Typiskt...
Här har det varit snöfritt i några veckor nu och jag har funderat av och till på om man inte skulle ta sig ut i skogen och lägga något spår. Igår bestämde jag mig, ringde till Ann-Sofie och bestämde en "spårdate" med henne kl 10:00 idag..... Jättekul!!!!
På kvällen igår började det snöa lite och jag tänkte, äsch, några flingor spelar ingen roll.. Vaknade i morse och det hade kommit över en deci.... *suck* Så det var ju bara att ställa in.... Så himla typiskt alltså.. Men vad lär man sig av det här?? Jo, skjut inte upp till morgondagen det du kan göra idag.... :o)
Så ni kan ju gissa vad jag gjorde efter doggypromenaden? Alldeles riktigt... Skottade... Tog hårt på kroppen, så efter det så har jag inte gjort så mkt mer faktiskt... Klippt lite klor och myst med vovvarna...
Nu på kvällen så var det fotbollsmatch och Åsas bror och pappa kom hit och dom skulle kolla på den. Då tog jag med mig Accta ut på en liten kvällsprommis. Gick förbi brandstationen och stannade där en liten stund och tränade... Mitt under träningspasset så kom det två personer med några tibbar.. Satan i gatan vad såna där små ulltusshundar kan leva om.... Dom lät som lejon "on speed".... Accta slängde dom en blick och sen fortsatte vi träningen... Tror ni jag vart stolt över henne då?? Dom gick bara några meter från oss och Accta var ju lös, så om hon hade velat så hade hon lätt kunnat springa fram till dom innan jag ens hade hunnit reagera... Men det gjorde hon inte... Dutti tös.... Hon såg mest irriterad ut... "Komma och störa mig och min matte nu när vi har roligt..." :o)
I morgon åker vi till Skellefteå. Vi ska fira nyår hos Åsas mamma. Åsa jobbar inatt och vi ska åka så fort hon kommer i morgon bitti. När vi kommer fram så ska Åsa sova några timmar och då ska jag fara och träffa Camilla och Magnus. Det är dom som har Acctas syster Avanti.. Ska bli kul att träffas, har inte sett dom sen lägret i somras. Ska försöka komma ihåg att ta med mig kameran så jag kan visa upp några bilder. :o)
Själva aftonen blir en lugn kväll. Vi kommer antagligen att spela lite spel och bara umgås. Äta lite god mat och så.. Sen ska vi väl försöka undvika så mkt smällande som möjligt. Det är ju Acctas första nyår och jag vill inte att hon ska uppleva den som obehaglig.
Men nu är det dags att krypa till kojs. Åsa ringer och väcker mig innan hon far från jobbet imorgon...
Gott nytt år på er allihopa!!!
¤ Lyft ansiktet mot solen då ser du inte skuggorna ¤
Idag...
... har jag fått min lilla rara, söta schäferflicka tillbaka... På lydnadsplan alltså.. :o)
Efter jobbet tog vi en prommis, bara hon och jag, och vi stannade till nere på brandstationen för lydnadspass 2 efter julledigheten. Efter lite pipande i början så taggade hon ner och vart så där härlig som bara hon kan vara när hon känner för det... :o) Det kändes som om vi hade kunnat träna i all evighet... :o) Men det gjorde vi ju naturligtvis inte. Jag var duktig nog att avsluta när hon var på topp... Japp, så då är det bara att underhålla det här då.. Men jag vet ju att hon är lite ostabil i träningen.. Ena dagen går det hur bra som helst, andra dagen åt helvete.. Men det är väl så det är när man har med en 9 månaders unghund att göra.... :o) Lite utav tjusningen liksom...
Nu är det iaf ledigheter igen. Har jobbat två dagar och är nu ledig fyra dagar till. Så skulle det vara jämt. Full lön och jobba så.. Hade inte varit dumt det.. :o) Men man ska ju inte klaga, är glad att jag har ett jobb som jag trivs så bra med som jag gör. Har varit mkt att göra idag med. Skulle gissa att folk bunkrar inför nyår nu, så vovvarna ska ha något att göra när tvåbeningarna firar...
Stör mig lite på att dom säljer raketer och sånt i samma hus som våran affär ligger i. Rimmar lite illa faktiskt, med tanke på hur många hundar det är som upplever värsta helgen på året nu. Och det värsta är att den affären är mkt välbesökt. Om jag ska vara ärlig så har jag aldrig riktigt förstått tjusningen med att köpa raketer. Man kan ju lika gärna bränna upp sina pengar istället, för det är satans dyrt. Visst är fyrverkerier fina, men dom man köper är ju så fjuttiga. Då är det ju bättre att kolla på dom som kommunen har, och dom är dessutom gratis.
Hade tänkt att ge mig ut och leta upp någon spårmark i morgon. Borde ju finnas någonstans nu som det är barmark eftersom det har varit plusgrader i några dagar. Hittar jag något blir det ett spår till Accta och sen uppletande för båda vovvar. Åsa ska inte följa med, hon ska sova länge. Jobbar två nätter i rad nu.. Så imorgon blir det bara vovvarna och jag i skogen.
Men nu är timmen sen och det var läggdags för några timmar sedan....
¤ Ingen är så rik att den har råd att förlora en vän ¤
Efter jobbet tog vi en prommis, bara hon och jag, och vi stannade till nere på brandstationen för lydnadspass 2 efter julledigheten. Efter lite pipande i början så taggade hon ner och vart så där härlig som bara hon kan vara när hon känner för det... :o) Det kändes som om vi hade kunnat träna i all evighet... :o) Men det gjorde vi ju naturligtvis inte. Jag var duktig nog att avsluta när hon var på topp... Japp, så då är det bara att underhålla det här då.. Men jag vet ju att hon är lite ostabil i träningen.. Ena dagen går det hur bra som helst, andra dagen åt helvete.. Men det är väl så det är när man har med en 9 månaders unghund att göra.... :o) Lite utav tjusningen liksom...
