Första kvällen med gänget...
Nu på kvällen har vi haft våran första träff med "Sävargänget". Tyvärr var Bettan sjuk så vi var inte riktigt fullt manskap. Vi träffades kvart i åtta ute hos Annelies föräldrar. Dom har en paddock som vi tränade i. Kanonbra!! Marie hade varit i kontakt med ABF angående att göra träningen till en studiecirkel. ABF hade varit jättepå och tyckt att det var en kanonidè. Dom hade även börjat prata om att dom skulle kunna sponsra till en klubbstuga och kanske ev inomhusträning nu över vintern. Det låter ju bara för bra för att vara sant. Får se vad det blir av detta!!!!
Vi är ju alla på lite olika nivåer inom gruppen, alltså vi har kommit olika långt och så. Men oj så kul det var att få hjälpa andra med början av deras träning. Det är ju liksom halva nöjet på något vis. Alla ekipagen har fått "hemläxa" av mig och Åsa. Sånt som dom ska träna på till nästa gång.
Först ut var det Micke och Nemi (blandras husky/bordercollie). Där handlar det om att träna in kontakt i positionen sitt. Nemi är duktig att ta kontakt men är lite flaxig i blicken. Det finns så mkt annat som är intressant. :o) En för jäkla rolig och pigg hund som kan gå riktigt långt tror jag.
Nästa ekipage var Annelie och Ezzet (schäfer). Dom har kommit lite längre. Linförigheten ser fin ut positionsmässigt men man kunde önska lite mer kontakt. Efter lite coachning så vart även det bättre. Hemläxan där vart att träna starter utan gnäll och transport 1 till 2 steg med bibehållen 100% kontakt.
Barbro och Boyd (flat) är helt nybörjare inom hunderiet. Detta är Barbros första hund. Han är en sprallig ung kille som kanske inte riktigt har fått den styrning som han skulle ha behövt redan från början. Vi "ramade in" honom lite och satte enkla men väldigt tydliga regler för hur övningen skulle se ut. Alltså, sitt ner, håll truten och titta på matte.... Han fick komma ut två gånger för att intensifiera träningen lite. Kort och intensivt!! Vilken skillnad det blev. Hemläxan blev att träna vidare på samma sätt under veckan.
Kristin och Utzi (dobermann) har jag hjälpt tidigare med lydnadsträning. Har även hjälpt henne lite med "allmän inramning" av otroligt intensiv hund. Sen jag såg dom första gången så har dom kommit långt.. Mkt långt...
Deras träning idag tyckte jag var lite rörig. Tyckte att Kristin tränade liksom allt och inget på nått sätt. Så hemläxan där vart att lägga upp sin lydnadsträning bättre och träna klart ett moment innan hon påbörjar ett nytt. Att ge Utzi en chans att förstå vad det är hon ska göra.
Marie och Ella (pointer) var nästa ekipage... Fy fasen vilken söt hund. Jag tror jag har blivit kär..... :o) Ella var som en magnet på godisen och det gick att styra henne precis hur man ville... :o) Det vi tränade på idag var att få till ingångar och hur positionen ska se ut i utgånsställning. Marie har ingen hundvana sedan tidigare så det är inte lätt att hålla ordning på armar och ben samtidigt som man ska hålla i koppel och sen ge godis också.. :o) Deras kontakt är jättefin och jag tror att det här kan bli hur bra som helst.
Tror att den här gruppen kan bli riktigt bra. Jättehärlig stämning och alla försöker hjälpa alla utifrån den erfarenhet man har. Precis som det ska vara i en träningsgrupp....
Åsa och jag har ju också tränat. Åsa var väl inte riktigt nöjd, Java var lite mer ljudlig än vanligt. Men jag tyckte att det såg fint ut och deras position i transporterna är helt underbar.
Accta och jag har kört två lydnadspass idag. Ett mitt på dagen när jag hade några lediga timmar från jobbet. Det passet var ett riktigt skitpass men ack så viktigt tror jag. Hon var seg och trög, tror att jag har sänkt henne lite för mkt, så på träningen på kvällen så höjde jag henne igen. Fick då lite ljud som ett brev på posten. Men jag väntade ut henne och sa till henne när jag tyckte att det behövdes och till slut så tycker jag att hon gick riktigt fint. Och tyst!! Min stora utmaning just nu är att hitta rätt balans mellan krav och beröm. Tillräckligt mkt krav för att hon ska gå tyst, uppmärksamt och frågande, men även så pass mkt beröm att hon känns "med" och "på".... En jävla svår balans och gränsen däremellan är hårfin på den här vovven. Men förhoppningsvis kommer jag att hitta rätt så småningom.
I morgon efter jobbet så åker vi till Skellefteå. Vi ska hälsa på Åsas mamma över helgen. Skulle gissa att det blir en del hundträning också. Tror även att jag ska gå ut och traska lite på gatorna där på kvällarna. Bra för Accta att få lite träning på helt okända platser. Alltså att bara gå i koppel och så....
Kommer nog inte att hinna skriva nått mer här innan vi far, så jag önskar redan nu alla en riktigt härlig helg.... :o)
¤ Att kunna behålla sina vänner, är en större konst än att vinna dem ¤
Vargmöte...
Vaknade som vanligt vid halv åtta och efter frukost och pinkning av vovvar släppte jag upp Java i sovrummet igen. Åsa har varit ledig idag så hon skulle ha sovmorgon. Själv bestämde jag mig för att fara och träna lite lydnad på morgonen innan långpromenaden. Därför fick Java nussa i sängen med matte en stund extra.
