Liten mår lite bättre...

Igår kväll var vi till Lena för Javas andra laserbehandling i rad... Hon kände igenom henne och svullnaden hade lagt sig mkt på bara ett dygn.. Skönt... Hon har ju naturligtvis fortfarande ont, men man ser att det inte gör lika ont som dagen innan. Den här gången tog lasern betydligt mer än förra gången. Hon körde med samma styrka, men eftersom svullnaden hade gått ner så gjorde själva behandlingen mer ont. Liten låg med huvudet i mattes knä och pep sig igenom hela behandligen.
Vi kör ju behandlingen hemma i Lenas kök och när Lena satte sig på golvet fick Java värsta tokrycket och bestämde sig för att pussa upp Lena i brygga... ;o) Med tassarna på axlarna för att hålla fast henne så började "våldtäkten" och halvminuten senare satt Lena skrattandes med håret åt alla håll och kanter och torkade Java slem från ansiktet... ;o) Liten gillar Lena, MYCKET!!!

I morse for Accta och jag ut på en promenad i skogen själva. Åsa och Java skulle gå en koppelpromenad tillsammans.
Vi for till Elvägen och för första gången så fick jag se hur Accta reagerar när hon ser något som hon tycker är läskigt. Eftersom vi har mkt renar här nu så har dom satt upp sopsäckar på plogpinnarna för att varna bilisterna. Dom hängde inte där dagen innan. När vi kommer gående på vägen så har Accta plockat upp en snöklump som hon bar på. Plötsligt tvärstannar hon.. Svansen far upp, raggen ställer sig och så börjar hon muffra... Jag forsätter och går som om ingenting har hänt, men Accta rör sig inte ur fläcken. När jag kommer fram till sopsäckarna står Accta fortfarande kvar 20 meter bort och börjar skälla... (Fortfarande med snöklumpen i munnen, hur hon nu lyckades med det) Jag gick fram och tog i sopsäcken samtidigt som jag ropade på henne.... Med rest svans och ragg kom hon halvtravandes fram mot mig, fortfarande muffrandes med klumpen i munnen. Snusar på sopsäcken och sen travar hon på som om inget hade hänt.... :o) "Vilken hjälte du är" säger jag och kan inte hålla mig för skratt... Accta vänder sig om och blänger på mig med en blick som säger: "När du blir rädd för något så ska jag också skratta åt dig".... ;o)

Ägnade större delen åt dagen på jobbet till att sy skyddsvästar. Vi har fått några beställningar på det och när jag ändå håller på så kan jag lika göra ett gäng extra, så man har liksom. Så det är väl det som jag ska fokusera på dom närmsta arbetsdagarna.

Nu på kvällen har det varit lydnadsträning med Sävargänget. Vi som tränade idag var Annelie/Esset, Marie/Ella, Micke/Nemi och Accta och jag... Körde alla hundar två gånger + att Annelie och jag körde en gång gemensamt för att få lite störningsträning.
Accta uppför sig så bra att jag blir alldeles tårögd. Hon ägnade inte dom en blick trots att dom belönade med kamp bara några meter från oss... Känns även skönt att kunna ha henne lös och träna så nära andra hundar utan att behöva ha tummen i ögat på henne och vara rädd för att hon ska sticka. Det känns inte som om det finns med på hennes världskarta. "Du och jag, matte" är det liksom.... :o)
Vi tränade även på att "torrgå" och diskutera hur man hjälper hunden på bästa sätt genom sitt sätt att gå i fria följet.. Det blev många skratt... Vi bestämde även att vi ska ha en teorikväll på tisdag nästa vecka här hemma hos oss.

Men nu är klockan sen igen.. Alldeles för sen, och jag borde egentligen ha sovit för ett bra tag sedan.... Dags att knyta sig....

¤ Vill du alltid ha sista ordet, talar du snart med dig själv ¤

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback