Mitt liv med hundar

Och jag som skulle vänta med att kolla om hon kan apportera.... Idag tränade vi hemma och då sa jag till Accta: "Nu kanske matte gör något dumt"...
Satte henne fot, gick ut och la apporten ca 5 meter ut, gick tillbaka och sen kom den stora stunden.... Apport, sa jag, och tror ni inte att for ut, grep den fint och kom in till mig och satte sig fot... Inte ett endaste tugg..... Mattes lilla hjärta... :o) Det enda som jag kan klaga på var att hon satte sig lite, lite snett när hon kom in.... Men det blir nog bra i längden...
Tränade även lite skall... Hon kan skälla några skall om jag har henne framför mig och hon får växla i position som hon vill.. Tog även där in henne fot och kommenderade skall... Hon satt fint och när hon hade skällt en gång så fick hon belöning där direkt.. Vill belöna både skallet och positionen... Får se om hon gör den sammankopplingen... :o)

Idag har vi faktiskt haft vinter i Norrland.... Strålande sol och 8 minus... Promenaden innan jobbet var jättehärlig. Gick i en timma ungefär.... Vovvarna busade på i snön och letade pinnar och snöklumpar som är hårda nog att kunna bäras...

Nu har jag tagit en kvällsdusch och det är dags för bingen.. Natti!!

¤ - Gillar din hund barn? - Nja, sådär. Han föredrar kex och hundmat!! ¤

Känns inte riktigt som om dygnet har tillräckligt många timmar just nu. Idag har jag tagit med mig jobb hem från jobbet i form av bokföring.. Inte det roligaste men det måste ju göras... Har suttit med dessa siffror, kontoutdrag och verifikat i tre timmar nu och jag är alldeles snurrig i bollen... Skulle nog aldrig klara av att jobba med sånt på heltid... Men nu är det klart iaf!!! :o)

Innan jag satte mig med det så gick Accta och jag en liten promenad.. Och jag mitt miffo glömde att sätta på reflexer på både mig och vovven... Det kom jag på när jag kom ner till stora vägen, så varje gång det kom en bil så hoppad vi upp i snön.. Tänkte ifall dom inte såg mig... Och så hade man svarta byxor på sig också... Smart... Not...
Men vi kom iaf hem från promenaden helskinnade..
Passade på att träna lite ute också.. Idag var det bara raka halter vi tränade på.. Hon har en förmåga att flytta ut rumpen en aning precis när hon är några centimeter från att sätta sig.. Men vi fick till några spikraka sättanden till slut och då vart det kamp som belöning... ;o) Hon är lite svårare att få ner i rätt sinnesstämning direkt efter vi har kampat, men det gick... Men om jag ska vara ärlig så var hon väl något ljudligare än vad hon brukar. Fick vänta ut henne lite mer än vanligt.. Men jag tror den poletten trillade ner också..

Häromdagen tränade vi apportering hemma i köket. Nu kan hon från sittande ställning ta apporten från golvet om jag säger apport samtidigt som jag lägger ner den. Vi har inte kommit så långt att jag har den liggandes där och hon väntar på kommandot, men det kommer... Sen kan hon numer göra jättefina ingångar med metallen i munnen. Det blir lite, lite gnäll, men jag tror att det beror på att det blir så kort sträcka som hon förflyttar sig. Tror att det kommer att försvinna när det blir mer avstånd och när hon får springa ut och hämta den också..
Så nu är det snart dags att flytta ut apporteringen utomhus, backa lite i träningen och hoppas att vi snart kan göra samma saker ute som vi nu gör inne. När hon kan det så kommer det stora testet. "Fot, sitt kvar, jag går och lägger ut apporten, och sen... APPORT!!!"... Får se om hon fattar att hon ska hämta den....
Men det dröjer nog innan vi gör det... Vill grunda det här ordentligt först...

Just ja, höll nästan på att glömma... Jag berättade ju för någon vecka sedan att hon hade skällt på "rensopsäckarna" och en kameraman i skogen.... Idag raggade och muffrade hon på en omkullvällt gran som låg mot en sten och kastade konstiga skuggor... Tror att hon har kommit in i en liten spökålder minsann..... ;o) Jittefalig fäfur..... ;o)

Nu ska jag ta mina snurriga hjärnceller och gå och lägga mig.... Det snurrar runt siffror, så det lär jag väl se när jag lägger mig ner också.. :o)

¤ Det sägs många kloka ord på skämt, men ännu flera dumheter på allvar ¤

Tog en liten sovmorgon och har sedan tillbringat förmiddagen med att slappa... Hundarna har varit ute i trädgården och röjt medans jag har gått omkring i morgonrock och plockat lite i köket... Har även slängt i några maskiner tvätt också... Insåg att det behövs strykas, men det får jag ta en annan dag.. :o)

Javas ben ser bättre ut idag. Bestämde oss att hon skulle få ta det lite lugnt och vila. Det kanske är så att hon hade lite träningsvärk...
Åsa slutade kl 13 och när hon kom hem så for vi till skogen för en promenad. Java får ju gå i koppel en stund för att värma upp innan hon får springa lös. Sedan får hon även gå i koppel en stund innan vi når bilen, för att gå av sig lite slaggprodukter.. Verkar funka bra... Hon har inte visat nått tecken på ont när vi kom hem.

Efter middag och handboll på tv så for Accta och jag och tränade lydnad... Gick riktigt bra!! Hon är så duktig så, lilla hjärtat...
Bestämde mig för att jag ska börja lite smått med framförgåendet. Blir det träning i morgon så ska jag inviga henne i den sköna konsten... :o) Framförgående är verkligen ett moment som jag hatar.. Antagligen för att Zelda och jag aldrig riktigt fick till det.. För henne så var framåtsändandet mer begripligt än framförgående.... Men vi får väl se vad Accta tycker om det.. :o)

Med viktklubben går det bara bra... Imorgon är det första vägningen, men jag har inte så höga förhoppningar. Gick ju med i torsdags, så det är bara 3 dagar som jag har hållit på. Jag lär väl inte har gått ner något på den korta tiden.. Däremot känner jag att det händer saker i kroppen redan.. Känner mig piggare och mer "balanserad" i kroppen... Blir nog bra det här till slut..

Imorgon börjar en ny vecka på jobbet igen. Kommer nog inte att ta med mig kryckorna då. Använder dom inte hemma längre, så det är väl dags att ta nästa steg också.. Vara utan dom på jobbet...

Hade tänkt att träna lite apportering nu på kvällen, men lilla Accta är så trött efter träningen och just nu nussar hon så gott i hundfåtöljen. Tror inte att jag vill väcka henne faktiskt.. Träna apportering kan jag göra imorgon... :o)

¤ Människor är som pusselbitar - det finns alltid två som passar ihop ¤

Nu har helgen börjat för mig. Det blir en kort helg, ledig i morgon och sen är det på ét igen....