Tog med mig Accta och for ner till snickerifabriken. Härligt att vara helt ensam tänkte jag. Vi tränade och tränade och efter en stund så gick Accta så himla fint att jag tänkte att det var dags för lite förstärkning med bollen. Medans vi lekte så höjde jag blicken och vad får jag se?? Jo, hela snickerifabriken har rast och sitter i fönstrerna och tittar på min träning. Och det var inte bara en människa om man säger så... Shit pommesfrites.... Där fick jag för att träna ensam... Ha ha ha.... Dom verkade iaf gilla det dom såg, för dom log allihopa. Kul att kunna göra en vanlig rast lite roligare för vissa... :o)
Efter avslutat träningspass där både vovve och jag var nöjda och samspelta till slut, begav jag mig hemåt för att hämta upp Java. Hon skulle ju också följa med ut i skogen på prommis... Mötte upp en galen schäfer hemmavid som absolut visste precis vad vi skulle göra... :o)
Vi for ut och parkerade bilen i Gunnismark och jag tänkte gå en prommis där på mitt favvoskoterspår. Det var 15 minus och blåste lite, så jag hade redan bestämt mig för att det inte skulle bli någon megasuperduper lång promenad. Efter att vi hade gått i ca 30 minuter så vände jag för att gå tillbaka till bilen igen. En timmes promenad tyckte jag lät vettigt...
När vi hade kommit ca halvvägs tillbaka så ser jag plötsligt att båda hundarna ställer upp sig på skoterspåret, raggandes och med långa halsar tittar in mot skogen. Jag stannade och tittade jag med och jag ser att det är något vit/grått som rör sig ca 150 meter bort. Va, tänker jag, har renarna redan kommit?? Sen ser jag att "djuret" går upp och ställer sig på en bergsknalle och tittar på oss... Vilken konstig ren, tänker jag... Den ser så stor ut.... Och så kraftig....
Vid det här laget så börjar mina vovvar uppföra sig väldigt skumt.. Raggen är kvar och dom intar en liksom hukande ställning/gångstil och håller sig väldigt nära mig.
När vi kommer lite närmare så tar jag mig en lite mer ordentlig titt.... EN VARG!!!
Hjärtat börjar slå i hundranittio och det första jag tänker är: Vad fan gör jag om den kommer hit??? Man har ju hört om vargar som gått till anfall mot hundar och oftast så är det inte hundarna som går vinnande ur den striden....
Vänder blicken från vargen för att kolla till hundarna och när jag tittar upp igen så är den borta... Mina ögon letar och letar runt kullen för att se den igen, men ingen varg syns.... Jag börjar gå lite snabbare, vill ju komma till bilen så fort som möjligt...
Efter några minuter stannar hundarna till igen och stelnar som pinnar, fortfarande med lite ragg.... Jag stannar också och då hör jag det..... En varg som först skäller och som sen övergår i ett ylande, sen hör jag två till som stämmer in. Här fryser mina ådror till is, kan jag säga..... Har alltid tyckt att det låter så läckert när man kollar på naturprogram och man hör vargar yla. Men jag kan säga som så, det är inte så värst läckert när man är ensam, mitt i skogen med två hundar och man hör en flock vargar yla 100 meter ifrån en....
Kände hur paniken började komma och jag försökte småspringa i djupsnön för att komma därifrån så fort som möjligt... Insåg ganska fort att jag inte skulle orka springa i snön, så det gav jag upp och försökte gå så fort jag kunde med två schäfrar runt benen som inte var så värst kaxiga...
Kände mig otroligt ensam så jag ringde upp Eva (Acctas mammas matte) för att ha någon att prata med och inte känna mig så ensam.... Vad gör jag om dom kommer hit? frågade jag henne. Hon svarade att jag skulle försöka dra mig bort från hundarna för det var antagligen dom som den skulle fokusera på. Ja, det är ju lätt tänkte jag och tittade ner på två skärrade schäfrar som gick tätt, tätt intill mina ben....
Dessutom skulle jag nog inte ha klarat av att lämna dom till sitt öde. Jag hade antagligen stannat och slagits för allt var livet var värt, utan minsta tanke på att vargen skulle skada mig. Mitt i allt detta så var hundarna dom enda jag tänkte på.... Är man knäpp eller???
När dom hade ylat till och från några gånger så vart det knäpp tyst.. Och det var faktiskt ännu läskigare... I mina tankar så var vargarna ute på jakt och höll som bäst på att ringa in oss. Man har ju sett hur vargar i flock jagar.... Undertiden som dom ylade så visste jag ju åtminstone vart dom befann sig, men nu när dom var tysta så hade jag ju ingen aning....
Hade Eva i telefon hela vägen tillbaka till bilen, och när jag såg den så var det ett kärt återseende.....
Tror nog aldrig att jag har varit så rädd i hela mitt liv...
När jag sen kom till jobbet och berättade vad jag hade varit med om, så sa alla: "Det är nog Bullmarksvargen du har sett. Han kanske har fått några kompisar." Tydligen så finns det en varg i Bullmark som folk ser lite nu och då... Hade jag ingen aning om faktiskt...
Alla undrade även om jag verkligen var säker på att det var en varg jag hade sett..... Mitt svar var: Antingen så var det varg eller så var det några alaskan malamuter som har rymt.... Men med tanke på hur mina hundar reagerade så tror jag knappast att det var några hundar....
Ja, läskigt var det och när jag tänker på ylandet så ryser hela jag.... *hurv*
Men nu så här i efterhand så är det ganska häftigt.. Jag menar, allt gick ju bra och vi klarade oss utan att behöva möta den öga mot öga.... Jag tror inte att det är så många som får se en livs levande varg i det vilda... Rätt fränt, egentligen, om man tänker efter....
Men jag vill inte göra det igen...... En gång räcker......
¤ Gårdagen kan vi inte få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora ¤
En lat dag...
Vaknade halv åtta och gav vovvarna mat. Hade egentligen tänkt att kliva upp då, men jag kände mig fortfarande inte helt ok efter förra veckans "sjukdom". Så när dom hade varit ute och pinkat gick jag och la mig igen med båda vovvarna sängen.
Klev inte upp förns kl 9 och då for vi ut i skogen. Det märktes ju verkligen att Java hade fått koncentrera sig mkt i helgen och inte fått så mkt "muskeljobb" gjort. Hon var som en jävla vettvilling på promenaden. For hit och dit och jag hade fullt sjå med att ha koll på henne. Man kan ju tycka att man ska behöva kolla mer på en 8 månaders unghund än en snart 5 årig, klok tik.. Men icke.... Fick muttra på henne en hel del, om man säger så..
