Då skriver vi 2008...
Nytt år, nya möjligheter, nya äventyr... Det jag önskar mest av detta året är att vänner och familj får vara friska och så även våra vovvar och kissar...
Året som varit har faktiskt varit ett riktigt bra år.... Det började med väntan och väntan och väntan... En väntan på att Indra skulle gå hela sin dräktighetstid och att det skulle finnas en liten Apa till mig i den stora magen.... Det gjorde det och den 14 mars föddes Accta ute i trädgården i en handduk i kennelmammans famn... Indra skulle ut och kissa men Accta hade inte tänkt att vänta... Och nu när man lärt känna henne så har hon varit envis hela sitt liv, t o m i mammas mage... :o)
Efter det följde en vår och sommar i busets tecken... Har aldrig varit med om maken till busigare valp.... Hon har varit överallt och ingenstans samtidigt.... Hon har hållt oss sysselsatta om man säger så.... :o)
Förändringar på jobbet som man inte riktigt visste hur det skulle sluta, men med facit i handen så gick det riktigt bra.
Ett kennelläger i slutet av juli som var helt kanon... Bra väder och Raskabos första kennelmästerskap...
En härlig semester nere hos pappa på Orust med lata dagar och härligt väder.... Varmt som sjutton...
Ett bröllop har vi också varit på i sommar....
SM:et i Piteå var också kul.. Första gången som jag har varit på ett SM för brukshundar.... Trevliga tävlingar och trevligt fok där...
Hösten kom och med den en beslutsamhet från Åsas sida att hon skulle göra en satsning på att få Java i tävlingsmässig form... Hjälp anlitades och har gett otroligt mkt.... Dom har kommit en lång bit på vägen nu och det är till stor del tack vare vår nya kennelpappa Jan Gyllensten.
Sista delen på året har det varit både upp och nergångar... Uppgångarna har varit Acctas framsteg i lydnaden och hennes koncentrationsförmåga som har utvecklats enormt..
Till nergångarna får man väl räkna hennes små sjukdagar som hon haft.. Hon har haft otur lilla smulan, en rejäl magåkomma som gjorde matte riktigt, riktigt orolig... Och sen dessa återkommande ögoninflammationer som både Accta och Java har drabbats av.... Även hennes utslag med tillhörande klåda har varit ett huvudbry för matte... Antagligen mer för matte än för Accta skulle jag tro...
Förhoppningsvis ska detta vara ett minne blott en bit in på året... Nedgångarna alltså.. :o)
Ja, för nu ser vi framåt...
Efter det att Zelda gick bort för 1½ år sedan så trodde jag aldrig att jag skulle känna så mkt för en hund igen som jag nu har kommit att göra för lilla Accta... Hon är mitt hjärta och det fylls med värme och kärlek varje gång jag tittar på denna underbara hund......
Ps. I galleriet på hemsidan ligger nu några bilder från nyåret.... :o)
¤ Lär dig livets stora gåta, älska, glömma och förlåta ¤
Året som varit har faktiskt varit ett riktigt bra år.... Det började med väntan och väntan och väntan... En väntan på att Indra skulle gå hela sin dräktighetstid och att det skulle finnas en liten Apa till mig i den stora magen.... Det gjorde det och den 14 mars föddes Accta ute i trädgården i en handduk i kennelmammans famn... Indra skulle ut och kissa men Accta hade inte tänkt att vänta... Och nu när man lärt känna henne så har hon varit envis hela sitt liv, t o m i mammas mage... :o)
Efter det följde en vår och sommar i busets tecken... Har aldrig varit med om maken till busigare valp.... Hon har varit överallt och ingenstans samtidigt.... Hon har hållt oss sysselsatta om man säger så.... :o)
Förändringar på jobbet som man inte riktigt visste hur det skulle sluta, men med facit i handen så gick det riktigt bra.
Ett kennelläger i slutet av juli som var helt kanon... Bra väder och Raskabos första kennelmästerskap...
En härlig semester nere hos pappa på Orust med lata dagar och härligt väder.... Varmt som sjutton...
Ett bröllop har vi också varit på i sommar....
SM:et i Piteå var också kul.. Första gången som jag har varit på ett SM för brukshundar.... Trevliga tävlingar och trevligt fok där...
Hösten kom och med den en beslutsamhet från Åsas sida att hon skulle göra en satsning på att få Java i tävlingsmässig form... Hjälp anlitades och har gett otroligt mkt.... Dom har kommit en lång bit på vägen nu och det är till stor del tack vare vår nya kennelpappa Jan Gyllensten.
Sista delen på året har det varit både upp och nergångar... Uppgångarna har varit Acctas framsteg i lydnaden och hennes koncentrationsförmåga som har utvecklats enormt..
Till nergångarna får man väl räkna hennes små sjukdagar som hon haft.. Hon har haft otur lilla smulan, en rejäl magåkomma som gjorde matte riktigt, riktigt orolig... Och sen dessa återkommande ögoninflammationer som både Accta och Java har drabbats av.... Även hennes utslag med tillhörande klåda har varit ett huvudbry för matte... Antagligen mer för matte än för Accta skulle jag tro...
Förhoppningsvis ska detta vara ett minne blott en bit in på året... Nedgångarna alltså.. :o)
Ja, för nu ser vi framåt...
Efter det att Zelda gick bort för 1½ år sedan så trodde jag aldrig att jag skulle känna så mkt för en hund igen som jag nu har kommit att göra för lilla Accta... Hon är mitt hjärta och det fylls med värme och kärlek varje gång jag tittar på denna underbara hund......
Ps. I galleriet på hemsidan ligger nu några bilder från nyåret.... :o)
¤ Lär dig livets stora gåta, älska, glömma och förlåta ¤
Kommentarer
Trackback