Åsa började 7 i morse och jag körde henne på jobbet, sen for jag vidare med vovvarna till Bäcksjön för en prommis. Det blev 40 minuter i värsta snöstormen. Sån där äcklig blötsnö som gör en plaskeblöt... Och lite läskigt var det också för det var mörkt och jag hade glömt både pannlampa och reflexer.. Såg inte så mkt om man säger så... :o)
Vart lite orolig när jag gick där för jag tycker att Java gick lite dåligt igen. Är ju livrädd att hon ska ha dragit till ryggen eller skadat knät eller nått sånt, när hon gjorde illa sig förra veckan.. Jag vet, jag ska inte dra dom högsta växlarna på en gång, men det är svårt när man har haft Zelda som man fick ta bort på grund av skada... Sen har ju inte Java varit direkt skadefri heller, men å andra sidan, med tanke på den farten hon håller både under träning och på sin fritid så är det nästan konstigt att hon inte har skadat sig ännu mer än vad hon gjort.

Till jobbet kom vi sen, redigt blöta alla tre... Och ingen handduk hade jag med mig heller, så det vart till att vovvarna fick lufttorka...

Åsa slutade kl 13 och sen kom hon till mig och hämtade upp vovvarna. Då fick dom sig en liten skogstur igen och det var uppskattat av båda vovvar tydligen.. Det busades och det lektes... :o)

Efter lite handling och tankning så for vi hemåt och på vägen hem så pratade vi med Lena i telefon om Javas fysiska förehavanden... Hon lugnade mig och berättade hur det kan bli efter en sån skada som Java precis haft. Symptomen stämmer in precis... Så lite lugnad blev jag, men alla som känner mig vet ju att jag oroar mig lite ändå... Vill att mina vovvar ska vara friska och krya, annars kniper det i hjärtat...
Nu ska vi ju till Lena på lördag för en liten "lära känna våra hundars muskler/lära massera/lära stretcha-dag" och då ska hon kolla igenom henne lite extra. Skulle hon bli ännu "sämre" innan dess så kommer jag att åka till henne någon kväll i veckan också. Bättre kolla en gång för mkt än för lite..
Vi kommer att vara 5 vovvar på lördag och det ska bli jätteintressant... Stretcha och så har man ju gjort och det "kan" man ju, men jag har alltid velat lära mig massera. Tror att det är jättebra för vovvarna och jag vill att Accta ska lära sig att massagen är en mysstund mellan mig och henne... Om hon nu kan ligga still så länge vill säga... ;o)

Nä, nu ska jag fortsätta kolla på handbollen på tv. Sverige ligger under med 5 mål mot Frankrike i halvtid, så det är bäst att jag hejjar lite på dom.. :o)

Efter handbollen blir det lite apporteringsträning nere i köket. För första gången så ska Åsa få vara med som en liten störning och få se på. Vi får se om hon sköter sig lika bra som hon brukar göra.. :o)

¤ Varför ljuga när det finns så många sätt att säga sanningen på? ¤

Har varit på jobbet första dagen i dag på en hel vecka. Går ju fortfarande på kryckor men jag försöker gå så mkt som möjligt utan. Men jag känner att dom är ett bra stöd på jobbet. Det blir ju några kilometer man går varje dag där. Satt hela förmiddagen och stansade fakturor, ett lagom jobb för min lilla fot. :o)

Igår tränade jag med Accta för första gången på hela veckan. Jag tog fram metallapporten och jag tror nästan att hennes ögon höll på att ploppa ut.. ;o) Snacka om förväntansfull!! Hon skötte sig jättefint. Tog apporten aktivt från olika "höjder" som jag höll den i. Gjorde även några ingångar med apporten och hon gjorde det så fint, så fint.. Höll fint och fast, och inte ett enda tugg... Ska fortsätta så här ett tag, träna lugnt och fint, och sen ska jag flytta ut träningen utomhus. Kanske får backa lite då, men det dröjer nog inte länge tills jag kan ta vid där jag är inomhus.

Vecka 10 blir det semester för den här flocken.... Vi ska åka till fjällen, rättare sagt Bydalen, med kennelmamma och kennelpappa. Naturligtvis ska alla hundar med också. Vi har hyrt en stuga som verkar kanon. 60 kvm med två sovrum, stor solterass, bastu och öppen spis.... Här snackar vi njutning... :o) För min del blir det mkt hundträning, är inte så förtjust i att åka utför... Men det kanske blir någon dag på längdskidor och någon dag på långfärdsskridskor. :o) Jag hoppas verkligen att vi får fint väder den veckan... Skulle vara underbart att få vara ute i snö och sol med vovvsen och bara vara.... Och sen komma in och sätta sig i soffan framför brasan med en stor kopp varm choklad.... :o)

Har även gjort en annan grej här i veckan... Jag har gått med i viktklubben på aftonbladet. Har ju tidigare varit med i viktväktarna med jättefint resultat, men tyvärr så är det så himla dyrt... Det kostar 400 kr i månaden och viktklubben kostar bara 398 i 6 månader. Sen har man allt på datorn och man kan nå det överallt eftersom det ligger på nätet. Himla smidigt..
Inför vårt bröllop för några år sedan så gick jag ner över 10 kilo... Mådde kanon.... Trodde att jag skulle klara att hålla vikten själv, men det gjorde jag tydligen inte... Har gått upp alla kilona igen + lite till... Men nu har jag beslutat mig för att gå ner dessa igen och hålla min målvikt resten av livet.... Man blir ju inte yngre och det är dags att må bra nu... Så jag är taggad till tänderna och idag kan jag säga att jag är skitmätt rent ut sagt.... Det är ju det som är så konstigt när man håller på med det här... Man äter och äter och äter och ändå går man ner i vikt....
Sen att man har en fru som är stöttande och hjälper mig, betyder allt!!! Det blir så mkt lättare då.... Tack Åsa!!! Du ska bara veta hur mkt det betyder....

Hur som helst så har det gått bra att jobba idag... Är väldigt trött i foten, men förövrigt så känns det bara fint... När jag kom hem så for vi ut och tränade lite lydnad. Vi tränade samtidigt som Åsa och Java idag och Accta blir väldigt störd av det.. Inte av att träna brevid Java, utan av Åsas kommandon och ord till Java... Säger Åsa NEJ till Java, så tar Accta åt sig av det... Inte bra.... Men till slut så fick jag henne att fatta att vi är inne i vår bubbla och vad andra säger till varandra spelar ingen roll. Hon behöver inte bry sig i det...
Träningen gick jättebra, men hon var väldigt brydd vissa stunder... Nästa gång vi tränar tillsammans med Åsa och Java så ska jag se till att det blir lite längre avstånd emellan oss, så hon inte hör dom så väl...

Imorgon är det jobb igen, så det är dags att nana kudden... Natti!

¤ Älska min hund och jag vet att du är min vän! ¤

... men det går framåt.. :o)

Hade ju faktiskt inte tänkt att jag skulle varit hemma något från jobbet nu efter söndagens händelse med akuten, men den tanken fick jag snabbt lägga undan. Har ätit starka smärtstillande och när inte ens det har hjälpt så tror jag att kroppen säger att den behöver vila.... Förhoppningsvis kommer jag kanske att kunna börja jobba igen mot slutet av veckan.
Tränar foten nu med att försöka "stretcha" senan åt alla håll och kanter, för den får inte bli stel. Idag har jag även kunna gå lite utan kryckorna, eller ja, gå och gå, det är en haltande stil man håller. Men jag har försökt lite iaf för att det är viktigt att jag lägger lite, lite tyngd på foten med jämna mellanrum. Har gått ganska mkt idag med kryckorna och just nu sitter jag med foten i högläge och det bara surrar i den... Hur kan man bli trött i en fot??

Imorgon ska jag ta en dusch hade jag tänkt. Får ju inte duscha på några dagar efter man har tagit kortisonsprutan pga att det har varit ett nålstick ända in i leden och i senan. Får inte komma in några baskelusker dit... Duschen är efterlängtad om jag säger så... :o)

Idag har vi varit till Lena och gjort sista laserbehandlingen på Java. Hon såg jättefin ut och i morgon kommer hon att få börja vara lite lös på promenaderna igen. Hon ska dock gå i koppel en stund innan hon får springa för att värma upp och sen ska hon gå i koppel en stund innan hon ska in i bilen för att varva ner. Skönt att höra att hon är "frisk" igen och att det inte vart värre än vad det vart... Vi har ju som sagt haft lite otur med våra vovvar när det gäller skador...

Nu på kvällen har Sävargänget varit här och vi har suttit och snackat igenom våran träning lite. Och så har vi fikat lite också. Skönt med lite umgänge när man är "sjuk"... Känner mig så inlåst så det är inte sant... Och sen är det ju så halt ute att jag inte ens vet om jag skulle våga gå ute med kryckor.

Nåja, nu ska jag slappa här vid datorn en stund och sen ska jag nana kudden...

¤ Vill du inte ha mig som jag är - så är det inte mig du vill ha ¤

Jaha, då går man på kryckor då... *suck*

Var tvungen att åka in till akuten idag pga av att jag hade så jäkla ont... Det visade sig att jag hade fått en megainflammation i en sena i foten. För övrigt samma sena som jag fick kortisonspruta förra gången jag var hos reumatologen. Det är tydligen inte ovanligt att just den där senan spökar när man har den sjukdomen som jag har.

Marie var jättegullig och ställde upp med att köra in mig till lassa. Tack Marie!!! Åsa behövde sova eftersom hon jobbar i natt igen och jag kunde inte köra själv.
Fick träffa en jättegullig kvinna som var reumatologjour idag. Fick två kortisonsprutor och sen skulle jag hem och lägga mig, bums... Så här ligger jag nu i soffan och har gjort det hela kvällen. Tråkigt värre..

Accta tycker jag är jätteskum och hon har inspekterat kryckorna ingående. Matte har fyra ben, liksom.... Jag hoppas att jag mår bättre imorgon. Kan kanske inte gå någon promenad, så det får nog Åsa sköta om. Men jag kanske kan träna lite lydnad iaf.. Vi får väl se...

Ha de!!

¤ Kan man vara glad åt lite, har man mycket att vara glad åt ¤

Har ni svårt att läsa texten så ta fram förstoringsglaset eller spara artikeln på din dator och läs där. Den är inlagd som en bild...

Hittade den här på en blogg och jag var bara tvungen att "sno" den så ni får läsa.... Man vet inte om man ska skratta eller gråta...

Idag skulle vi egentligen varit hos Lena för laserbehandling men hon var tvungen att fara iväg på en grej så vi har skjutit fram det till i morgon istället.

Accta och jag spenderade istället två hela timmar i skogen och hade jättemysigt.. Vi promenerade, letade godis och lekte.. Efter det for jag till kyrkan och tränade lite lydnad på parkeringen där. Parkeringen ligger nära vägen och det går mkt folk och hundar förbi, bra med störning med andra ord...
Träningen gick jättebra men vi tränade inte länge. Det märktes att hon vart fort trött...

Hon har sovit som en gris hela kvällen här förutom att hon har käkat mat och varit ute och gjort sina behov... :o)

Java har spenderat dagen med sin matte, till största delen i sängen eftersom Åsa ska jobba inatt. När hon vaknade gick dom ut på en timmes promenad och efter det så har Java sovit som en gris hon med... :o)

Nu ska jag se färdigt på Sagan om ringen på tv...
Ha det!!! :o)

Igår kväll var vi till Lena för Javas andra laserbehandling i rad... Hon kände igenom henne och svullnaden hade lagt sig mkt på bara ett dygn.. Skönt... Hon har ju naturligtvis fortfarande ont, men man ser att det inte gör lika ont som dagen innan. Den här gången tog lasern betydligt mer än förra gången. Hon körde med samma styrka, men eftersom svullnaden hade gått ner så gjorde själva behandlingen mer ont. Liten låg med huvudet i mattes knä och pep sig igenom hela behandligen.
Vi kör ju behandlingen hemma i Lenas kök och när Lena satte sig på golvet fick Java värsta tokrycket och bestämde sig för att pussa upp Lena i brygga... ;o) Med tassarna på axlarna för att hålla fast henne så började "våldtäkten" och halvminuten senare satt Lena skrattandes med håret åt alla håll och kanter och torkade Java slem från ansiktet... ;o) Liten gillar Lena, MYCKET!!!

I morse for Accta och jag ut på en promenad i skogen själva. Åsa och Java skulle gå en koppelpromenad tillsammans.
Vi for till Elvägen och för första gången så fick jag se hur Accta reagerar när hon ser något som hon tycker är läskigt. Eftersom vi har mkt renar här nu så har dom satt upp sopsäckar på plogpinnarna för att varna bilisterna. Dom hängde inte där dagen innan. När vi kommer gående på vägen så har Accta plockat upp en snöklump som hon bar på. Plötsligt tvärstannar hon.. Svansen far upp, raggen ställer sig och så börjar hon muffra... Jag forsätter och går som om ingenting har hänt, men Accta rör sig inte ur fläcken. När jag kommer fram till sopsäckarna står Accta fortfarande kvar 20 meter bort och börjar skälla... (Fortfarande med snöklumpen i munnen, hur hon nu lyckades med det) Jag gick fram och tog i sopsäcken samtidigt som jag ropade på henne.... Med rest svans och ragg kom hon halvtravandes fram mot mig, fortfarande muffrandes med klumpen i munnen. Snusar på sopsäcken och sen travar hon på som om inget hade hänt.... :o) "Vilken hjälte du är" säger jag och kan inte hålla mig för skratt... Accta vänder sig om och blänger på mig med en blick som säger: "När du blir rädd för något så ska jag också skratta åt dig".... ;o)

Ägnade större delen åt dagen på jobbet till att sy skyddsvästar. Vi har fått några beställningar på det och när jag ändå håller på så kan jag lika göra ett gäng extra, så man har liksom. Så det är väl det som jag ska fokusera på dom närmsta arbetsdagarna.

Nu på kvällen har det varit lydnadsträning med Sävargänget. Vi som tränade idag var Annelie/Esset, Marie/Ella, Micke/Nemi och Accta och jag... Körde alla hundar två gånger + att Annelie och jag körde en gång gemensamt för att få lite störningsträning.
Accta uppför sig så bra att jag blir alldeles tårögd. Hon ägnade inte dom en blick trots att dom belönade med kamp bara några meter från oss... Känns även skönt att kunna ha henne lös och träna så nära andra hundar utan att behöva ha tummen i ögat på henne och vara rädd för att hon ska sticka. Det känns inte som om det finns med på hennes världskarta. "Du och jag, matte" är det liksom.... :o)
Vi tränade även på att "torrgå" och diskutera hur man hjälper hunden på bästa sätt genom sitt sätt att gå i fria följet.. Det blev många skratt... Vi bestämde även att vi ska ha en teorikväll på tisdag nästa vecka här hemma hos oss.

Men nu är klockan sen igen.. Alldeles för sen, och jag borde egentligen ha sovit för ett bra tag sedan.... Dags att knyta sig....

¤ Vill du alltid ha sista ordet, talar du snart med dig själv ¤

Finns det nått som har gått rätt idag?? Tror att det är min "fredag den 13:e"....

Dagen började med grattispussar och ostbågsutdelning... Java fyller 5 år idag!!! Hipp, hipp, hurra!!! Fatta att tiden går fort.... Känns som man har haft henne en hel livstid, men samtidigt så känns det som igår när vi hämtade hem en liten, liten Java som var ungefär lika stor som Zeldas svans.. :o)

Sen var det in i bilen och styra kosan mot veterinären. Vi hade återbesök där idag... Det var dåligt väder, snöade lite och jag tror bestämt att plogbilarna har gått i strejk, för det var inte direkt välplogat... Ungefär halvvägs till Vännas så hamnade jag bakom en lastbil som typ kröp fram, bestämde mig för att köra om den när det vart tvåfiligt... Gjorde det och det gick bra ända tills jag kom ungefär i mitten av lastbilen... Helt plötsligt där får jag sladd på bilen....... Lastbil på ena sidan, mitträcke på andra sidan... Hinner bara tänka, "slår jag i mitträcker far jag under lastbilen".... På något sätt så lyckas jag efter en liten stund häva sladdandet och vi kom om lastbilen... Trots att jag hade släppt gasen så körde jag om honom ändå, då kan ni tänka er hur sakta han körde.. Och då körde jag knappt i 70... Hjärtat slog i hundranitto en bra bit efter det och jag tänkte på hur det kunde ha slutat.... Inte bja, inte bja.... Men det var väl någon där uppe som inte tyckte att min tid var kommen...

Hos veterinären konstaterades det att dom båda fortfarande var röd i ögonen och det bestämdes att vi skulle sluta med kortisonögondropparna eftersom dom ändå inte tycks hjälpa.
Acctas röda partier i huden har blivit lite bättre men hon är fortfarande röd i slemhinnorna. Vetten är fortfarande inne på att det kan vara hormonellt. Accta är just nu mitt inne i en jobbig skendräktighet, och vi diskuterade som så, vi slutar med alla yttre påverkan av salvor och så, och så väntar vi en månad tills skendräktigheten med sannolikhet är över och hormonerna bör lugna sig. Har det inte gett med sig då får vi starta upp en klådutredning.
För säkerhetsskull ska både Java och Accta även få Stronghold så att vi kan utesluta skabb. Vi tog inget prov eftersom det ibland inte visar något. Accta fick sin första dos hos vetten idag, Java ska få sin imorgon bitti. Om två veckor ska dom få var sin dos till. Hämtade ut receptet efter jobbet... 304 kr....

Tanken var nu att dom skulle få sig en liten promenad, sen skulle jag lämna av dom hemma och fara på jobbet... Så vart det också, men promenaden vart inte riktigt som jag hade planerat... Java hoppade över en liten bäck och for in och snusade runt i skogen.... Jag tyckte att hon skulle hålla sig hos mig och kallade in henne.. Ni som känner henne vet att hon har bara en växel när hon springer och det är FORT!!! Hon kan lätt hålla jämna steg med en bordercollie, iaf en kort bit.. (Anledningen till att jag vet det är för att hon hade en kompis som hette Eddie förr som var just en border)
Hur som, hon tvärvänder inne i skogen och sätter in högsta växeln mot mig... När hon kommer fram till bäcken så bestämde hon sig för att inte hoppa över den, utan den här gången skulle hon springa över den istället.... Hon far ner där i hundranittio och KABANG, så tar det tvärstopp..... Isen gav med sig (vi har haft plusgrader idag) och hon far ner med sitt högra bakben och skriker i högan sky... Sen sitter hon fast där, kommer varken fram eller tillbaka.... Mitt hjärta far upp i halsgropen och jag pulsar ner till henne för att hjälpa henne upp därifrån... Efter mkt möda och stort besvär får jag upp henne ur bäcken, upp över snövallen och ut på vägen.... Då blir hon stående på tre ben och ser allmänt olycklig ut... Min första tanke är, Shit, hon har brytit benet igen..... Börjar klämma och känna och kika, men hon reagerar inte nämvärt...
Sen kommer nästa tanke, hur fasen ska jag få henne till bilen... Den är parkerad ca 30 minuter bort.... Säger till henne: "Lilla hjärtat, då måste gå en bit så jag får se hur det ser ut"... Hon hoppar på tre ben i några meter sen börjar hon sakta att sätta ner tassen lite... Men hon haltar så som hundar brukar halta när dom har ett korsband som gått av. Den haltningen är väldigt speciell, lätt att känna igen, och eftersom det var det som hände med Zelda så har jag den inpräntad i hjärnan...
Mitt hjärta snurper ihop sig och jag är nära att börja grina där jag står...

Börjar fundera på hur jag ska orka bära henne till bilen... Borde kanske gå om jag tar upp henne på ryggen... Omvärderar det ganska fort, skulle inte orka hela vägen.... Tänker att jackan är nog det bästa alternativet... Om jag tar av mig jackan och lägger henne där så kan jag dra henne på den. Lite kallt skulle det nog bli, men jag lär få upp värmen av att dra henne...

Men så börjar hon gå och stödjer mer och mer på benet.... Haltar lite, men jag beslutar mig för att det är nog bäst att hon får gå lite försiktigt iaf, för om det "bara" är en sträckning så är det ju inte bra att hon ska ligga helt still på en jacka där det är kallt, då lär hon stelna till ordentligt...
Så vi börjar sakteligen vandra mot bilen.... Hon går bättre och bättre, men jag ser att det är nått som inte stämmer. Hon verkar vara så ostabil, liksom vinglig i bakkärran..
Tänker att det kanske är ryggen som fått sig knäck... Känner och klämmer och trycker, både på muskler i ryggen och på själva ryggraden.. Får en liten reaktion längst bak på ryggen, men annars visar hon inget....
Nu vet jag ju att hon är en sån hund som inte visar särskilt mkt smärta... När hon bröt benet när hon var liten, så pep hon till och sen inte ett ljud..... Hon har nog ganska hög smärttröskel....

Ringer till Lena som är vår hundfysioterapeut och berättar hur det ligger till.. Hon tycker att jag ska komma över med henne ikväll efter jobbet, så vi bestämmer det, samtidigt som jag börjar närma mig bilen...

