spårade hela vägen fram. Vi lekte som knastar och hade jättekul. Dom två sista apporterna såg hon tyvärr när hon var några meter ifrån dom, och hon dök på dom som värsta tigern.....
Kanske inte världens bästa spår, men det var kul att testa och se vad hon gjorde med tanke på underlag och plats.
En rätt nöjd Accta fick bära spårslutet till bilen och hon var stolt som en tupp.... :o)
När alla hade tränat for vi in till stan och fick i oss lite lunch, för min del vart det en smarrig räkmacka. Där slöt även Susa upp med oss, och sen for vi till bilprovningen för att köra pass 2.
När det var vår tur så fortsatte vi med krav/belöning/förstärkning, höja/sänka, gasa/bromsa..... Började lite knackigt men det gav sig ju längre vi höll på. Mot slutet såg det riktigt, riktigt fint ut.... Efter en avslutande platsliggning fick Accta stolt bära sin boll till bilen.
På kvällen avnjöts det en riktigt smarrig och matig kycklingsoppa hemma hos Lisa och Janne. Ni ska tro att vi smaskade... ;o) Så jäkla gott med en varm soppa i magen när man varit ute i snön hela dagen. Kvällen bjöds även på projekt "sminka upp Åsa i brygga" (!?), musiklyssning, falsksång och hunddiskussioner...
Natten blev låååååååång.... Deras jäkla luftvärmepump levde jäkel hela natten och höll åtminstone mig vaken långa stunder.... Halv nio gav jag upp och serverad frukost till vovvar och rastade dom. När jag kom in hade husfolket dukat fram frukost så det var bara att sätta sig...
Efter en halvtimme kom även Åsa uppkravlandes.... Vart det kanske för mkt vin kvällen innan??? ;o)
Vid 11 tiden mötte vi upp Susa och Björne vid bilbesiktningen för lydnadspass nr 3.... Detta pass var för mig katastrof... Kände att all min pondus var som bortblåst och det vart bara kajko av allting... Avslutade detta pass ganska snabbt och gick fundersamt tillbaka till bilen.... Vad hände, liksom???
Efter en stunds fundering tog jag med mig Accta på en liten promenad och på vägen så stannade vi och tränade en stund. Kändes mkt bättre för mig och då skärpte även Accta till sig också.
Lunchen avnjöts på MAX... Det var hur längesen som helst... Gott var det!!!
Sen var det på:t igen... Lydnadspass nr 4....
Detta pass bestämde jag mig för att träna ensam. Ville testa och greja själv... Gick riktigt bra och jag kände att självförtroendet kom tillbaka....
När jag kom tillbaka till gänget efter träningen hittar jag Åsa ståendes som skyddsfigg för Björnes majonäs.... Jösses amalia..... En skyddsärm på varje arm... Önskar att jag hade fått det på bild.... :o) Men träningen gick bra och majonäsen prickade in ärmarna i varje bett... Man vet ju aldrig med en polishund... ;o)
Vid det här laget var vi trötta och frusna efter helgens begivenheter så vi bestämde oss för att börja röra oss mot Sävar igen.
Tog ut Accta för en pink och där kom ett improviserat lydnadspass 5.... Även om det var kort så var nog det den träning som gick bäst. Accta kom direkt i rätt sinnesstämning och matte hade attityd. Så fint hon gick....
Vägen hem kändes hur lång som helst. Det vräkte ner snö så det gick inte att ha på helljuset, då såg man nada... Och det gällde att hålla tungan rätt i mun så man körde i spåren på vägen, det var hur moddigt som helst....
Väl hemma nu så har hela flocken svimmat i var sitt hörn.... Java i sin fåtölj, Accta i sängen och vi tvåbeningar i soffan... Det tar på med chop/chop lydnad... ;o)
¤ Vanligt sunt förnuft är inte särskilt vanligt ¤
Metallapportering och sjukdom...
Höll på att bli galen av att gå här hemma och skrota. Det är nästan en uppnött stig mellan sängen och soffan i tv-rummet, så jag bestämde mig för att göra en utflykt ända ner till köket. När jag väl hade kommit dit ner så kunde jag ju lika gärna göra något konstruktivt. Jag dammade av Zeldas metallapport och presenterade den för Accta. Hon sniffade, slickade och studerade den ingående. Java fick ligga i hundrummet under detta projekt, ville ha så lite störning som möjligt.