Hade egentligen tänkt att träna lite på kvällen efter jobbet, men jag bestämde mig för att Accta skulle få en ledig dag idag. Vi har ju tränat intensivt hela helgen och både hon och jag kanske behöver en dag på oss att smälta alla intryck.
For förbi apoteket på vägen hem och köpte Silonsalva. Accta har ju haft lite "analklåda" så jag hoppas att det här lindrar lite.
Nu ska jag gå och lägga mig och gosa med min vovve en stund sen är det John Blund som gäller.
¤ Den som inte hoppas att vinna har redan förlorat ¤
Träningshelg i Ö-vik...
I går morse slängde vi oss in i duschen, packade och sen for vi i strålande sol neråt landet. Tyvärr hade det mulnat på lite när vi väl kom fram, men helt ok väder. Vi for hem till Lisa och Janne, stjälpte av packningen och surrade en liten stund, sen for vi ut och skulle träna. Första la vi ut spår åt Fedra, Java och Accta. Jag tyckte det skulle vara spännande att se hur (och OM) hon skulle fixa ett spår på packad snö. Medans spåren låg till sig så satte vi igång med lydnadsträningen. Kan väl säga så här, Åsa och Java har hittat modellen för sitt samarbete nu. Dom har jobbat så fint tillsammans hela helgen att jag känner att jag inte behöver skriva så mkt mer om det. :o) Det ser lugnt och VÄLDIGT fokuserat ut!!! Jättekul att se!!!
Accta och jag däremot har haft en mkt jobbig helg. Vi har fortsatt vårt arbete med att hitta balans mellan krav och belöningar/förstärkningar... Första passet gjorde vi då när spåren låg till sig... Här säger jag bara en sak, tack gode gud att Janne var med....
Började med att sätta en kravställning på henne som hon på olika sätt försökte ta sig ur. Det peps, skreks och det byttes positioner... Janne tyckte, ta nu i henne ordentligt så att hon fattar en gång för alla att det går inte att krångla sig ur det här, och det gjorde jag.... Reaktionen jag fick vart ett flyktbeteende och hade inte Janne varit med hade jag nog inte vågat fullfölja här. Men han guidade mig igenom det och efter "chocken" köpte hon att det var ganska tryggt och behagligt hos matte. Fortsättningen på träningen gick jättefint. Vi avslutade med bollförstärkning som först var förbud och sedan bus och lek... Vi gick nöjda till bilen.
När Åsa tog ut Java för sitt pass gick Lisa med mig och Accta och tog spåret. Krånglade inte ut spårlinan eftersom spåret var så kort, ca 70 meter och fyra apporter. Hon fick spåra i sele och koppel.
Starten tog hon fint men när hon hade spårat några meter så var det som om hon inte riktigt fattade: "Hallå, vi är på en parkeringsplats och det är SNÖ här....." Första pinnen tror jag att hon såg, så det var väl inte nått riktigt spårarbete fram till den. Men när vi hade lekt med pinnen så var det som om poletten trillade ner. Hon spårade jättefint fram till nästa apport som var en bit brandslang. Den såg hon inte utan spårade hela vägen fram. Vi lekte som knastar och hade jättekul. Dom två sista apporterna såg hon tyvärr när hon var några meter ifrån dom, och hon dök på dom som värsta tigern.....
Kanske inte världens bästa spår, men det var kul att testa och se vad hon gjorde med tanke på underlag och plats.
En rätt nöjd Accta fick bära spårslutet till bilen och hon var stolt som en tupp.... :o)
När alla hade tränat for vi in till stan och fick i oss lite lunch, för min del vart det en smarrig räkmacka. Där slöt även Susa upp med oss, och sen for vi till bilprovningen för att köra pass 2.
När det var vår tur så fortsatte vi med krav/belöning/förstärkning, höja/sänka, gasa/bromsa..... Började lite knackigt men det gav sig ju längre vi höll på. Mot slutet såg det riktigt, riktigt fint ut.... Efter en avslutande platsliggning fick Accta stolt bära sin boll till bilen.
På kvällen avnjöts det en riktigt smarrig och matig kycklingsoppa hemma hos Lisa och Janne. Ni ska tro att vi smaskade... ;o) Så jäkla gott med en varm soppa i magen när man varit ute i snön hela dagen. Kvällen bjöds även på projekt "sminka upp Åsa i brygga" (!?), musiklyssning, falsksång och hunddiskussioner...
Natten blev låååååååång.... Deras jäkla luftvärmepump levde jäkel hela natten och höll åtminstone mig vaken långa stunder.... Halv nio gav jag upp och serverad frukost till vovvar och rastade dom. När jag kom in hade husfolket dukat fram frukost så det var bara att sätta sig...
Efter en halvtimme kom även Åsa uppkravlandes.... Vart det kanske för mkt vin kvällen innan??? ;o)
Vid 11 tiden mötte vi upp Susa och Björne vid bilbesiktningen för lydnadspass nr 3.... Detta pass var för mig katastrof... Kände att all min pondus var som bortblåst och det vart bara kajko av allting... Avslutade detta pass ganska snabbt och gick fundersamt tillbaka till bilen.... Vad hände, liksom???
Efter en stunds fundering tog jag med mig Accta på en liten promenad och på vägen så stannade vi och tränade en stund. Kändes mkt bättre för mig och då skärpte även Accta till sig också.
Lunchen avnjöts på MAX... Det var hur längesen som helst... Gott var det!!!
Sen var det på:t igen... Lydnadspass nr 4....
Detta pass bestämde jag mig för att träna ensam. Ville testa och greja själv... Gick riktigt bra och jag kände att självförtroendet kom tillbaka....