Väl hemma så känner jag igenom henne igen och konstaterar att jag inget mer kan göra just nu. Dom får vara hemma tills Åsa kommer hem, och så far jag på jobbet...

Det var jobbigt att jobba, hade tankarna på annat håll och jag tyckte att klockan gick SÅÅÅÅ sakta... Men äntligen slutade vi och efter ett snabbt besök på apoteket så for jag hem och hämtade upp hela flocken och for sen vidare till Lena...

Väl där så tittade Lena först på henne ute och konstaterade att hon haltade bak... Vi gick in och hon började känna igenom henne... Ryggen kändes bra, hon ömmade lite längst ner, men det fick sin förklaring.... När hon kände på insidan av låret på höger bak så hade Java en STOR blödning där.... Java som aldrig visar smärta skrek i högan sky när hon tryckte, och t o m Åsa och jag kunde känna blödningen när Lena visat var den satt... Den kändes som en tjock blodådra (eller som en korv) som var ca 2 deci lång och gick igenom hela muskeln.... Stackars Liten....

Lena började köra med lasern och eftersom Java är så musklad så fick hon köra den på högsta nivån, annars skulle den aldrig kunna ta tillräckligt djupt.... Det var lite svårt att få Java att ligga still, klart det gör ont... Men när hon hade hållt på en stund såg man att den värsta smärtan släppte och Javas små ögonlock föll igen där hon låg med huvudet i Åsas knä....

Så nu är det strikt koppelpromenad och vila.... Imorgon kväll ska vi tillbaka och köra mer med lasern, sen skulle jag tro att det blir några omgångar till, men med några dagar emellan.....
Lena sa även att vi ska vara glada för att det var en blödning och inte sträckning... Det hade nått med muskelfibrerna att göra....

Var inte tillbaka i stan förns vid 21, och då stannade vi och käkade på Mc Donalds... Hade ju inte fått nått i magen sen lunch, så vi var rätt hungriga om man säger så...

Väl hemma här så går Java ganska bra just nu, men man märker att hon har ont.... Hon tål inte att Accta är i närheten av henne och morrar så fort hon kommer för nära... Måste passa det där, för Accta har ju inget vett i kroppen och går hon på Java som hon brukar så finns det risk för att det smäller, och det ordentligt... Men det ska vi se till att det inte gör...

Imorgon får dom följa med på jobbet hela dagen, så att jag kan hålla lite koll på henne... Sen, som sagt, åker vi till Lena direkt när jag har slutat...

Så i födelsdagspresent fick Java, ja just det, en blödning.... Schysst.... Vi får nog fira henne lite längre fram.... Tror inte att hon är på något vidare partyhumör just nu....

Men vi säger naturligtvis GRATTIS till Java och alla hennes syskon..... Jira, Jolin, Jaxon, Jork, Jamir, Jante och Jixx... Till Jagger i hundhimlen skickar vi många blöta nospussar....

¤ Blott de tama fåglarna har en längtar. De vilda flyger ¤

Vaknade efter en skön sovmorgon till en solig och underbar dag... Medans vovvarna var ute och rejsade i trädgården ringde jag till Eva (hon har golden killen Ecco, Javas "pojkvän") och undrade om hon var sugen på en prommis. Det var hon och jag packade in oss i bilen. Java fick vara hemma med matte Åsa för dom skulle ut på en sparktur.
Hämtade upp Eva och Ecco hemma hos dom och sen for vi till I 20 för prommis... Kallt som satan var det, men härligt... Accta och och Ecco har aldrig träffats förut, eller jo, en gång när Accta var riktigt lill liten, men det räknas inte.. :o) Dom kom naturligtvis jättebra överrens och hade kul tillsammans... Dom jagade varandra lite och sen brottades dom á la golden way... En gren som Accta behärskar bra, eftersom hon och Java leker på samma sätt. Sen verkar det som om Accta och Ecco har ett intresse gemensamt, snusa på intressanta fläckar.... Så det gjordes i massor... ;o) Detta är ett intresse som Java inte delar med dessa två... På hennes intresselista ligger springa fort på första plats... Eller, det ligger väl igentligen på alla platser... ;o)

Efter hemkomst och vila för Accta medans matte fick lite mat i magen, så for vi ut och tränade. Träningspasset idag gick kanon.. Idag fokuserades det på fritt följ, inkallning, läggande under gång och platsliggning.

Nu ligger hon här och sussar så gott, så gott.... :o)

Imorgon ska jag börja ta tag i apporteringen igen. Har varit lite lat med det och inte fått in en kontinuitet i det, vilket gör att jag liksom får börja om varje gång.. Och med det kommer man ingenstans...

¤ Hur rik man än är kan man aldrig äta sig mer än mätt ¤

Har precis kollat färdigt på junior hockey-VM där Sverige fick silver efter att ha förlorat med 2-3 mot Canada i sudden.... Så nära, så nära.....
Hade ju tänkt att vi skulle ha farit ut och tränat nu på kvällen men jag fastande faktiskt framför tv:n och hockeyn... Inte vanligt för att vara mig, men ibland händer det.... Så idag har Accta fått sig en liten extra vilodag...

Idag har vovvarna spenderat dagen med matte Åsa ute i Överboda medans jag var och jobbade... Dom hade varit ute och dragit Linn i pulka och intervallat på legdan... Låter som en mysig dag tycker jag.. Tydligen så hade Accta lämnat öronen hemma, Åsa var rätt sur när jag pratade med henne.. Hon lydde tydligen inte henne alls idag... Tonårsfasoner.....

När jag kom hem så fick jag besök av en tjej som ska ta över klubbens hemsida efter mig. Jag ska inte vara webbis längre pga min sjukdom. Måste få fokusera på det som är viktigast, alltså jobbet och hundarna... Vill inte ha några måsten utöver det som ska ta tid. Har sagt att jag kan behålla mina inloggningsuppgifter och kan hjälpa till lite efter behov om det blir mkt, men mer är det inte.. Så från och med idag så är jag entledigad från mina arbetsuppgifter med webben..  Känns bra!!

Så nu har det varit en riktig slapparkväll här, men imorgon tar vi nya friska tag..... :o)

¤ Om du möter en människa utan leende - ge henne ditt ¤

Och den känns som vilken vanlig dag som helst... Anledningen till det är väl antagligen att jag jobbar imorgon, så det blir lite vardagskänsla över den här kvällen...

Har varit duktig nu dom senaste dagarna och varit iväg och tränat lydnad varje kväll... Forfarande så är det lite ömsom vin, ömsom vatten... Den där varannandagslyckan är kvar...

Igår var det träff med Sävargänget, men vi var en liten grupp... Det var endast Annelie/Ezzet, Barbro/Boyd och jag och Accta där... Vi tränade och pratade en hel del.. Funderade lite fram och tillbaka hur vissa ska fortsätta sin träning och vad som ska prioriteras... Tror snart att det är dags för en liten "teorikväll" då vi ska diskutera hur vi tycker att träningen har gått hittills och sedan fortsätta planeringen. Förhoppningsvis har vi snart även tillgång till inomhusträning varje vecka och det ska bli skönt att få komma undan vinden. Även om det inte finns någon värme där vi ska vara så kommer det ändå att bli varmare än att stå ute. Alltså vi som står och tittar på. För när man tränar vovve så fryser man inte... :o)
Träningen för min del gick sisådär... Hon var lite pipig så det var därför som jag inte var riktigt nöjd.