Satte henne mellan mina ben, öppnade hennes mun och la in den. Lite protester från början sen höll hon den helt själv, behövde inte ens hålla handen under. Satt och strök henne på bröstet och berättade för henne hur duktig hon var. Hon tyckte det var så mysigt att ögonen ramlade igen på henne... Sötnos.... Pillade lite på den för att se hur hårt hon höll den, och det skramlade inte det minsta, alltså höll hon den hårt och fint. På loss släppte hon den och vi fortsatte mysa, sen gjorde vi om samma sak några gånger. Hon vill inte riktigt ta den själv än, men det är nog bara en tidsfråga. Tyckte att hon var hur duktig som helst... Är jättestolt över henne och jag är stolt över mig själv att jag lyckades göra hennes första apporteringsträning så lugn och harmonisk. *klappar mig själv på axeln*
Tydligen var denna lilla övning lite jobbig för lilla hjärtat för nu sover hon som en gris på golvet. Och matte är rätt trött hon också. Halvligger i soffan igen.... :o)
¤ Alla vill leva länge men ingen vill kallas gammal ¤
Glömde bort att vara glad..
Kände mig nästan gråtfärdig när jag satte mig i bilen på vägen hem. Funderade mkt och länge och när vi var framme så gick jag bak och öppnade buren. Där satt en mkt sur vovve och blängde på mig. "Hej", sa jag, ska vi bli vänner igen??
Sen tog jag med mig henne ut på gatan och "lekte lydnad"... Belönade mkt och och krävde däremellan koncentration och fokus....
Kändes mkt bättre i hjärtat och vi gick tillsammans in, jag leende och en vovve brevid mig som viftade på svansen.
Glöm inte bort att ha roligt med era hundar när ni tränar.......
¤ Den som prisar det förgångna, klandrar nuet ¤
Nu är lilla hjärtat trött...
Tror att jag sov till strax efter 10, sen gick jag upp och bara tog det lugnt ett tag. Efter en skön slapparmorgon for jag ut med vovvarna i skogen för en promenad. Gick inte särskilt långt men var ändå ute i ca 40 min. Riktigt härligt väder, +4 grader och lite disigt. När jag kom tillbaka hade Åsa vaknat och hunnit duscha t o m, så det var bara att packa in i bilen och sätta fart mot Ö-vik.
Vi träffades på parkeringen vid bilprovningen och vi kom lagom nog dit samtidigt allihop. Det var Janne/Arro, Lisa/Fedra, Susa/Freia och Björne/"med sin polismajonäs" och så var det vi då. :o)
Majonäsen fick först ett litet "polisuppdrag"... En "Elling" hade synts i området och majonäsen fick i uppdrag att hitta honom och lämna tillbaka honom oskadd. Detta klarade han galant... ;o)
Sen tog lydnaden vid. Arro och Fedra fick komma ut som första par. Det tränades bl a metallapportering, framåtsändande och fritt följ.
Efter det så var det Åsa och Javas tur. Det tränades, funderades och diskuterades och till slut kom vi (Janne) fram till att Java nog är en sån hund som bara ska jobbas mot en kravfas utan belöningar. Alltså utan kongbelöning under själva momenten. Belöning under momenten blir smekning och röst, sedan tar man henne ur situationen och leker/belönar och har mysigt. Sen blir det in under krav igen. Java svarade kanon på detta och jag tror att detta är melodin för både henne och Åsa. Dom hade ett superfint samarbete och Java jobbade tyst och koncentrerat. Snyggt jobbat!!!
Under tiden så hade Susa och Freia smygit sig ut och tränade för fullt under överseende av kennelmamman. Så tyvärr fick vi inte se så mkt utav deras lydnad. Men vi fick höra att det hade gått bättre och bättre, och mot slutet hade det sett riktigt bra ut...
Sen var det min och Acctas tur. Pratade lite med Janne innan om vad jag ville få ut av träningen och vi diskuterad ihop oss om hur vi skulle lägga upp det. Krutet skulle läggas på ökad kravfas.
Sen fick mitt lilla hjärta sig en lydnad hon nog sent kommer att glömma. Kravet höjdes och belöningarna (bollbelöningarna) fick lite mindre utrymme. Plötsligt fick jag en vovve som vart mer koncentrerad och nästan lite frågande: "Gjorde jag rätt nu matte??".. Precis som jag ville... Så nu vet jag hur jag ska lägga upp träningarna i veckan. Har tyckt att det har varit svårt att lägga henne i rätt kravfas med tanke på hennes ålder, men Janne fick mig att inse ett och annat och det gick upp några Liljeholmens idag.... Tack så mkt för hjälpen Janne!!! Det är guld värt!!!
