Mitt liv med hundar

Nyår firades i Skellefteå hos Åsas mamma. Per, Linn och katterna var också där och det är så kul att se att kissar och vovvar funkar så bra ihop.. Isen har väl inte riktigt smält än, men det är nog inte långt borta. Katterna är fortfarande lite försiktiga mot hundarna, medans hundarna är väldigt nyfikna.... Fick några söta kort på dom som ligger i galleriet nu.

Vi for upp till Skellefteå på nyårsaftonsmorgon när Åsa kom hem efter en natts arbete. Väl framme väntade en god frukost och sedan var det dags för Åsa att gå och sova några timmar. Själv tog jag med mig Accta och for upp till Skellefteå Brukshundklubb för att träffa Acctas syster Avanti och hennes husse och matte. Kul att träffa henne och få se hur hon ser ut nu. Sist jag såg henne var i somras på lägret och då var hon ju en liten vappis. Nu har hon vuxit upp till en snygg, ung tik...
Vi surrade och snackade lite hund, sedan körde vi ett uppletande.. Tanken var att vi skulle ha spårat, men det satte snön stopp för.

Efter träffen gick jag en promenad med Accta uppe på Vitberget. Trodde nog att det skulle vara mer folk där, men vi fick vara ganska ifred faktiskt. Skönt...

Skönt var iaf att Accta inte brydde sig nått om raketerna och smällarna. För ett tag sedan var hon väldigt ljudkänslig och jag bävade faktiskt lite inför nyår... Men när det väl brakade loss så brydde hon sig inte alls. Vid ett tillfälle gick hon fram till fönstret och stod och tittade upp i himlen på raketerna. Hon stod där i kanske 20 sekunder och sen gick hon och la sig igen... Kanske tyckte hon att det var fint, vad vet jag... :o) Java brydde sig inte överhuvudtaget och det var väl ingen nyhet. Hon har alltid tagit sånt med ro... Hon hade istället fullt upp med att hålla koll på katterna.

Nyårsdagen började väl inte så bra... Åsa har en sjukdom som heter Ulcerös colit, och den gjorde sig påmind på morgonen.... Hon spenderade nästan hela dagen i sängen fram till att vi for hem... Usch, det är ingen rolig sjukdom det där. Idag har hon varit hemma från jobbet och jag skulle gissa att hon blir hemma hela veckan. Det är ingen sjukdom som man "leker" med direkt, om man säger så..

Måndag och tisdag blev det ingen träning för oss, om man inte räknar med uppletandet då förstås. Så jag for iväg en sväng nu på kvällen och körde ett lydnadspass... My good, vad hon var speedad och på.... Men hon var faktiskt inte så pipig, trots allt... Men hon var så speedad att hon glömde vad hon skulle göra och glömde vissa saker som hon faktiskt kan... Läggandet som har funkat klockrent var hon helt lost på idag... När jag sa ligg så satte hon sig ner och tittade på mig som om hon aldrig hade hört det ordet någon gång i hela sitt liv... Backade tillbaka och till slut förstod hon vad hon skulle göra.... När vi skulle träna "sitt kvar" så envisades hon med att lägga sig ner efter en liten stund.. Så det pulade vi också med.... Till slut så lyckades även det... Hennes speedade humör gjorde att hon var lite ur position vid fria följet.. Hon hade lite bråttom vilket gjorde att hon hamnade lite före mig... Så då fick vi pula med det också.... På platsliggningen provade hon att krypa någon deci, så det fick vi också ta tag i...
Så det blev ett jäkla pulande och meckande idag.... :o) Ja, det är inte lätt att vara en unghund med hormoner som sprutar och hjärnceller som flyger både hit och dit... Men vi ska nog få tillbaka alla på rätt plats igen... Iaf dom flesta... ;o)

Hade ju egentligen tänkt att det bara skulle bli ett kort pass idag, men när jag kom hem så såg jag att vi hade varit borta i över en timme.... Allt pulande tog tid tydligen.... Men nu är hon pömsig och sover så gott på golvet här..

Imorgon är det träning med Sävargänget igen och förhoppningsvis kommer vi att vara fullt manskap igen. Det har varit lite tunnsått över helgdagarna här, av förklarliga skäl.

Nu ska jag ta ut vovvarna för nattpinken och sen ska jag nana kudden....

¤ Hjälp andra, men när du gör det, glöm inte dig själv ¤