När jag kom tillbaka till gänget efter träningen hittar jag Åsa ståendes som skyddsfigg för Björnes majonäs.... Jösses amalia..... En skyddsärm på varje arm... Önskar att jag hade fått det på bild.... :o) Men träningen gick bra och majonäsen prickade in ärmarna i varje bett... Man vet ju aldrig med en polishund... ;o)
Vid det här laget var vi trötta och frusna efter helgens begivenheter så vi bestämde oss för att börja röra oss mot Sävar igen.
Tog ut Accta för en pink och där kom ett improviserat lydnadspass 5.... Även om det var kort så var nog det den träning som gick bäst. Accta kom direkt i rätt sinnesstämning och matte hade attityd. Så fint hon gick....
Vägen hem kändes hur lång som helst. Det vräkte ner snö så det gick inte att ha på helljuset, då såg man nada... Och det gällde att hålla tungan rätt i mun så man körde i spåren på vägen, det var hur moddigt som helst....
Väl hemma nu så har hela flocken svimmat i var sitt hörn.... Java i sin fåtölj, Accta i sängen och vi tvåbeningar i soffan... Det tar på med chop/chop lydnad... ;o)
¤ Vanligt sunt förnuft är inte särskilt vanligt ¤
Metallapportering och sjukdom...
Höll på att bli galen av att gå här hemma och skrota. Det är nästan en uppnött stig mellan sängen och soffan i tv-rummet, så jag bestämde mig för att göra en utflykt ända ner till köket. När jag väl hade kommit dit ner så kunde jag ju lika gärna göra något konstruktivt. Jag dammade av Zeldas metallapport och presenterade den för Accta. Hon sniffade, slickade och studerade den ingående. Java fick ligga i hundrummet under detta projekt, ville ha så lite störning som möjligt.
Satte henne mellan mina ben, öppnade hennes mun och la in den. Lite protester från början sen höll hon den helt själv, behövde inte ens hålla handen under. Satt och strök henne på bröstet och berättade för henne hur duktig hon var. Hon tyckte det var så mysigt att ögonen ramlade igen på henne... Sötnos.... Pillade lite på den för att se hur hårt hon höll den, och det skramlade inte det minsta, alltså höll hon den hårt och fint. På loss släppte hon den och vi fortsatte mysa, sen gjorde vi om samma sak några gånger. Hon vill inte riktigt ta den själv än, men det är nog bara en tidsfråga. Tyckte att hon var hur duktig som helst... Är jättestolt över henne och jag är stolt över mig själv att jag lyckades göra hennes första apporteringsträning så lugn och harmonisk. *klappar mig själv på axeln*
Tydligen var denna lilla övning lite jobbig för lilla hjärtat för nu sover hon som en gris på golvet. Och matte är rätt trött hon också. Halvligger i soffan igen.... :o)
¤ Alla vill leva länge men ingen vill kallas gammal ¤
Glömde bort att vara glad..
Kände mig nästan gråtfärdig när jag satte mig i bilen på vägen hem. Funderade mkt och länge och när vi var framme så gick jag bak och öppnade buren. Där satt en mkt sur vovve och blängde på mig. "Hej", sa jag, ska vi bli vänner igen??
Sen tog jag med mig henne ut på gatan och "lekte lydnad"... Belönade mkt och och krävde däremellan koncentration och fokus....
Kändes mkt bättre i hjärtat och vi gick tillsammans in, jag leende och en vovve brevid mig som viftade på svansen.
Glöm inte bort att ha roligt med era hundar när ni tränar.......
¤ Den som prisar det förgångna, klandrar nuet ¤
Nu är lilla hjärtat trött...
Tror att jag sov till strax efter 10, sen gick jag upp och bara tog det lugnt ett tag. Efter en skön slapparmorgon for jag ut med vovvarna i skogen för en promenad. Gick inte särskilt långt men var ändå ute i ca 40 min. Riktigt härligt väder, +4 grader och lite disigt. När jag kom tillbaka hade Åsa vaknat och hunnit duscha t o m, så det var bara att packa in i bilen och sätta fart mot Ö-vik.
Vi träffades på parkeringen vid bilprovningen och vi kom lagom nog dit samtidigt allihop. Det var Janne/Arro, Lisa/Fedra, Susa/Freia och Björne/"med sin polismajonäs" och så var det vi då. :o)
Majonäsen fick först ett litet "polisuppdrag"... En "Elling" hade synts i området och majonäsen fick i uppdrag att hitta honom och lämna tillbaka honom oskadd. Detta klarade han galant... ;o)
Sen tog lydnaden vid. Arro och Fedra fick komma ut som första par. Det tränades bl a metallapportering, framåtsändande och fritt följ.
Efter det så var det Åsa och Javas tur. Det tränades, funderades och diskuterades och till slut kom vi (Janne) fram till att Java nog är en sån hund som bara ska jobbas mot en kravfas utan belöningar. Alltså utan kongbelöning under själva momenten. Belöning under momenten blir smekning och röst, sedan tar man henne ur situationen och leker/belönar och har mysigt. Sen blir det in under krav igen. Java svarade kanon på detta och jag tror att detta är melodin för både henne och Åsa. Dom hade ett superfint samarbete och Java jobbade tyst och koncentrerat. Snyggt jobbat!!!
Under tiden så hade Susa och Freia smygit sig ut och tränade för fullt under överseende av kennelmamman. Så tyvärr fick vi inte se så mkt utav deras lydnad. Men vi fick höra att det hade gått bättre och bättre, och mot slutet hade det sett riktigt bra ut...
Sen var det min och Acctas tur. Pratade lite med Janne innan om vad jag ville få ut av träningen och vi diskuterad ihop oss om hur vi skulle lägga upp det. Krutet skulle läggas på ökad kravfas.
Sen fick mitt lilla hjärta sig en lydnad hon nog sent kommer att glömma. Kravet höjdes och belöningarna (bollbelöningarna) fick lite mindre utrymme. Plötsligt fick jag en vovve som vart mer koncentrerad och nästan lite frågande: "Gjorde jag rätt nu matte??".. Precis som jag ville... Så nu vet jag hur jag ska lägga upp träningarna i veckan. Har tyckt att det har varit svårt att lägga henne i rätt kravfas med tanke på hennes ålder, men Janne fick mig att inse ett och annat och det gick upp några Liljeholmens idag.... Tack så mkt för hjälpen Janne!!! Det är guld värt!!!