For iväg ikväll nu efter vi hade ätit middag och då gick det mkt bättre... Vad var det jag sa nu om varannandagslycka?? :o) Hade mkt bättre fokus redan från start, vilket gjorde att hela passet bara flöt på.

Och nu är det väl dags att prata lite mål för 2008 då... Första målet är ju iaf uppflytt ur appellen under året.. OM det nu skulle visa sig att hon blir klar för appellen i vår och det går bra så kommer jag ha som andra mål att åtminstone starta i lägre till hösten... Får väl sätta ett litet mål att även bli uppflyttad därifrån också... Men som sagt, det är OM allt går som det ska... Just nu pendlar jag mellan att känna att det är fullt möjligt med dessa mål, till att nästan skratta åt dom... Det är nog lite varannadagsymtom på matte också... :o)

Har även fått lite rapport om Acctas bror, Ace, som bor i Sthlm.. Träningen för dom går väldigt bra och dom är väl inte långt ifrån appellen... Kul!!! Man kanske skulle ringa dit och få lite träningstips... :o)

Här hemma så är Åsa fortfarande hemma från jobbet. Tanken är väl att hon ska börja jobba på måndag igen. Hon känner sig lite bättre nu, så vi hoppas verkligen att det här går vägen.... Idag har hon ätit "riktig" mat för första gången och än så länge har det gått... Håll tummarna!!!

Men nu ska jag gå och lägga mig... Ser nästan ut som om jag kommer att lyckas att komma isäng innan kl 23 ikväll.. Men som sagt, jag ligger inte i sängen än... ;o)

¤ Tänk på vad du säger, så du inte säger vad du tänker ¤

Nyår firades i Skellefteå hos Åsas mamma. Per, Linn och katterna var också där och det är så kul att se att kissar och vovvar funkar så bra ihop.. Isen har väl inte riktigt smält än, men det är nog inte långt borta. Katterna är fortfarande lite försiktiga mot hundarna, medans hundarna är väldigt nyfikna.... Fick några söta kort på dom som ligger i galleriet nu.

Vi for upp till Skellefteå på nyårsaftonsmorgon när Åsa kom hem efter en natts arbete. Väl framme väntade en god frukost och sedan var det dags för Åsa att gå och sova några timmar. Själv tog jag med mig Accta och for upp till Skellefteå Brukshundklubb för att träffa Acctas syster Avanti och hennes husse och matte. Kul att träffa henne och få se hur hon ser ut nu. Sist jag såg henne var i somras på lägret och då var hon ju en liten vappis. Nu har hon vuxit upp till en snygg, ung tik...
Vi surrade och snackade lite hund, sedan körde vi ett uppletande.. Tanken var att vi skulle ha spårat, men det satte snön stopp för.

Efter träffen gick jag en promenad med Accta uppe på Vitberget. Trodde nog att det skulle vara mer folk där, men vi fick vara ganska ifred faktiskt. Skönt...

Skönt var iaf att Accta inte brydde sig nått om raketerna och smällarna. För ett tag sedan var hon väldigt ljudkänslig och jag bävade faktiskt lite inför nyår... Men när det väl brakade loss så brydde hon sig inte alls. Vid ett tillfälle gick hon fram till fönstret och stod och tittade upp i himlen på raketerna. Hon stod där i kanske 20 sekunder och sen gick hon och la sig igen... Kanske tyckte hon att det var fint, vad vet jag... :o) Java brydde sig inte överhuvudtaget och det var väl ingen nyhet. Hon har alltid tagit sånt med ro... Hon hade istället fullt upp med att hålla koll på katterna.

Nyårsdagen började väl inte så bra... Åsa har en sjukdom som heter Ulcerös colit, och den gjorde sig påmind på morgonen.... Hon spenderade nästan hela dagen i sängen fram till att vi for hem... Usch, det är ingen rolig sjukdom det där. Idag har hon varit hemma från jobbet och jag skulle gissa att hon blir hemma hela veckan. Det är ingen sjukdom som man "leker" med direkt, om man säger så..

Måndag och tisdag blev det ingen träning för oss, om man inte räknar med uppletandet då förstås. Så jag for iväg en sväng nu på kvällen och körde ett lydnadspass... My good, vad hon var speedad och på.... Men hon var faktiskt inte så pipig, trots allt... Men hon var så speedad att hon glömde vad hon skulle göra och glömde vissa saker som hon faktiskt kan... Läggandet som har funkat klockrent var hon helt lost på idag... När jag sa ligg så satte hon sig ner och tittade på mig som om hon aldrig hade hört det ordet någon gång i hela sitt liv... Backade tillbaka och till slut förstod hon vad hon skulle göra.... När vi skulle träna "sitt kvar" så envisades hon med att lägga sig ner efter en liten stund.. Så det pulade vi också med.... Till slut så lyckades även det... Hennes speedade humör gjorde att hon var lite ur position vid fria följet.. Hon hade lite bråttom vilket gjorde att hon hamnade lite före mig... Så då fick vi pula med det också.... På platsliggningen provade hon att krypa någon deci, så det fick vi också ta tag i...
Så det blev ett jäkla pulande och meckande idag.... :o) Ja, det är inte lätt att vara en unghund med hormoner som sprutar och hjärnceller som flyger både hit och dit... Men vi ska nog få tillbaka alla på rätt plats igen... Iaf dom flesta... ;o)

Hade ju egentligen tänkt att det bara skulle bli ett kort pass idag, men när jag kom hem så såg jag att vi hade varit borta i över en timme.... Allt pulande tog tid tydligen.... Men nu är hon pömsig och sover så gott på golvet här..

Imorgon är det träning med Sävargänget igen och förhoppningsvis kommer vi att vara fullt manskap igen. Det har varit lite tunnsått över helgdagarna här, av förklarliga skäl.

Nu ska jag ta ut vovvarna för nattpinken och sen ska jag nana kudden....

¤ Hjälp andra, men när du gör det, glöm inte dig själv ¤

Nytt år, nya möjligheter, nya äventyr... Det jag önskar mest av detta året är att vänner och familj får vara friska och så även våra vovvar och kissar...

Året som varit har faktiskt varit ett riktigt bra år.... Det började med väntan och väntan och väntan... En väntan på att Indra skulle gå hela sin dräktighetstid och att det skulle finnas en liten Apa till mig i den stora magen.... Det gjorde det och den 14 mars föddes Accta ute i trädgården i en handduk i kennelmammans famn... Indra skulle ut och kissa men Accta hade inte tänkt att vänta... Och nu när man lärt känna henne så har hon varit envis hela sitt liv, t o m i mammas mage... :o)

Efter det följde en vår och sommar i busets tecken... Har aldrig varit med om maken till busigare valp.... Hon har varit överallt och ingenstans samtidigt.... Hon har hållt oss sysselsatta om man säger så.... :o)

Förändringar på jobbet som man inte riktigt visste hur det skulle sluta, men med facit i handen så gick det riktigt bra.