Passet avslutades med en "sitt kvar" övning där det kastades bollar och kongar, folk for omkring i indiandans runt henne och det klappades händer och tjoades... Samtidigt som detta pågick krävde jag hennes koncentration på mig och utmanade henne genom att gå utom synhåll, gå runt henne och ställa mig bakom henne med krav på bibehållen ögonkontakt. Jättesvårt, sa Accta.... Hon var på väg upp någon gång, men ett "Nej, sitt kvar" höll henne på plats. Duktig kicka!!! Är jättenöjd med henne idag och hon har varit såååå duktig...
Åsa, Susa och jag for sedan förbi på Obs och inhandlade kvällen middag som blev tacos. Sen for vi hem till Lisa och Janne och lagade mat. Jag tog med mig Accta in för jag ville inte att hon skulle ligga i bilen och kanske få för sig att hon skulle klia på sina utslag. Hon kikade runt där inne och sniffade lite mot Arro och Fedra som var bakom ett kompostgaller, sen sjönk hon ihop på golvet och somnade. Tror nog att dagens träning tog rätt hårt på henne. Tänk vad härligt det är att ha en nöjd och trött hund liggandes vid sina fötter.... :o)
Under middagen pratades det en hel del hund och dagens träning gicks igenom. Vi pratade även en del skydds. Tanken är ju att jag och Accta ska ge oss in på den banan så småningom. Janne hade som vanligt en hel del bra tips och tankar och även här gick det upp en hel del Liljeholmens. Han berättade om sin syn på skyddet och hur det kan tränas och allt låter bara så jäkla självklart... Så jag kommer att köra "the Janneway" även där.... Absolut!!!
Så nu ska det fortsättas tränas här i veckan och till helgen ska vi ner och ha uppföljning. Vi kommer då att vara där hela helgen och jag gissar på att det blir lite vin på lördag kväll... ;o)
Men nu är klockan natten och Åsa och vovvarna sover djupt. Åsa ska jobba imorgon, börjar kl 7, men jag är ledig. Skönt med en till ledig dag... Ska fixa lite ärenden, promenera vovvar och så ska jag åka förbi på jobbet en liten sväng. Skulle tippa på att jag åker ut till klubben en sväng också. Tror att jag vill träna själv imorgon. Vill Åsa träna på kvällen så kan jag ju följa med och hjälpa henne och så får Accta ledigt då. :o) Tror att hon kan behöva det, hon har fått en hel del att tänka på i sin lydnadsträning. :o)
Innan jag gör natten så vill jag gratulera Susa och Freia till godkänt inträdesprov för räddningshund. Skickar även ett grattis till Affe och Fenya som har fått uppflytt till lägre spår i helgen. Grattis!!!!!!!!
¤ En del människor är så snåla att de inte ens skänker någon en tanke ¤
Relativt normalt utseende...
I morse när vi vaknade så var nästan all svullnad borta. Det som var kvar i morse var lite runt ögonen, en liten bulle på nosen och så lite mellan öronen. Allt detta har nu försvunnit på kvällen utom det mellan öronen. Det har visserligen blivit mindre, men det är fortfarande lite kvar.
Var över på apoteket på lunchen och hämtade ut recept på clindabuc och prednisolon. Hoppas nu att detta hjälper. Det var hur mkt folk som helst på apoteket, så hela lunchen gick åt på detta lilla ärende. Men vad göra?? Och ännu fattigare blev vi. 290 kr gick det kalaset på.
Fick ett mail från Marie igår om hundträningen som vi ska starta upp här i Sävar. Det ser ut som att det kan bli ett ganska stort gäng ändå. Tror att vi är ca 10 ekipage nu som är intresserade. Det ska verkligen bli jättekul. Framför allt så blir det skönt att ha ett gäng här så man slipper åka ända in till stan bara för att få träna med andra människor på samma ställe.
Nu ska jag kolla vem som har blivit utröstad ur Idol sen ska jag nana kudden. Jobb i morgon igen för 6:e dagen i följd. Sen på söndag ska vi åka ner till Ö-vik för pass numero två med Janne. Kul!!
Ha en riktigt trevlig helg på er!!! :o)
¤ Hur dåligt samvete man än har, så är det bättre än inget ¤