Passet avslutades med en "sitt kvar" övning där det kastades bollar och kongar, folk for omkring i indiandans runt henne och det klappades händer och tjoades... Samtidigt som detta pågick krävde jag hennes koncentration på mig och utmanade henne genom att gå utom synhåll, gå runt henne och ställa mig bakom henne med krav på bibehållen ögonkontakt. Jättesvårt, sa Accta.... Hon var på väg upp någon gång, men ett "Nej, sitt kvar" höll henne på plats. Duktig kicka!!! Är jättenöjd med henne idag och hon har varit såååå duktig...
Åsa, Susa och jag for sedan förbi på Obs och inhandlade kvällen middag som blev tacos. Sen for vi hem till Lisa och Janne och lagade mat. Jag tog med mig Accta in för jag ville inte att hon skulle ligga i bilen och kanske få för sig att hon skulle klia på sina utslag. Hon kikade runt där inne och sniffade lite mot Arro och Fedra som var bakom ett kompostgaller, sen sjönk hon ihop på golvet och somnade. Tror nog att dagens träning tog rätt hårt på henne. Tänk vad härligt det är att ha en nöjd och trött hund liggandes vid sina fötter.... :o)
Under middagen pratades det en hel del hund och dagens träning gicks igenom. Vi pratade även en del skydds. Tanken är ju att jag och Accta ska ge oss in på den banan så småningom. Janne hade som vanligt en hel del bra tips och tankar och även här gick det upp en hel del Liljeholmens. Han berättade om sin syn på skyddet och hur det kan tränas och allt låter bara så jäkla självklart... Så jag kommer att köra "the Janneway" även där.... Absolut!!!
Så nu ska det fortsättas tränas här i veckan och till helgen ska vi ner och ha uppföljning. Vi kommer då att vara där hela helgen och jag gissar på att det blir lite vin på lördag kväll... ;o)
Men nu är klockan natten och Åsa och vovvarna sover djupt. Åsa ska jobba imorgon, börjar kl 7, men jag är ledig. Skönt med en till ledig dag... Ska fixa lite ärenden, promenera vovvar och så ska jag åka förbi på jobbet en liten sväng. Skulle tippa på att jag åker ut till klubben en sväng också. Tror att jag vill träna själv imorgon. Vill Åsa träna på kvällen så kan jag ju följa med och hjälpa henne och så får Accta ledigt då. :o) Tror att hon kan behöva det, hon har fått en hel del att tänka på i sin lydnadsträning. :o)
Innan jag gör natten så vill jag gratulera Susa och Freia till godkänt inträdesprov för räddningshund. Skickar även ett grattis till Affe och Fenya som har fått uppflytt till lägre spår i helgen. Grattis!!!!!!!!
¤ En del människor är så snåla att de inte ens skänker någon en tanke ¤
Relativt normalt utseende...
I morse när vi vaknade så var nästan all svullnad borta. Det som var kvar i morse var lite runt ögonen, en liten bulle på nosen och så lite mellan öronen. Allt detta har nu försvunnit på kvällen utom det mellan öronen. Det har visserligen blivit mindre, men det är fortfarande lite kvar.
Var över på apoteket på lunchen och hämtade ut recept på clindabuc och prednisolon. Hoppas nu att detta hjälper. Det var hur mkt folk som helst på apoteket, så hela lunchen gick åt på detta lilla ärende. Men vad göra?? Och ännu fattigare blev vi. 290 kr gick det kalaset på.
Fick ett mail från Marie igår om hundträningen som vi ska starta upp här i Sävar. Det ser ut som att det kan bli ett ganska stort gäng ändå. Tror att vi är ca 10 ekipage nu som är intresserade. Det ska verkligen bli jättekul. Framför allt så blir det skönt att ha ett gäng här så man slipper åka ända in till stan bara för att få träna med andra människor på samma ställe.
Nu ska jag kolla vem som har blivit utröstad ur Idol sen ska jag nana kudden. Jobb i morgon igen för 6:e dagen i följd. Sen på söndag ska vi åka ner till Ö-vik för pass numero två med Janne. Kul!!
Ha en riktigt trevlig helg på er!!! :o)
¤ Hur dåligt samvete man än har, så är det bättre än inget ¤
En helt vanligt torsdag...
Det hela började med att jag for på jobbet. Lämnade dom hemma som vanligt för att sedan åka och hämta dom på lunchen. När jag hämtade dom upptäckte jag att Accta var lite svullen under ögat. Tänkte inte mer på det utan dom fick gå ut och rasta sig och sedan for vi till jobbet. När jag hade tagit in dom i personalrummet så tittade jag lite närmare på henne och då såg jag att hon hade svullnat upp lite på nosen. Sen fick jag en kund och så pratade jag lite med min chef efter det. När jag sedan gick och tittade till dom igen så såg hon ut som en bullterrier i ansiktet. Jag vart ju naturligtvis skitorolig och efter ett samtal med chefen så kom vi överens om att jag skulle fara från jobbet och åka till veterinären.
Hämtade upp Åsa på jobbet och sen begav vi oss till Vännäs veterinärstation. Vi hade tur och fick komma in nästan på en gång. Blev jätteglad när jag såg vilken veterinär vi skulle få. Det var Lisa som hade jouren och det var hon som hade hand om mig och Zelda under hela hennes korsbandsskada. Det var även hon som var med när vi avlivade henne. Älskar verkligen den veterinären. Hon är trevlig, kunnig och bryr sig om både människa och vovve.
När hon såg Accta så sa hon att om det hade varit sommar så hade hon trott att hon hade blivit ormbiten, så svullen var hon. Tempen togs och den var normal. Hon såg fin ut i tandköttet och i munnen. Inga andningssvårigheter eller allmänpåverkan.. Men vad sjutton kom svullnaden ifrån? Vi antar att det är någon form av allergisk reaktion. Men på vad??
Vad kan hon ha reagerat på när hon låg i buren medans jag var på jobbet? Har hon kommit i kontakt med något under promenaden innan?? Eller har det kommit in en slö geting?? Ja, det lär vi väl aldrig få svar på.
Kontentan av besöket, förutom att vi blev 900 kr fattigare, blev en kortisonspruta + att hon ska äta kortison i några dagar. Lisa kollade även på hennes utslag och hon trodde inte att det var hormonutslag, utan något annat. Accta ska få äta penicillin i 10 dagar och så får vi se om det går över. Det kan vara en hudinfektion. Går det inte över så ska vi tillbaka och göra en utredning. Det som står först på listan då är att kolla så att det inte är skabb och sen blir det en allergiutredning. Men vi får hoppas att det går över nu med medicinen.
Ja, herregud, vad ska man säga?? Kan vi inte få ha friska hundar någon gång?? Dom senaste tio åren har vi gått igenom kronisk bukspottsinflammation, benbrott, förgiftning, korsbandskada + en hel del av halsinfektioner, urinvägsinfektioner och en massa sånt. Kan man inte bara få vara ifred någon gång?
Ja ja, nu har jag fått klaga lite... Man kanske ändå ska skatta sig lycklig. Det finns folk som åker till veterinären och får reda på att deras hundar har cancer och liknande och bara har en kort tid kvar att leva... Och tänker man på det, så vad är väl lite klåda??
¤ Om du grips av panik, se till att gripas av konstruktiv panik ¤
Så var det mitt i veckan igen..
Tog med mig lite aloe vera gel hem från jobbet häromdagen. Accta har fått några kliande utslag runt svansroten. Har fått bort jättemkt av irritationen runt dom med gelen men utslagen är dock kvar. Funderar på om det är utslag som har samband med löpet eftersom det blossade upp under höglöpen. Känns som om det är något hormonellt. Ska fortsätta med gelen och så ska Lisa få kolla på det när vi ska ner till Ö-vik på söndag. Skumt är det hur som helst.
Mamma har varit hos mig på jobbet idag en liten stund. Hon har fått hjälpa mig att sortera stryplänkar och lite sånt. Och så har vi ju fikat lite... :o) Man måste ju hitta tid att umgås lite och varför inte göra det på jobbet?!?
Hade ett väldigt roligt samtal med en kund idag. Det visade sig att hon bor här i Sävar, faktiskt bara ett kvarter bort. Hon är supersugen på att starta upp en träningsgrupp här i Sävar och jag var snabb på att haka på. Skulle ju vara perfekt att ha lite träningskompisar här och inte behöva åka in till "stan" varje gång. Vi får se vad det blir av det.
Sen när jag kom hem och berättade det för Åsa så visade det sig att det var hennes kille som Åsa hjälpte att träna lite hundmöten med förra året. :o)
Imorgon är det en helt vanlig torsdag. Åsa jobbar lite längre så jag ska hämta vovvarna på lunchen hade jag tänkt. Känns bättre att dom är med mig på jobbet några timmar än att dom ska ligga hemma ensamma hela dagen.
Har även gått en liten koppelprommis med Accta efter jobbet. Java var jätteledsen när vi skulle gå, låg och pep så där sorgset... Men hon fick ju vara med sin matte, så det gick nog ingen nöd på henne.
Nu ska jag ta och smörja Acctas utslag och sen är det marsch i säng. Är verkligen hur trött som helst.
Natti!!!
¤ Antingen måste vi följa vårt samvete, eller också förföljer det oss ¤
Första träningen...
... efter gårdagens pass med Janne, gjordes nu på kvällen. Åsa och Java gjorde ett jättefint pass och trots att hon var taggad till tänderna lyckades Åsa få ner henne i en fokuserad och tyst sinnesstämning. Snyggt jobbat!!!!
Acctas och min träning gick också bra. Tränade inte lika länge idag som jag gjorde igår. Hon var nästan helt tyst hela passet, några små gnäll bara. Det här var första gången som Åsa fick se hur hon verkligen kan vara. :o) Så nu är det väl officiellt då, Eva??? Eller är Åsa partisk? Måste det vara någon utomstående som ska bevittna det? ;o)
Trött som en knast sitter jag nu här i soffan efter att ha klippt klor på båda vovvar + att jag har gjort en riktig rundsmörjning på Javas tassar. Det är ju den här årstiden nu när hon brukar få en hel del sprickor, så nu ska vi försöka förebygga så mkt som möjligt.
¤ Ens egen hund för inget oväsen - den skäller bara ¤
En dag i Ö-vik...
När jag väl hade vaknat till så hoppade jag in i duschen och när håret torkat så for jag och vovvarna ut i skogen för en liten prommis. Det spöregnade hela promenaden och vi var tre individer som var dyngvåta när i kom hem... Ja, det var ju bara in och byta om. Åsa hade vaknat efter sitt nattjobb och hunnit duscha innan vi kom hem, så det var bara att packa in i bilen och börja köra i regnet ner till Ö-vik.
Väl där så slöt vi upp med Lisa, Janne, Torsten och Rose-Marie vid bilprovningen där vi skulle ha dagens träningspass. Fedra och Irrac var först ut, men dom missade vi. Gänget hade smygbörjat undertiden som vi satt i bilen på väg ner.
Därefter så var det Arro som fick träna apportering och framåtsändande.
Så var det då dags för Åsa och Java. Java visade sig från sin sämsta sida och det var Mistlursjava som var på G. Dom tränade och fixade och donade, och till slut så hade dom en fokuserad, tyst Java och en matte Åsa med attityd. Kanon!!! Så nu har dom fått hemläxa till nästa söndag när vi ska ner igen för nästa träningspass.
Accta och jag var sist ut. Accta var lite ofokuserad till en början, men allt eftersom så vart hon bättre och bättre. Åskådarna tyckte att det såg kanonbra ut och jag vart ganska nöjd till slut. Efteråt diskuterade Janne och jag lite och jag fick mig också lite hemläxa som jag ska träna på till nästa gång. Han tyckte bland annat att jag ska höja kravet på henne ytterligare och sätta lite mer press på henne. Janne tyckte att vi hade kommit långt, med tanke på hennes ålder, och det kändes jättebra. Det är ju ett kvitto på att jag har tränat rätt och är på rätt väg.
Efter att alla hade tränat så for vi hem till Lisa och fikade och pratade om hur många idiotiska poliser det finns i Sverige... Ha ha ha.... Man får höra mkt när man omger sig av poliser..... Ja, herregud. Mkt ska man höra innan öronen trillar av.
Nu har vi bokat in ett till träningspass nästa söndag och helgen därpå ska vi åka ner och stanna från lördag till söndag. Då blir det hårdkörning!!!!
Vägen hem var ingen lek... Det var halt och slaskigt på vägen och det regnade och snöade om vart annat. Pendlade mellan att köra i 70/90 hela vägen, och OJ vad drygt... Trodde aldrig att vi skulle komma fram. Vi stannade på Frasses och käkade lite välbehövlig middag och sen for vi hem och kraschade i soffan. Och här sitter vi än... :o) Blir nog inte så många mer knop idag.
Vill avsluta med att gratulera Bengt och Imax som tävlade lägre spår igår med uppflytt som resultat.... Grattis!!!
¤ Oavsett hur lite pengar eller hur få ägodelar du har, att ha en hund gör dig rik ¤
Nu är det helg...
Jobbade ensam idag, som vanligt på lördagar, och det var väldigt mkt folk. Trodde inte att det skulle bli så mkt att göra eftersom det är "mitt i månaden" och sen så har det ju inte varit det roligaste vädret ute på dagen heller. Det har snöat hela dagen. Visserligen inga mängder men ändå.
När jag kom hem från jobbet så gick Åsa och Java ut på en promenad. Accta och jag stannade hemma och var brandvakter. :o) Vi eldade i kaminen och jag vill inte lämna den ensam medans det är en brasa där, även om vi har en sk stängd kamin.
Vi passade på att träna lite skall istället. Hon är så duktig.. :o)
Sen plockade jag fram aktivitetsbollen en stund. Men jag har ju världens knäppaste vovve. Hon tror att det ska trilla ut godisar om man skäller på den. Man kan lösa alla problem med skall, tycker Accta.
När Åsa och Java kom hem så begav Accta och jag oss ut på en liten prommis i snön. Vi stannade och tränade lite lydnad nere vid snickerfabriken. Det gick jättebra men vi valde kanske inte det bästa stället. Upptäckte att det var blank is under det lilla snötäcket, så vi halkade oss igenom lydnadsträningen. Men vi klarade oss utan brutna ben iaf, alltid något. ;o)
Nu kanske jag ska ta och berätta om det här med Ö-vik och hundträning.
Vi kommer att försöka att åka ner till Ö-vik så ofta som möjligt här under vintern. Tanken är att Åsa ska få hjälp av Janne med att komma tillrätta med Javas lydnadsträning. Eller rättare sagt, komma tillrätta med Åsas lydnadsträning.
Åsa och Java har kämpat på för att komma i fas med varandra nu i snart 5 år och nu ska det göras en ordentlig satsning. Så, det var den lilla nyheten det... :o) Inte mer spännande än så.... ;o)
Imorgon åker vi ner till Ö-vik för första lydnadspasset. Det ska bli jätteroligt, hoppas bara att det inte kommer så mkt mer snö eller att det blir oväder. Det är ju ändå 10 mil enkel väg. Men E 4:an brukar dom ju ploga bra, så det ska nog ordna sig.
Men nu ska jag ta och lägga mig. Är så trött att jag nästan somnar där jag sitter.
Natti, natti på er!!
¤ De som säger att man inte kan köpa lycka för pengar, tänkte inte på hundar. ¤
Utbildning...
Har alltid gillat naturprodukter och testat några själv genom åren, men aldrig sett några direkta resultat. När vi hade pratat en hel del om produkterna så bestämde jag mig för att testa salvan på mina sår som jag har på handen. Har haft utslag där lääääänge som har kliat, vätskat sig och varat. Smörjde med salvan och tänkte inte så mkt mer på det. Efter mötet så tittade jag på min hand och svullnaden och rodnaden hade gått ner och det kliade inte längre. Och nu när jag sitter här och skriver det här så tittar jag på min hand och utslagen har nästan gått bort helt... Snacka om mirakelsalva... :o) Så nu är jag verkligen övertygad om aloe verans effekt. Kan säga som så, ska det användas några produkter på mina hundar så kommer det bli det här i fortsättningen. Vi fick en flaska schampo som jag och Sandra (min kollega) ska dela på och testa på voffsingarna. Tror det kommer att bli kanon.
Orkar inte gå in på vad alla produkter är bra för att vad det ska användas till, men om det är någon som är intresserad så kan ni ringa mig på jobbet. Loboo Hundartiklar, tel: 090-520 90. Jag jobbar oftast mellan 12-18, så det är bara att fråga efter mig, Camilla. Har era vovvar problem med öronen, huden, svamp, förhudsproblem, sprickor i tassar, hot spots och liknande så kan det vara värt att prova detta.
Nåja, nog om detta.
Har varit en lite ängslig dag idag. Vaknade i natt av att Java kräktes. Tänkte inte så mkt mer på det, jag menar, alla hundar kräks ju ibland... For ut på promenad och det var jättehärligt. Lite snö och lagom kallt. Men när jag kom hem så kräktes Java igen, mycket.... Och hon såg jättekonstig ut. Bara stod mitt på golvet och tittade rakt ner i golvet... Kändes inte bra att lämna henne och fara på jobbet. Stod länge och funderad på om jag skulle ta med mig dom eller hur jag skulle göra. Men kom fram till att hon hade det bättre hemma. Annars skulle hon få ligga i bilen hela dagen, eftersom det var fullt hus inne i personalrummet.