Ett kennelläger i slutet av juli som var helt kanon... Bra väder och Raskabos första kennelmästerskap...

En härlig semester nere hos pappa på Orust med lata dagar och härligt väder.... Varmt som sjutton...

Ett bröllop har vi också varit på i sommar....

SM:et i Piteå var också kul.. Första gången som jag har varit på ett SM för brukshundar.... Trevliga tävlingar och trevligt fok där...

Hösten kom och med den en beslutsamhet från Åsas sida att hon skulle göra en satsning på att få Java i tävlingsmässig form... Hjälp anlitades och har gett otroligt mkt.... Dom har kommit en lång bit på vägen nu och det är till stor del tack vare vår nya kennelpappa Jan Gyllensten.

Sista delen på året har det varit både upp och nergångar... Uppgångarna har varit Acctas framsteg i lydnaden och hennes koncentrationsförmåga som har utvecklats enormt..
Till nergångarna får man väl räkna hennes små sjukdagar som hon haft.. Hon har haft otur lilla smulan, en rejäl magåkomma som gjorde matte riktigt, riktigt orolig... Och sen dessa återkommande ögoninflammationer som både Accta och Java har drabbats av.... Även hennes utslag med tillhörande klåda har varit ett huvudbry för matte... Antagligen mer för matte än för Accta skulle jag tro...
Förhoppningsvis ska detta vara ett minne blott en bit in på året... Nedgångarna alltså.. :o)

Ja, för nu ser vi framåt...
Efter det att Zelda gick bort för 1½ år sedan så trodde jag aldrig att jag skulle känna så mkt för en hund igen som jag nu har kommit att göra för lilla Accta... Hon är mitt hjärta och det fylls med värme och kärlek varje gång jag tittar på denna underbara hund......

Ps. I galleriet på hemsidan ligger nu några bilder från nyåret.... :o)

¤ Lär dig livets stora gåta, älska, glömma och förlåta ¤

... har jag fått min lilla rara, söta schäferflicka tillbaka... På lydnadsplan alltså.. :o)

Efter jobbet tog vi en prommis, bara hon och jag, och vi stannade till nere på brandstationen för lydnadspass 2 efter julledigheten. Efter lite pipande i början så taggade hon ner och vart så där härlig som bara hon kan vara när hon känner för det... :o) Det kändes som om vi hade kunnat träna i all evighet... :o) Men det gjorde vi ju naturligtvis inte. Jag var duktig nog att avsluta när hon var på topp... Japp, så då är det bara att underhålla det här då.. Men jag vet ju att hon är lite ostabil i träningen.. Ena dagen går det hur bra som helst, andra dagen åt helvete.. Men det är väl så det är när man har med en 9 månaders unghund att göra.... :o) Lite utav tjusningen liksom...

Nu är det iaf ledigheter igen. Har jobbat två dagar och är nu ledig fyra dagar till. Så skulle det vara jämt. Full lön och jobba så.. Hade inte varit dumt det.. :o) Men man ska ju inte klaga, är glad att jag har ett jobb som jag trivs så bra med som jag gör. Har varit mkt att göra idag med. Skulle gissa att folk bunkrar inför nyår nu, så vovvarna ska ha något att göra när tvåbeningarna firar...

Stör mig lite på att dom säljer raketer och sånt i samma hus som våran affär ligger i. Rimmar lite illa faktiskt, med tanke på hur många hundar det är som upplever värsta helgen på året nu. Och det värsta är att den affären är mkt välbesökt. Om jag ska vara ärlig så har jag aldrig riktigt förstått tjusningen med att köpa raketer. Man kan ju lika gärna bränna upp sina pengar istället, för det är satans dyrt. Visst är fyrverkerier fina, men dom man köper är ju så fjuttiga. Då är det ju bättre att kolla på dom som kommunen har, och dom är dessutom gratis.

Hade tänkt att ge mig ut och leta upp någon spårmark i morgon. Borde ju finnas någonstans nu som det är barmark eftersom det har varit plusgrader i några dagar. Hittar jag något blir det ett spår till Accta och sen uppletande för båda vovvar. Åsa ska inte följa med, hon ska sova länge. Jobbar två nätter i rad nu.. Så imorgon blir det bara vovvarna och jag i skogen.

Men nu är timmen sen och det var läggdags för några timmar sedan....

¤ Ingen är så rik att den har råd att förlora en vän ¤

Eller ja, själva julen är det väl inget fel på utan det är att vardagen liksom hamnar på sniskan.... Satans mkt att göra på jobbet att man är helt slut i rutan när man kommer hem... Sen ska det besökas folk och grejer och hundarna får hänga med på ett hörn och vissa tider får dom ligga i ett rum bakom kompostgaller.... Hela vardagen vänds upp och ner och så även mina rutiner... Jag är en ganska "rutinerad" (hihi) tjej som älskar rutiner... Kanske därför som jag gillar vardagen så mkt...
Hur som helst, kommer jag ur mina rutiner så känner jag mig lite vilsen och på något konstigt sätt har jag svårt för att hitta in i dom igen.... Mina älskade rutiner...

Jag fick iaf skörda den ruttna frukten av att rutinerna har försvunnit under veckan som var och även halva den här veckan... Accta har haft julledigt från träningen ända sen måndagen innan jul och idag var vi iväg och skulle köra ett pass..... Det gick pissdåligt.............

Hon visste inte hur hon skulle sitta fot, positionen var åt helvete, hon lät som en stor jävla mistlur samtidigt som hon flaxade runt med huvudet och skulle kolla in ditten och datten.... Den externa belöningen som funkat så bra dom senaste veckorna, funkade inte alls idag..... *suck* Ja, det var bara att börja om från början igen.... Sitt fot och håll käften......
Inte ens loss kunde hon... Efter att ha fått säga till henne ett par gånger vid släppandet så rann faktiskt sinnet på mig... Jo, det är sant... Det är inte ofta det händer men när det väl händer så händer det rejält... Ett tu tre så fann Accta sig dinglandes med alla fyra tassar en bra bit upp, upptryckt mot en husvägg medans jag läste lusen av henne.. Satan vad stark man kan bli när man blir förbannad.... :o) Hon vart så förvånad att hon släppte bollen i rena förskräckelsen kan jag berätta.... Hundskrälle...
Efter lusläsningen så ändrade hon attityd lite.... Pyste ihop och hade munnen så där avslappnat öppen och så knep hon tyst också.... Kände att jag hade nått fram och avbröt träningen där.... Hon fick ligga en plats i några minuter och som belöning fick hon bara en karamell och en klapp, sen var det in i bilen.. Ska bli intressant att se hur nästa träning blir.. Och det ska jag berätta, den kommer att infinna sig i morgon... Här ska rutinerna tillbaka...

