Mitt liv med hundar

Precis hemkommen från årets första (och antagligen enda) julbord. Det var min snälla chef som bjöd oss anställda med respektive på julbord på Norrskensgården i Anumark. Massa godsaker, allt från älgklubba till ris á la malta..... Smaskens.... Är så mätt att jag knappt kan gå... Var nästan en pina att sätta sig i bilen för då var man tvungen att böja ihop kroppen när man gick in... :o) Tror nog aldrig att jag har varit så här mätt.... Och på vågen ska man väl inte ställa sig, för då lär man få sig en chock. Sitter nu här i soffan och fryser lite... Skulle kunna tänka mig att allt blod är i magen och försöker sortera ut prinskorvarna från rensteken.... ;o)

I fredags styrde vi kosan mot Skellefteå och Åsas mamma. Väl framme väntade jättegod spagetti och köttfärssås. Mumma... Vi var båda snorhungriga.. Skulle gissa att vi var framme vid 20:30, så middagstiden hade passerat för länge sedan.
Efter maten blev det en lugn kväll och sedan gick vi och la oss i den nyinköpta luftmadrassen. En sån där dubbelsäng som blir lika hög som en vanlig säng när den är uppumpad. Men det var nog lite för lite luft i den, för jag rullade in till mitten hela natten och knuffade nästan ut Åsa ur sängen. Och Java älskade den verkligen. Hon envisades att ligga brevid mig i sängen hela natten. Gick bara ner på golvet för att svalka sig några minuter när hon tyckte att det vart för varmt, sen kom hon uppkrypandes igen. Åsa försökte "värma ut" henne så att hon skulle få lite mer plats. Hon hade lagt täcket över henne, men det hjälpte föga. Hon hade hoppat ner för att sedan gå runt till min sida och hoppa upp och lägga sig där istället. Smart vovve... :o)

Lördagen bjöd på lite julhandel. Efter en långpromenad på Vitberget så for vi ner till stan och köpte lite julklappar till Linn. Passade även på att köpa något litet till Åsas mamma också. Hon fyller år på onsdag, samma dag som min mamma.

Efter middagen gick Accta och jag ut på en liten egen prommis. Först promenerade vi förbi sjukhuset på cykelbanan, där fick hon springa lös. Hittade en pinne som tydligen var otroligt rolig.. :o)
Sen åkte kopplet på och vi gick ner genom stan för att sedan följa cykelbanan brevid E 4:an hem. Var ute lite över en timme och hon knorrade ihop gott på mattan sen.

Kvällen bjöd på ostbågar, chips och en film som hette "Jakten på lycka" med Will Smith i huvudrollen. Vilken jäkla bra film.... Rekommenderar den skarpt!!!

I morse så gick vi en ganska kort prommis på Vitberget för att sedan träna lite lydnad. Det var riktigt skitväder.. Snöade lite grann, men det som kom ner var så hårt att det gjorde ont i ögonen. Och blåste gjorde det också. Som tur var så var det inte så kallt.....
Åsas och Javas träning hade inte gått så bra. Java var taggad till tusen...

Min och Acctas träning gick bättre... Hon var lugn och fokuserad. Var nästan helt tyst hela tiden. Vi började lite smått på läggande under gång... Första gången jag testade så kastade hon sig ner i backen... Jag vart så förvånad att jag nästan glömde bort att säga duktig vovve... :o) Hon är så lättlärd, speciellt när hon är på det där fokuserade humöret. Nu är det ju fortfarande lite hjälper och så, men jag tycker hon är jätteduktigt.

Vi hade tänkt att ringa till lite Raskabofolk som bor i Skellefteå. Kanske träna tillsammans i helgen nu när vi var där... Men det vart inte så... Det är ju inte så ofta som vi är där uppe och vi ville lägga tiden på Åsas mamma och Kenneth.
Det får bli en annan gång...

Efter en liten lunch som bestod av våfflor, grädde och sylt, satte vi av hemåt. Ju närmare Umeå vi kom desto mer snöade det... Och mkt snö var det på vägen också... När vi kom hem fick vi nästan en chock.. Det hade kommit lite mer än 2 deci och dom hade inte ens plogat vägen.... Vi körde t o m fast på gatan utanför huset... Men då kom vår underbara granne till undsättning.... Han hjälpte oss loss med bilen, sen gick han och hämtade sin snöslunga och slungade hela uppfarten och gången fram till dörren.... Det tog ungefär en kvart, och om vi hade gjort det "för hand" så hade vi nog fått hålla på i 1½ timme.... Vår älskade granne är guld värd... Vi skickade med honom en påse bullar som tack för hjälpen... Först ville han inte ta emot dom, klart man ska hjälpa sina grannar sa han... Men vi propsade.... Klart att han åtminstone ska ha några bullar för besväret.

Ja, och nu sitter vi här helt stinna efter 2 timmars konstant ätande..... Just nu så känns det som om man inte kommer att få ner någon mer mat på hela veckan.... Men det konstiga är väl att man är lika hungrig som vanligt i morgon igen... :o)

¤ Det är de vänner som man kan ringa till klockan tre på natten som räknas ¤