For hem på lunchen och hämtade dom som vanligt, och naturligtvis så hann jag måla upp alla möjliga olika scenarior i skallen på vägen hem. Till slut skulle jag inte ens hitta henne levande.... *suck*
Men jag kom hem och hittade henne svagt viftande på svansen vid kompostgallret. Blev så lycklig att jag bara stod och kramade henne i några minuter.
Dom fick pinka och sen for vi. Men hon har varit loj hela dagen. När dom fick komma in i personalrummet så la sig Java under bordet och där låg hon resten av dagen. Rörde inte en fena. Inte likt henne. Men nu på kvällen så ser hon lite piggare ut och hon åt med god aptit. Hoppas att hon får behålla maten nu över natten bara.
Hatar verkligen när mina vovvar inte mår riktigt hundra. Hela jag och hela min själ blir alldeles olycklig och jag fungerar inte...... Men nu känns det liiiite bättre iaf.
Hade tänkt att berätta om vovvar, träning och Ö-vik som jag pratade om sist, men jag orkar verkligen inte. Slängde en blick på klockan och såg att det var dags att sova för länge sedan. Så det får jag berätta om en annan dag istället. Ni är väl inte nyfikna va?? ;o)
Natti natti, på er!!!
¤ Allt folk är bra, så länge man inte har något med dem att göra. ¤
Jobbat över..
Svängde förbi Frasses på vägen hem för både jag och frugan var jättehungriga. Tyvärr så hann det kallna ganska mkt på vägen hem. Fick köra rätt sakta för det var verkligen snorhalt. Det har varit plusgrader hela dagen och det har gjort att den snön som kom har smält undan och så har det frusit på det nu. Fullständigt livsfarligt!!!
Annars har det inte hänt så mkt idag. Skulle ha tränat lydnad i morse men det vart inte så. Klev upp vid sjutiden med en dunkande huvudvärk och var tvungen att ta en alvedon och sitta i soffan en stund innan jag fixade att bege mig ut i skogen. Så det fick bli en promenad på 1½ timme istället. Ska göra ett nytt försök i morgon bitti istället. Då SKA jag träna... :o)
Men nu ska jag gå och lägga mig så jag orkar med att göra det som ska göras imorgon.
Förresten, det har hänt en till grej idag... Men jag berättar mer om det en annan dag, för det är väl inte till hundra bestämt ännu... Men det har med hundar, träning och Ö-vik att göra..... :o)
Istället för visdomsord som avslutning så ska jag avsluta med en rolig grej som vi fick i ett mail av kennelmamman idag.... Ha ha ha...
Natti!!!
Ett stort bekymmer för forskare var att ta reda på när männen tänker som bäst.
Efter många år av forskning så har man äntligen kommit fram till hur det egentligen ligger till.
Alla resultat visar på att männen tänker absolut som bäst när dom har samlag. Hur kommer det sig då undrar man???
Enkelt, då är ju kabeln kopplad till huvuddatorn.....
Den första snön...
Vakna.... Väcka matte........ Fort, fort ner för trappen och fram till dörren.... Släpp ut oss matte!!!! Dörren öppnas.... Galopp ut och sen TVÄRNIT.... "Vad fasen, gräset har blivit vitt!!!!"... "Vad sjutton är det här???"
Medans Accta funderade så for Java runt i snön i vild glädjedans för att sedan kuta rätt på Accta och ner i lekställning.... "Kom igen syrran, det här är ASKUL!!!"....
Ja, så såg det ut i går morse när vi vaknade. Det hade kommit snö under natten och jag skulle gissa att det ligger ca 1 decimeter på backen. Accta tyckte att det var skumt men vart fort övertalad att rusa runt som en galning i det vita... Skitkul att se faktiskt. Tyvärr fick Accta aldrig tid att få utforska snön i sin egen takt, Java hade helt andra planer... Så jag tror att Accta kutade runt där ute utan att riktigt fatta vad det var som hade hänt under natten.... Sötnos...
Nu är det helg och jag är ledig i hela tre dagar. Helt underbart.... Igår for frugan till sin bror... Dom skulle umgås och kolla på fotboll. Hon sov över där så jag fick hela dagen, kvällen och natten för mig själv. Gjorde en riktig mysdag/kväll av det.
Först släppte vi hundarna en stund i Kulla, men det vimlade av hundar där, så det vart inte något långvarigt. Efter att jag hade kört ut Åsa till Per i Överboda for jag hem och gick en prommis med vovvarna själv på Elvägen. Det var dom mkt tacksamma för. Dom såg ganska så molokna ut när vi kastade in dom i bilen efter den korta vistelsen i Kulla.
Efter promenaden körde jag förbi pizzerian och köpte med mig en pizza hem... Sen började min myskväll. Hade lånat med mig en massa filmer hem från Per och jag började med att kolla på "Night at the museum".. En liten mysig film. Efter det vart det "Ice Age 2".. Har visserligen sett den förut, men det var längesedan... Och sen älskar jag dom där filmerna.
Kvällen flöt på med ett långt härligt bad och mys i soffan med lite godis. Vovvarna hade också gottis, tjurmusklar, som dom smaskade på hela kvällen...
Tänk att det kan vara så skönt att få en kväll för sig själv.
Åsa hade haft det riktigt trevligt också... Dom hade sett typ 3 fotbollsmatcher och sen någon film...
I förmiddags hämtade jag upp Åsa i stan och sen for vi till Bäcksjön för prommis. Sen var det tårta hos Åsas pappa, han fyller år idag. Naturligtvis så var vovvarna med och firade också... :o)
Just nu ligger frugan + två jyckar och sover. Åsa ska jobba inatt, så jag ska väl ta och väcka henne snart så hon hinner duscha och äta innan hon ska ge sig av.
Så kvällen blir till att spenderas ensam... Eller ensam och ensam, vovvarna är ju hemma så riktigt ensam är jag ju inte. :o)
¤Ett väldefinierat problem är ett till hälften löst problem.¤