Nåja, nog om detta...
Julen har ändå varit ganska lugn och vi har spenderat alla juledagar hos Åsas bror.. I lördags kom äntligen Sten och Ior hem (kattungarna som vi hittade i skogen i oktober) och vi har ägnat juldagarna åt att låta katter och hundar bekanta sig med varandra, vilket faktiskt har gått riktigt bra. Bortsett från några vevande tassar och fräs från katternas sida och lite raggande från vovvarnas sida har dom faktiskt klarat av att dela golv. Dock har dom väl gått lite omvägar och så där, men jag trodde nog att det skulle kunna bli värre sammandrabbningar.
Dom på Djurskyddet berättade att dom, utifrån deras storlek, har ändrat sig angående hur gamla dom tror att kissarna var när vi hittade dom. Då sa dom att dom trodde att dom var ca 5 veckor, men antagligen var dom bara ca 3 veckor då.... Vilka idioter till människor det finns....

Det är konstigt det där, det verkar som om det är djuren som ibland väljer oss och inte tvärt om... Många av dom djur som jag har haft har kommit in i mitt liv utan att jag har gjort ett aktivt val så att säga.
Poppie, som var min första hund sen jag flyttade hemifrån, fick jag frågan om jag kunde tänka mig att ta över. Det var en kompis som hade "tagit" henne från en husse som misshandlade henne...
Tjorven, min första schäfer, var jag dagmatte åt och fick sedan frågan om jag ville ha henne...
Zelda var väl egentligen lite utav ett impulsköp. Hittade en annons i tidningen och ringde dom. Dom råkade ha en långhårstik kvar och vi for dit och skulle titta. Inte köpa... Det slutade med att jag tog upp henne i famnen, tittade på Åsa och log, sen var det bestämt... :o)
Och så nu katterna.... Man kan ju säga att dom valde oss, inte vi dom.... :o)
Det är väl egentligen bara Java och Accta som var planerade liksom....
Hur som, så känns det jäkligt bra att kunna ge dom här katterna ett liv, för hade vi inte gått promenad med vovvarna just på den platsen den där dagen så hade dom gått en säker död till mötes.... Ödet liksom....

Sitter just nu och sneglar på min lilla vovve som ligger raklång på golvet och sover här.... Tror att det här lydnadspasset i kväll var det jobbigaste hon har gjort.. :o) Och som jag alltid har sagt, hon är jäkligt söt när hon sover.... :o)

¤ Många skulle vara fega om de hade mod till det ¤

Ja, numer har man en trattfia här hemma. Var till vetten i tisdags och skulle kolla upp ögon och klåda. Java var först in och det konstaterades att hon var lite mindre röd i ögonen men det var fortfarande mkt kvar. När det sedan var Acctas tur så såg det lika dant ut där. Så nu ska dom fortsätta med kortisonögondropparna tills vi ska tillbaka igen i början av januari.
Och så var det Acctas klåda då... Vi funderade, tittade och kliade huvve ikapp där inne i undersökningsrummet.... Det är inte ohyra.... Skabb tror inte någon av oss på, då det borde vara allmänt spritt... Det enda vi kan komma på just nu är att det är hormonellt styrt. Just på undersökningsdagen var det riktigt, riktigt rött och irriterat och det var bra, för då får ju vetten se hur det ser ut när det är som allra värst.. Hennes juver är fortfarande svullna och det ser ut som om dom är på väg att fyllas med mjölk. Hade hon varit lite mer rund om magen så skulle man lätt tro att hon ska ha valpar... Men så är ju inte fallet, om det inte är en jungfrufödsel på G då... :o)
Hon fick en ny kräm, Daktakort som ska smörjas 3 gånger om dagen och sen det värsta av allt, iaf enligt Accta..... TRATT......

Nu snackar vi om "fäfermisshandel av den allra högaste grad.... Vad är väl ett litet bad med schamponering i badkaret.... Tratten är hundra gånger värre...
När vi kom hem så fick hon ta på sig den på en gång och det vart helt plötsligt en vääääääldigt lugn schäfer jag fick... Först gick de inte att röra sig överhuvudtaget... Sitta gick bra, men ligga gick inte alls... "Matte, det finns inget golv, jag ser inget golv, MAAATTTTTTEEEEE"
Efter att handgripligen lagt henne ner så började hon fatta att världen runt henne inte hade försvunnit, den syntes bara inte.... :o)
Första dagen kunde hon inte göra någonting.... Gick emot allt och fastnade i allt som gick att fastna i... Eftersom hon är ganska så bufflig i vanliga fall så trodde inte jag att en tratt skulle stoppa henne i första laget, men si där fick matte fel.... Så fort tratten tog emot något så stod hon blick stilla och kom varken fram eller tillbaka... Man fick hjälpa henne loss från dörrkarmar, byråar, kökstolar och trappräcken.... Så fort hon fastnade någonstans så stod hon och pep eländigt...
Java hade fullt upp med att rädda sin syrra från dessa situationer... Hon kom kutandes och det skulle buffas, knuffas och slickas hejdlöst.... "Men syrran då, du sitter inte fast, det är liksom bara att fortsätta gå och trycka sig fram, juh"

Dag två gick det lite bättre... Hon har kommit på att om man fastnar så brukar det hjälpa att backa ett steg och sen är man loss.... Och man såg verkligen när det liljeholmens gick upp för henne... Hon fastnade mot dörrkarmen, tog ett steg tillbaka och var loss... Hon tittade på dörrkarmen och sen viftade hon på svansen... "Aha, jag är ett snille" ;o) Så nu kan hon iaf gå rätt obehindrat i huset utan att man måste montera loss henne från ditten och datten stup i kvarten...

Naturligtvis så får hon vara utan tratt så mkt som möjligt när vi är hemma och har stenkoll på henne. Tanken med tratten är ju att hon ska låta det området som är irriterat få lugna sig och att hon inte ska vara där och slicka.. Ju mer hon slickar, desto mer kliar det...
Nu på kvällen så har hon varit utan tratt ända sen vi kom hem från jobbet och bara försökt att slicka en endaste gång... Betyder det att det redan har blivit bättre... Ja, vi får väl se... Hoppas att det går över snart bara, för hennes skull.... Man vet ju själv hur det är när man har nått som kliar.. Man blir ju tokig till slut...

Eftersom jag inte kan lägga in henne i buren med tratt, eller kan och kan, jag vill inte, så får dom följa med mig på jobbet hela dagarna den här veckan... Vill inte att hon ska vara i buren och känna sig fången och få panik när jag inte är hemma.  Idag har det varit fullt manskap av hundar på jobbet, alltså fyra stycken... + kloklippningshundar och massage/laserhundar... Den enda lediga plats som fanns till dessa två var på toan.. Så där fick dom vara, men jag stängde inte dörren utan satte en skiva för. Vill ju att dom ska kontakt med omvärlden och oss. Skumt ställe att vara på tyckte dom, men fann sig snabbt i det... Det gick ju bra att ligga här och kika med, tycktes dom tänka... :o) Mattes små hjärtan....

Har varit mkt att göra nu så här innan jul... Accta har fått träningsledigt i två dagar, och imorgon blir det ingen träning heller. Då ska vi fira "lilla julafton" hos Per med fascist jul och allt som det innebär... ;o) Kul!!!! Men på lördag är vilan över och då kör vi igång igen....

¤ Antingen så finner vi en väg eller så gör vi en ¤