Nu är det iaf ledigheter igen. Har jobbat två dagar och är nu ledig fyra dagar till. Så skulle det vara jämt. Full lön och jobba så.. Hade inte varit dumt det.. :o) Men man ska ju inte klaga, är glad att jag har ett jobb som jag trivs så bra med som jag gör. Har varit mkt att göra idag med. Skulle gissa att folk bunkrar inför nyår nu, så vovvarna ska ha något att göra när tvåbeningarna firar...
Stör mig lite på att dom säljer raketer och sånt i samma hus som våran affär ligger i. Rimmar lite illa faktiskt, med tanke på hur många hundar det är som upplever värsta helgen på året nu. Och det värsta är att den affären är mkt välbesökt. Om jag ska vara ärlig så har jag aldrig riktigt förstått tjusningen med att köpa raketer. Man kan ju lika gärna bränna upp sina pengar istället, för det är satans dyrt. Visst är fyrverkerier fina, men dom man köper är ju så fjuttiga. Då är det ju bättre att kolla på dom som kommunen har, och dom är dessutom gratis.
Hade tänkt att ge mig ut och leta upp någon spårmark i morgon. Borde ju finnas någonstans nu som det är barmark eftersom det har varit plusgrader i några dagar. Hittar jag något blir det ett spår till Accta och sen uppletande för båda vovvar. Åsa ska inte följa med, hon ska sova länge. Jobbar två nätter i rad nu.. Så imorgon blir det bara vovvarna och jag i skogen.
Men nu är timmen sen och det var läggdags för några timmar sedan....
¤ Ingen är så rik att den har råd att förlora en vän ¤
Julhelvete...
Eller ja, själva julen är det väl inget fel på utan det är att vardagen liksom hamnar på sniskan.... Satans mkt att göra på jobbet att man är helt slut i rutan när man kommer hem... Sen ska det besökas folk och grejer och hundarna får hänga med på ett hörn och vissa tider får dom ligga i ett rum bakom kompostgaller.... Hela vardagen vänds upp och ner och så även mina rutiner... Jag är en ganska "rutinerad" (hihi) tjej som älskar rutiner... Kanske därför som jag gillar vardagen så mkt...
Hur som helst, kommer jag ur mina rutiner så känner jag mig lite vilsen och på något konstigt sätt har jag svårt för att hitta in i dom igen.... Mina älskade rutiner...
Jag fick iaf skörda den ruttna frukten av att rutinerna har försvunnit under veckan som var och även halva den här veckan... Accta har haft julledigt från träningen ända sen måndagen innan jul och idag var vi iväg och skulle köra ett pass..... Det gick pissdåligt.............
Hon visste inte hur hon skulle sitta fot, positionen var åt helvete, hon lät som en stor jävla mistlur samtidigt som hon flaxade runt med huvudet och skulle kolla in ditten och datten.... Den externa belöningen som funkat så bra dom senaste veckorna, funkade inte alls idag..... *suck* Ja, det var bara att börja om från början igen.... Sitt fot och håll käften......
Inte ens loss kunde hon... Efter att ha fått säga till henne ett par gånger vid släppandet så rann faktiskt sinnet på mig... Jo, det är sant... Det är inte ofta det händer men när det väl händer så händer det rejält... Ett tu tre så fann Accta sig dinglandes med alla fyra tassar en bra bit upp, upptryckt mot en husvägg medans jag läste lusen av henne.. Satan vad stark man kan bli när man blir förbannad.... :o) Hon vart så förvånad att hon släppte bollen i rena förskräckelsen kan jag berätta.... Hundskrälle...
Efter lusläsningen så ändrade hon attityd lite.... Pyste ihop och hade munnen så där avslappnat öppen och så knep hon tyst också.... Kände att jag hade nått fram och avbröt träningen där.... Hon fick ligga en plats i några minuter och som belöning fick hon bara en karamell och en klapp, sen var det in i bilen.. Ska bli intressant att se hur nästa träning blir.. Och det ska jag berätta, den kommer att infinna sig i morgon... Här ska rutinerna tillbaka...
Nåja, nog om detta...
Julen har ändå varit ganska lugn och vi har spenderat alla juledagar hos Åsas bror.. I lördags kom äntligen Sten och Ior hem (kattungarna som vi hittade i skogen i oktober) och vi har ägnat juldagarna åt att låta katter och hundar bekanta sig med varandra, vilket faktiskt har gått riktigt bra. Bortsett från några vevande tassar och fräs från katternas sida och lite raggande från vovvarnas sida har dom faktiskt klarat av att dela golv. Dock har dom väl gått lite omvägar och så där, men jag trodde nog att det skulle kunna bli värre sammandrabbningar.
Dom på Djurskyddet berättade att dom, utifrån deras storlek, har ändrat sig angående hur gamla dom tror att kissarna var när vi hittade dom. Då sa dom att dom trodde att dom var ca 5 veckor, men antagligen var dom bara ca 3 veckor då.... Vilka idioter till människor det finns....
Det är konstigt det där, det verkar som om det är djuren som ibland väljer oss och inte tvärt om... Många av dom djur som jag har haft har kommit in i mitt liv utan att jag har gjort ett aktivt val så att säga.
Poppie, som var min första hund sen jag flyttade hemifrån, fick jag frågan om jag kunde tänka mig att ta över. Det var en kompis som hade "tagit" henne från en husse som misshandlade henne...
Tjorven, min första schäfer, var jag dagmatte åt och fick sedan frågan om jag ville ha henne...
Zelda var väl egentligen lite utav ett impulsköp. Hittade en annons i tidningen och ringde dom. Dom råkade ha en långhårstik kvar och vi for dit och skulle titta. Inte köpa... Det slutade med att jag tog upp henne i famnen, tittade på Åsa och log, sen var det bestämt... :o)
Och så nu katterna.... Man kan ju säga att dom valde oss, inte vi dom.... :o)
Det är väl egentligen bara Java och Accta som var planerade liksom....
Hur som, så känns det jäkligt bra att kunna ge dom här katterna ett liv, för hade vi inte gått promenad med vovvarna just på den platsen den där dagen så hade dom gått en säker död till mötes.... Ödet liksom....
Sitter just nu och sneglar på min lilla vovve som ligger raklång på golvet och sover här.... Tror att det här lydnadspasset i kväll var det jobbigaste hon har gjort.. :o) Och som jag alltid har sagt, hon är jäkligt söt när hon sover.... :o)
¤ Många skulle vara fega om de hade mod till det ¤
Hur som helst, kommer jag ur mina rutiner så känner jag mig lite vilsen och på något konstigt sätt har jag svårt för att hitta in i dom igen.... Mina älskade rutiner...
Jag fick iaf skörda den ruttna frukten av att rutinerna har försvunnit under veckan som var och även halva den här veckan... Accta har haft julledigt från träningen ända sen måndagen innan jul och idag var vi iväg och skulle köra ett pass..... Det gick pissdåligt.............
Hon visste inte hur hon skulle sitta fot, positionen var åt helvete, hon lät som en stor jävla mistlur samtidigt som hon flaxade runt med huvudet och skulle kolla in ditten och datten.... Den externa belöningen som funkat så bra dom senaste veckorna, funkade inte alls idag..... *suck* Ja, det var bara att börja om från början igen.... Sitt fot och håll käften......
Inte ens loss kunde hon... Efter att ha fått säga till henne ett par gånger vid släppandet så rann faktiskt sinnet på mig... Jo, det är sant... Det är inte ofta det händer men när det väl händer så händer det rejält... Ett tu tre så fann Accta sig dinglandes med alla fyra tassar en bra bit upp, upptryckt mot en husvägg medans jag läste lusen av henne.. Satan vad stark man kan bli när man blir förbannad.... :o) Hon vart så förvånad att hon släppte bollen i rena förskräckelsen kan jag berätta.... Hundskrälle...
Efter lusläsningen så ändrade hon attityd lite.... Pyste ihop och hade munnen så där avslappnat öppen och så knep hon tyst också.... Kände att jag hade nått fram och avbröt träningen där.... Hon fick ligga en plats i några minuter och som belöning fick hon bara en karamell och en klapp, sen var det in i bilen.. Ska bli intressant att se hur nästa träning blir.. Och det ska jag berätta, den kommer att infinna sig i morgon... Här ska rutinerna tillbaka...
Nåja, nog om detta...
Julen har ändå varit ganska lugn och vi har spenderat alla juledagar hos Åsas bror.. I lördags kom äntligen Sten och Ior hem (kattungarna som vi hittade i skogen i oktober) och vi har ägnat juldagarna åt att låta katter och hundar bekanta sig med varandra, vilket faktiskt har gått riktigt bra. Bortsett från några vevande tassar och fräs från katternas sida och lite raggande från vovvarnas sida har dom faktiskt klarat av att dela golv. Dock har dom väl gått lite omvägar och så där, men jag trodde nog att det skulle kunna bli värre sammandrabbningar.
Dom på Djurskyddet berättade att dom, utifrån deras storlek, har ändrat sig angående hur gamla dom tror att kissarna var när vi hittade dom. Då sa dom att dom trodde att dom var ca 5 veckor, men antagligen var dom bara ca 3 veckor då.... Vilka idioter till människor det finns....
Det är konstigt det där, det verkar som om det är djuren som ibland väljer oss och inte tvärt om... Många av dom djur som jag har haft har kommit in i mitt liv utan att jag har gjort ett aktivt val så att säga.
Poppie, som var min första hund sen jag flyttade hemifrån, fick jag frågan om jag kunde tänka mig att ta över. Det var en kompis som hade "tagit" henne från en husse som misshandlade henne...
Tjorven, min första schäfer, var jag dagmatte åt och fick sedan frågan om jag ville ha henne...
Zelda var väl egentligen lite utav ett impulsköp. Hittade en annons i tidningen och ringde dom. Dom råkade ha en långhårstik kvar och vi for dit och skulle titta. Inte köpa... Det slutade med att jag tog upp henne i famnen, tittade på Åsa och log, sen var det bestämt... :o)
Och så nu katterna.... Man kan ju säga att dom valde oss, inte vi dom.... :o)
Det är väl egentligen bara Java och Accta som var planerade liksom....
Hur som, så känns det jäkligt bra att kunna ge dom här katterna ett liv, för hade vi inte gått promenad med vovvarna just på den platsen den där dagen så hade dom gått en säker död till mötes.... Ödet liksom....
Sitter just nu och sneglar på min lilla vovve som ligger raklång på golvet och sover här.... Tror att det här lydnadspasset i kväll var det jobbigaste hon har gjort.. :o) Och som jag alltid har sagt, hon är jäkligt söt när hon sover.... :o)
¤ Många skulle vara fega om de hade mod till det ¤
Ännu mera "fäfermisshandel"
Ja, numer har man en trattfia här hemma. Var till vetten i tisdags och skulle kolla upp ögon och klåda. Java var först in och det konstaterades att hon var lite mindre röd i ögonen men det var fortfarande mkt kvar. När det sedan var Acctas tur så såg det lika dant ut där. Så nu ska dom fortsätta med kortisonögondropparna tills vi ska tillbaka igen i början av januari.
Och så var det Acctas klåda då... Vi funderade, tittade och kliade huvve ikapp där inne i undersökningsrummet.... Det är inte ohyra.... Skabb tror inte någon av oss på, då det borde vara allmänt spritt... Det enda vi kan komma på just nu är att det är hormonellt styrt. Just på undersökningsdagen var det riktigt, riktigt rött och irriterat och det var bra, för då får ju vetten se hur det ser ut när det är som allra värst.. Hennes juver är fortfarande svullna och det ser ut som om dom är på väg att fyllas med mjölk. Hade hon varit lite mer rund om magen så skulle man lätt tro att hon ska ha valpar... Men så är ju inte fallet, om det inte är en jungfrufödsel på G då... :o)
Hon fick en ny kräm, Daktakort som ska smörjas 3 gånger om dagen och sen det värsta av allt, iaf enligt Accta..... TRATT......
Nu snackar vi om "fäfermisshandel av den allra högaste grad.... Vad är väl ett litet bad med schamponering i badkaret.... Tratten är hundra gånger värre...
När vi kom hem så fick hon ta på sig den på en gång och det vart helt plötsligt en vääääääldigt lugn schäfer jag fick... Först gick de inte att röra sig överhuvudtaget... Sitta gick bra, men ligga gick inte alls... "Matte, det finns inget golv, jag ser inget golv, MAAATTTTTTEEEEE"
Efter att handgripligen lagt henne ner så började hon fatta att världen runt henne inte hade försvunnit, den syntes bara inte.... :o)
Första dagen kunde hon inte göra någonting.... Gick emot allt och fastnade i allt som gick att fastna i... Eftersom hon är ganska så bufflig i vanliga fall så trodde inte jag att en tratt skulle stoppa henne i första laget, men si där fick matte fel.... Så fort tratten tog emot något så stod hon blick stilla och kom varken fram eller tillbaka... Man fick hjälpa henne loss från dörrkarmar, byråar, kökstolar och trappräcken.... Så fort hon fastnade någonstans så stod hon och pep eländigt...
Java hade fullt upp med att rädda sin syrra från dessa situationer... Hon kom kutandes och det skulle buffas, knuffas och slickas hejdlöst.... "Men syrran då, du sitter inte fast, det är liksom bara att fortsätta gå och trycka sig fram, juh"
Dag två gick det lite bättre... Hon har kommit på att om man fastnar så brukar det hjälpa att backa ett steg och sen är man loss.... Och man såg verkligen när det liljeholmens gick upp för henne... Hon fastnade mot dörrkarmen, tog ett steg tillbaka och var loss... Hon tittade på dörrkarmen och sen viftade hon på svansen... "Aha, jag är ett snille" ;o) Så nu kan hon iaf gå rätt obehindrat i huset utan att man måste montera loss henne från ditten och datten stup i kvarten...
Naturligtvis så får hon vara utan tratt så mkt som möjligt när vi är hemma och har stenkoll på henne. Tanken med tratten är ju att hon ska låta det området som är irriterat få lugna sig och att hon inte ska vara där och slicka.. Ju mer hon slickar, desto mer kliar det...
Nu på kvällen så har hon varit utan tratt ända sen vi kom hem från jobbet och bara försökt att slicka en endaste gång... Betyder det att det redan har blivit bättre... Ja, vi får väl se... Hoppas att det går över snart bara, för hennes skull.... Man vet ju själv hur det är när man har nått som kliar.. Man blir ju tokig till slut...
Eftersom jag inte kan lägga in henne i buren med tratt, eller kan och kan, jag vill inte, så får dom följa med mig på jobbet hela dagarna den här veckan... Vill inte att hon ska vara i buren och känna sig fången och få panik när jag inte är hemma. Idag har det varit fullt manskap av hundar på jobbet, alltså fyra stycken... + kloklippningshundar och massage/laserhundar... Den enda lediga plats som fanns till dessa två var på toan.. Så där fick dom vara, men jag stängde inte dörren utan satte en skiva för. Vill ju att dom ska kontakt med omvärlden och oss. Skumt ställe att vara på tyckte dom, men fann sig snabbt i det... Det gick ju bra att ligga här och kika med, tycktes dom tänka... :o) Mattes små hjärtan....
Har varit mkt att göra nu så här innan jul... Accta har fått träningsledigt i två dagar, och imorgon blir det ingen träning heller. Då ska vi fira "lilla julafton" hos Per med fascist jul och allt som det innebär... ;o) Kul!!!! Men på lördag är vilan över och då kör vi igång igen....
¤ Antingen så finner vi en väg eller så gör vi en ¤
Och så var det Acctas klåda då... Vi funderade, tittade och kliade huvve ikapp där inne i undersökningsrummet.... Det är inte ohyra.... Skabb tror inte någon av oss på, då det borde vara allmänt spritt... Det enda vi kan komma på just nu är att det är hormonellt styrt. Just på undersökningsdagen var det riktigt, riktigt rött och irriterat och det var bra, för då får ju vetten se hur det ser ut när det är som allra värst.. Hennes juver är fortfarande svullna och det ser ut som om dom är på väg att fyllas med mjölk. Hade hon varit lite mer rund om magen så skulle man lätt tro att hon ska ha valpar... Men så är ju inte fallet, om det inte är en jungfrufödsel på G då... :o)
Hon fick en ny kräm, Daktakort som ska smörjas 3 gånger om dagen och sen det värsta av allt, iaf enligt Accta..... TRATT......
Nu snackar vi om "fäfermisshandel av den allra högaste grad.... Vad är väl ett litet bad med schamponering i badkaret.... Tratten är hundra gånger värre...
När vi kom hem så fick hon ta på sig den på en gång och det vart helt plötsligt en vääääääldigt lugn schäfer jag fick... Först gick de inte att röra sig överhuvudtaget... Sitta gick bra, men ligga gick inte alls... "Matte, det finns inget golv, jag ser inget golv, MAAATTTTTTEEEEE"
Efter att handgripligen lagt henne ner så började hon fatta att världen runt henne inte hade försvunnit, den syntes bara inte.... :o)
Första dagen kunde hon inte göra någonting.... Gick emot allt och fastnade i allt som gick att fastna i... Eftersom hon är ganska så bufflig i vanliga fall så trodde inte jag att en tratt skulle stoppa henne i första laget, men si där fick matte fel.... Så fort tratten tog emot något så stod hon blick stilla och kom varken fram eller tillbaka... Man fick hjälpa henne loss från dörrkarmar, byråar, kökstolar och trappräcken.... Så fort hon fastnade någonstans så stod hon och pep eländigt...
Java hade fullt upp med att rädda sin syrra från dessa situationer... Hon kom kutandes och det skulle buffas, knuffas och slickas hejdlöst.... "Men syrran då, du sitter inte fast, det är liksom bara att fortsätta gå och trycka sig fram, juh"
Dag två gick det lite bättre... Hon har kommit på att om man fastnar så brukar det hjälpa att backa ett steg och sen är man loss.... Och man såg verkligen när det liljeholmens gick upp för henne... Hon fastnade mot dörrkarmen, tog ett steg tillbaka och var loss... Hon tittade på dörrkarmen och sen viftade hon på svansen... "Aha, jag är ett snille" ;o) Så nu kan hon iaf gå rätt obehindrat i huset utan att man måste montera loss henne från ditten och datten stup i kvarten...
Naturligtvis så får hon vara utan tratt så mkt som möjligt när vi är hemma och har stenkoll på henne. Tanken med tratten är ju att hon ska låta det området som är irriterat få lugna sig och att hon inte ska vara där och slicka.. Ju mer hon slickar, desto mer kliar det...
Nu på kvällen så har hon varit utan tratt ända sen vi kom hem från jobbet och bara försökt att slicka en endaste gång... Betyder det att det redan har blivit bättre... Ja, vi får väl se... Hoppas att det går över snart bara, för hennes skull.... Man vet ju själv hur det är när man har nått som kliar.. Man blir ju tokig till slut...
Eftersom jag inte kan lägga in henne i buren med tratt, eller kan och kan, jag vill inte, så får dom följa med mig på jobbet hela dagarna den här veckan... Vill inte att hon ska vara i buren och känna sig fången och få panik när jag inte är hemma. Idag har det varit fullt manskap av hundar på jobbet, alltså fyra stycken... + kloklippningshundar och massage/laserhundar... Den enda lediga plats som fanns till dessa två var på toan.. Så där fick dom vara, men jag stängde inte dörren utan satte en skiva för. Vill ju att dom ska kontakt med omvärlden och oss. Skumt ställe att vara på tyckte dom, men fann sig snabbt i det... Det gick ju bra att ligga här och kika med, tycktes dom tänka... :o) Mattes små hjärtan....
Har varit mkt att göra nu så här innan jul... Accta har fått träningsledigt i två dagar, och imorgon blir det ingen träning heller. Då ska vi fira "lilla julafton" hos Per med fascist jul och allt som det innebär... ;o) Kul!!!! Men på lördag är vilan över och då kör vi igång igen....
¤ Antingen så finner vi en väg eller så gör vi en ¤
Sicket meck alltså...
Dagen började med ett totalt värdelöst möte med Försäkringskassan.... "Vi vill att du kommer ner för att diskutera ett projekt som vi har startat" och när man väl kommer ner så pratar vi i 5 minuter och sen säger dom "ja, jag hör ju att du inte är aktuell för det här projektet"... A men va fan, kunde vi inte tagit det över telefon istället för att jag skulle behöva stressa ända ner till stan på min lediga dag och leta parkeringsplats. Kanske ska skicka faktura på bensin - och parkeringspengar till handläggaren... Tror ni jag får igenom det?? Skulle inte tro det.... *suck* Man kan ju bli trött för mindre.
Nåja, vart på lite bättre humör under promenaden iaf. Gick med vovvarna i Bäcksjön medans Åsa var inne på VSG-möte på jobbet. Strålande sol och 1 plusgrad... Härligt!!! När mötet var klart gjorde vi några ärenden och sen for vi till klubben för dagens lydnadspass...
Väl där var vi helt ensamma förutom Lena som rastade sina vovvar. Efter ett trevligt surr en stund stoppade hon in sina i bilen och ville att jag skulle ta ut Accta, hon har inte sett henne sen i somras när hon var liten... Hon tyckte att hon hade blivit så stor, så stor.... :o) Sen sa hon som alla andra säger, gud vad lika Accta och Java är... Alla säger det, men jag tycker inte alls att dom är så lika... Men det kanske beror på att man lever med dom och ser dom varje dag....
Vi började träningen med ett uppletande för båda jyckar. Båda gick jättefint...Vi vallade inget utan bågade ut och la ut grejerna och vovvarna fick följa med ut och se, sen gick vi tillbaka och skickade dom rakt mot grejen. Roligt också att det hade hunnit bli mörkt så dom fick verkligen använda snoken när dom letade. Fina raka skick blev det... :o)
Sen var Åsa och Java först ut på lydnadsplan. Det grejades med halterna för dom... Java har ju en förmåga att sätta sig så fasligt snett, i transporten går hon skitfint. Positionen är kanon och superkontakt. Men så fort dom gör halt så svänger hon ut med rumpan, ibland så mkt att det nästan blir i 90 graders vinkling. Vi har nu testat allt, jag gick t o m och bröt av en kvist som Åsa fick använda som ett "ridspö" att peta till henne på rumpan med i förhoppning att hon skulle svänga in den. Men icke då.. Hon brydde sig inte det minsta... Så efter funderingar och åter funderingar så såg vi inget annat alternativ än att ringa vår mentor, Janne.... Han kom med förslaget att köra halter efter en vägg och gå så nära väggen att hon inte har någon möjlighet att sätta sig snett.... Så vi bestämde att vi skulle leta upp en vägg på vägen hem och testa.
Sen var det Acctas tur att entra planen. Körde fokus på tysta starter, raka sättanden och läggande under gång.. Kul att ha någon som tittar på en nu eftersom jag tränat så mkt ensam. Åsa tyckte att det såg kanon ut och jag fick höga betyg av henne. Bra, då vet jag att jag är på rätt väg och ska fortsätta så.
När vi sedan for hem så skulle vi leta upp ett ställe i Sävar som har en bra vägg för Java att träna raka sättanden på. Vilket meck alltså.... Jag tror att vi for runt i halva Sävar innan vi hittade en vettig vägg som var tillräckligt lång för att göra åtminstone 10 sättanden i rad på... Och den skulle ju inte bara vara lång, det skulle även vara en vägg som man kommer tillräckligt nära utan snövall och så. Men vi hittade iaf en till slut och testade... Funkade kanon!!! Så nu är det väggträning som gäller ett tag framåt så hon får in i sin lilla hjärna hur man gör när man sätter sig... ;o)
Väl hemma så hade vi två trötta och hungriga vovvar... Dom fick sig även var sitt grisöra till efterrätt... Smaskens... :o)
Nu är det "Mannen som talar med hundar" på tv..... Mitt favvoprogram.... :o)
¤ - Jo, Chefen, jag är rädd att jag kommer att ersättas av en dator.
- Snälla Harald, för att ersätta Dig räcker det med en miniräknare. ¤
Lyckad träning...
Även idag tog vi det lugnt på förmiddagen.... Låg länge i sängen och kollade tv och myste... Efter att ha "matat snabeldraken", som någon så fyndigt skrev, for vi ut på en prommis.... Efter promenaden lämnade jag av Java hemma hos Åsa och tog med mig Accta ut för ett lydnadspass.
Funderade en stund på vart jag skulle fara, vill ju inte vara på samma ställe och träna hela tiden... Efter en del funderande kom jag på att jag ville kolla hur det såg ut borta på en liten fotbollsplan i utkanten av Sävar. Vi var mkt där i somras och tränade men när snön kom så letade vi upp andra ställen som var plogade och så... Men eftersom vi knappt har någon snö nu så var det utmärkt underlag att träna på.... Lite frostigt bara...
Så fort jag tog ut henne ur bilen så kände jag att det skulle gå riktigt bra. Hon var "på" utan att vara för "på".. Alldeles lagom.... Vi körde lite fritt följ med fokus på position i transport och raka halter, läggande under gång och sitt kvar... Idag körde vi bara med extern belöning och det funkade kanonbra.. Hon har fattat det där nu och klarar av att fokusera på mig utan att tänka på leksaken. Hon var nästan helt tyst hela passet, bara någon gång som det kom ett litet startpip i transporten men det gick lätt att få tyst på henne.
Ja, vi hade rent av ett skitroligt pass tillsammans... Krav och fokusering under momenten och jätteroligt och lek som förstärkning. Jag säger det en gång till, nu vet jag att det går att ha roligt samtidigt som man ställer krav.. Och jag vet också att Accta pallar med trycket. Nu gäller det bara att få till detta varje gång man tränar, och det är det som är det svåra...
Väl hemma igen har Accta sovit som en gris... Tröttsamt, sa hon..
Badet med specialschampot har inte hjälpt något, snarare tvärt om... Men nu vet jag det iaf och kan berätta det för vetten... Har undersökt hennes hud ganska ordentligt idag och efter att ha pratat med Eva (Indras matte) så är jag lite lur på att hon har fått svamp som har satt sig runt analen... Ser att hon har blivit så där roströd där som dom kan bli i tassarna när dom får svamp där... Det skulle i så fall förklara varför hon kliar sig mkt runt munnen och även på andra ställen.... Om svampen börjar vid analen och hon är där och kliar med munnen, sen kliar hon med tassen på munnen och sen kliar sig på andra ställen så sprider hon runt svampen på hela kroppen... Kan vara en förklaring som jag ska diskutera med vetten på tisdag. Svamp uppkommer ju när kroppen inte riktigt är i balans och det kan vara en förklaring till varför det kom under löpen, strax efter hon åt antibiotika för maginfektionen hon åkte på....
Ja, det kanske är långsökt, vad vet jag... Men det kan ju helt klart vara värt att ta upp med vetten.... Vi får väl se vad som händer och sägs på tisdag... Då ska vi även kolla hur det är med ögonen. Nu har vi slutat med antibiotikan och har bara kortisonögondroppar. Tycker att det röda helt klart har blivit mkt mindre och det kommer inget kladd längre. Men hur det ser ut längre in kan bara vetten se.
Usch, på min beskrivning av Acctas "besvär" så låter det som om hon ser skruttig ut.... Men det gör hon inte.. Hade det inte varit för att hon har kliat sig så hade jag inte märkt nått.. Och det som är så fascinerande är att hennes päls är i sån fin kvalitet. Hon är skinande blank och fin... Ja, skumt är det...
Imorgon ska vi nog åka ut till klubben och träna. Bra att växla träningsställen, och på klubben har vi ju inte varit så hemskt mkt.
¤ Ju mer man ser av människorna, desto mer uppskattar man sin hund ¤
Funderade en stund på vart jag skulle fara, vill ju inte vara på samma ställe och träna hela tiden... Efter en del funderande kom jag på att jag ville kolla hur det såg ut borta på en liten fotbollsplan i utkanten av Sävar. Vi var mkt där i somras och tränade men när snön kom så letade vi upp andra ställen som var plogade och så... Men eftersom vi knappt har någon snö nu så var det utmärkt underlag att träna på.... Lite frostigt bara...
Så fort jag tog ut henne ur bilen så kände jag att det skulle gå riktigt bra. Hon var "på" utan att vara för "på".. Alldeles lagom.... Vi körde lite fritt följ med fokus på position i transport och raka halter, läggande under gång och sitt kvar... Idag körde vi bara med extern belöning och det funkade kanonbra.. Hon har fattat det där nu och klarar av att fokusera på mig utan att tänka på leksaken. Hon var nästan helt tyst hela passet, bara någon gång som det kom ett litet startpip i transporten men det gick lätt att få tyst på henne.
Ja, vi hade rent av ett skitroligt pass tillsammans... Krav och fokusering under momenten och jätteroligt och lek som förstärkning. Jag säger det en gång till, nu vet jag att det går att ha roligt samtidigt som man ställer krav.. Och jag vet också att Accta pallar med trycket. Nu gäller det bara att få till detta varje gång man tränar, och det är det som är det svåra...
Väl hemma igen har Accta sovit som en gris... Tröttsamt, sa hon..
Badet med specialschampot har inte hjälpt något, snarare tvärt om... Men nu vet jag det iaf och kan berätta det för vetten... Har undersökt hennes hud ganska ordentligt idag och efter att ha pratat med Eva (Indras matte) så är jag lite lur på att hon har fått svamp som har satt sig runt analen... Ser att hon har blivit så där roströd där som dom kan bli i tassarna när dom får svamp där... Det skulle i så fall förklara varför hon kliar sig mkt runt munnen och även på andra ställen.... Om svampen börjar vid analen och hon är där och kliar med munnen, sen kliar hon med tassen på munnen och sen kliar sig på andra ställen så sprider hon runt svampen på hela kroppen... Kan vara en förklaring som jag ska diskutera med vetten på tisdag. Svamp uppkommer ju när kroppen inte riktigt är i balans och det kan vara en förklaring till varför det kom under löpen, strax efter hon åt antibiotika för maginfektionen hon åkte på....
Ja, det kanske är långsökt, vad vet jag... Men det kan ju helt klart vara värt att ta upp med vetten.... Vi får väl se vad som händer och sägs på tisdag... Då ska vi även kolla hur det är med ögonen. Nu har vi slutat med antibiotikan och har bara kortisonögondroppar. Tycker att det röda helt klart har blivit mkt mindre och det kommer inget kladd längre. Men hur det ser ut längre in kan bara vetten se.
Usch, på min beskrivning av Acctas "besvär" så låter det som om hon ser skruttig ut.... Men det gör hon inte.. Hade det inte varit för att hon har kliat sig så hade jag inte märkt nått.. Och det som är så fascinerande är att hennes päls är i sån fin kvalitet. Hon är skinande blank och fin... Ja, skumt är det...
Imorgon ska vi nog åka ut till klubben och träna. Bra att växla träningsställen, och på klubben har vi ju inte varit så hemskt mkt.
¤ Ju mer man ser av människorna, desto mer uppskattar man sin hund ¤
"Fäfermisshandel" av högsta graden...
Idag har Accta fått uppleva det värsta hon någonsin varit med om... Enligt vettens ordination skulle hon bada i ett specialschampo för att bli av med klådan som hon haft... Det är ett schampo som lindrar klåda och återfettar huden.... Men inte nog med att hon skulle badas, det skulle även sitta i och verka i 10 minuter... Kan säga som så, det blev långa 8½ minuter för henne... Tyckte att det räckte då och började skölja henne... :o) Men för att vara det värsta av det värsta som kan hända en 9 månaders unghund så tycker jag ändå att hon skötte sig riktigt bra.... Vi hade två rymningsförsök som jag lyckades stoppa och efter det så gav hon med sig och satt snällt stilla.... Hon gillar iaf att sjunga i duschen, det är en sak som är säker...;o) Och matte var inte den torraste efteråt heller... ;o)
Vi överlevde iaf denna prövning och Accta var inte sur särskilt länge efter duschen... Det är ju mysigt att bli torkad, sa hon.. :o)
Annars har vi haft en lugn dag... När Åsa kom hem från jobbet satte vi på oss pannlampor och gick en härlig prommis i mörkret. Vi var nästan ända bort till "vargland", men som tur var så varken hörde eller såg vi några vargar den här gången. *pheiww*
¤ Varje utgång är en ingång till något annat ¤
Brunnsfobi och migrän...
Har varit två jobbiga dagar för mig. I förrgår kväll när jag skulle gå och lägga mig slog migränen till som en blixt från ovan... Kräktes som en gris hela natten och tog beslutet att jag skulle åka in till jobbet lite senare så jag fick sova lite.
Kom till jobbet vid 15-tiden och då kändes det bättre... Men jag hade fortfarande kvar den där "baksmällekänslan" som alltid infinner sig efter att jag har haft migrän.. Gick bra att jobba men jag kände verkligen att hjärnan inte var med mig. Gjorde lite fel med en faktura, så det var ju bara att kreditera den och börja om.. *suck*
Efter jobbet så var det träning med Sävargruppen. Kände mig rätt ok så jag beslutade mig för att följa med. Gud vad roligt det är att följa alla och se hur dom utvecklas. Tyckte att det var stor skillnad bara från förra veckan..
Min egen träning gick rätt bra, men jag kände mig ändå inte riktigt nöjd efteråt och fick en "utskällning" av Åsa för det. Jag hade t o m fått spontana applåder när jag för första gången visade upp vårt läggande under gång... Åsa tyckte att Accta hade gått jättefint och tyckte jag var knäpp för att jag inte kände mig nöjd... Men, är man pedant så är man.. :o)
Väl hemma när det var dags att gå och lägga sig igen så kände jag att huvudvärken var på väg tillbaka. Tog en tablett och sen snabbt isäng.. Försent tydligen.... Har inte sovit så bra i natt och inte vart det bättre av att jag vaknade av en hysterisk Åsa som hade fått kramp i vaden.... Hon skrek utöver sig och ville att jag skulle hjälpa henne... Så upp där och börja stretcha vad mitt i natten med västa huvudvärken... Inte bja, inte bja....
När jag vaknade på morgonen hade jag fortfarande ont och var på ett uruselt humör... Så det var bara att ge vovvarna mat och gå och lägga sig igen... Somnade om till slut och sov ända till kl 12:30. Huvudvärken är fortfarande inte helt borta men det känns iaf bättre. Har tagit ytterligare en tablett så nu vore det väl fan om det inte skulle försvinna.
Nu på eftermiddagen så bestämde jag mig för att jag skulle gå ut och få lite frisk luft i hjärnan. Tog med mig vovvarna till "Kalhyggesvägen" och gick en promenad... Efteråt stannade jag på sågen för lite träning och det var då jag kom på varför jag inte var riktigt nöjd med träningen igår. Upptäckte att Accta absolut inte gillar brunnar... Ni vet såna där som det står A och K på, och även såna med galler som ska svälja vatten. Så fort vi började närma oss en sån så började hon sacka efter och var inte alls "med" eller "på"... Och det var nog det jag kände igår, för där vi var så var det en sån brunn i mitten som jag naturligtvis inte tänkte på och gick fram och tillbaka över... Ja, jösses, dessa unghundar.... Men med tanke på att hon inte har haft några konstiga rädslor under sin uppväxt så kan man väl leva med lite brunnsfobi... ;o) Hon har ju aldrig reagerat på brevlådor, bommar eller GB glassgubbar som våra andra hundar gjort under deras valp- och unghundstid....
Jag förflyttade mig lite bort från brunnarna och då gick lydnaden som en dans igen.... Ha ha, knasboll... :o)
Nu sitter jag i soffan och brottas med huvudvärken som är kvar.... När Åsa kommer från jobbet ska vi käka lite ungspannkaka och sen blir det lite godis.... Mumma.... Socker gör säkert susen.... :o)
¤ Ödet ger oss våra släktingar men våra vänner väljer vi själva ¤
Kom till jobbet vid 15-tiden och då kändes det bättre... Men jag hade fortfarande kvar den där "baksmällekänslan" som alltid infinner sig efter att jag har haft migrän.. Gick bra att jobba men jag kände verkligen att hjärnan inte var med mig. Gjorde lite fel med en faktura, så det var ju bara att kreditera den och börja om.. *suck*
Efter jobbet så var det träning med Sävargruppen. Kände mig rätt ok så jag beslutade mig för att följa med. Gud vad roligt det är att följa alla och se hur dom utvecklas. Tyckte att det var stor skillnad bara från förra veckan..
Min egen träning gick rätt bra, men jag kände mig ändå inte riktigt nöjd efteråt och fick en "utskällning" av Åsa för det. Jag hade t o m fått spontana applåder när jag för första gången visade upp vårt läggande under gång... Åsa tyckte att Accta hade gått jättefint och tyckte jag var knäpp för att jag inte kände mig nöjd... Men, är man pedant så är man.. :o)
Väl hemma när det var dags att gå och lägga sig igen så kände jag att huvudvärken var på väg tillbaka. Tog en tablett och sen snabbt isäng.. Försent tydligen.... Har inte sovit så bra i natt och inte vart det bättre av att jag vaknade av en hysterisk Åsa som hade fått kramp i vaden.... Hon skrek utöver sig och ville att jag skulle hjälpa henne... Så upp där och börja stretcha vad mitt i natten med västa huvudvärken... Inte bja, inte bja....
När jag vaknade på morgonen hade jag fortfarande ont och var på ett uruselt humör... Så det var bara att ge vovvarna mat och gå och lägga sig igen... Somnade om till slut och sov ända till kl 12:30. Huvudvärken är fortfarande inte helt borta men det känns iaf bättre. Har tagit ytterligare en tablett så nu vore det väl fan om det inte skulle försvinna.
Nu på eftermiddagen så bestämde jag mig för att jag skulle gå ut och få lite frisk luft i hjärnan. Tog med mig vovvarna till "Kalhyggesvägen" och gick en promenad... Efteråt stannade jag på sågen för lite träning och det var då jag kom på varför jag inte var riktigt nöjd med träningen igår. Upptäckte att Accta absolut inte gillar brunnar... Ni vet såna där som det står A och K på, och även såna med galler som ska svälja vatten. Så fort vi började närma oss en sån så började hon sacka efter och var inte alls "med" eller "på"... Och det var nog det jag kände igår, för där vi var så var det en sån brunn i mitten som jag naturligtvis inte tänkte på och gick fram och tillbaka över... Ja, jösses, dessa unghundar.... Men med tanke på att hon inte har haft några konstiga rädslor under sin uppväxt så kan man väl leva med lite brunnsfobi... ;o) Hon har ju aldrig reagerat på brevlådor, bommar eller GB glassgubbar som våra andra hundar gjort under deras valp- och unghundstid....
Jag förflyttade mig lite bort från brunnarna och då gick lydnaden som en dans igen.... Ha ha, knasboll... :o)
Nu sitter jag i soffan och brottas med huvudvärken som är kvar.... När Åsa kommer från jobbet ska vi käka lite ungspannkaka och sen blir det lite godis.... Mumma.... Socker gör säkert susen.... :o)
¤ Ödet ger oss våra släktingar men våra vänner väljer vi själva ¤
Vilodag...
Idag bestämde vi oss för att vovvarna skulle få sig en vilodag, så nu på kvällen har det pysslats med bentuggning... :o)
Vi tränar ju ganska intensivt nu, eller iaf återkommande varje dag, och jag tror att det är viktigt att det bara är "tråkigt" någon dag också där det inte händer nått särskilt. Imorgon är det träning med Sävargruppen och jag hoppas att det inte är lika kallt då som det varit idag. Vi har haft 12 minus här... Är det lika kallt imorgon så är frågan om vi ska ha någon träning. Inte det att det blir för kallt för att träna, men det blir jäkligt kallt att stå och titta på alla ekipagen + att det blir kallt för hundarna att ligga i bilen. Ja, vi får väl se vad som händer. Skulle det vara så att det inte blir någon träning med gruppen så far nog Åsa och jag och tränar själva. Då kan vi träna samtidigt och det behöver bara ta någon halvtimma istället för 2½ timma.
Java går just nu runt här och är jätteolycklig... Jag tror att hon har glömt att hon har fått sin mat... ;o) Så fort man går ner i köket så kommer hon rusande och går fram till diskbänken.. Vet inte riktigt hur det är ställt med hennes lilla hjärna... ;o) Kanske var det så att hon blev så förvånad av att dom fick maten iordninggjord och serverad av Åsa idag, och det är dom inte vana vid. Det brukar vara min syssla... Jag kanske måste ge henne några kulor så hon blir lugn... :o)
Men nu ska jag ta och hoppa till duschen... Hade tänkt att försöka komma mig i säng innan 23 idag... Har visserligen den visionen varje dag, men jag lyckas sällan... Men i dag så..... :o)
¤ Vi anstränger oss mer med att övertyga andra att vi är lyckliga än att försöka tänka så själva ¤
Vi tränar ju ganska intensivt nu, eller iaf återkommande varje dag, och jag tror att det är viktigt att det bara är "tråkigt" någon dag också där det inte händer nått särskilt. Imorgon är det träning med Sävargruppen och jag hoppas att det inte är lika kallt då som det varit idag. Vi har haft 12 minus här... Är det lika kallt imorgon så är frågan om vi ska ha någon träning. Inte det att det blir för kallt för att träna, men det blir jäkligt kallt att stå och titta på alla ekipagen + att det blir kallt för hundarna att ligga i bilen. Ja, vi får väl se vad som händer. Skulle det vara så att det inte blir någon träning med gruppen så far nog Åsa och jag och tränar själva. Då kan vi träna samtidigt och det behöver bara ta någon halvtimma istället för 2½ timma.
Java går just nu runt här och är jätteolycklig... Jag tror att hon har glömt att hon har fått sin mat... ;o) Så fort man går ner i köket så kommer hon rusande och går fram till diskbänken.. Vet inte riktigt hur det är ställt med hennes lilla hjärna... ;o) Kanske var det så att hon blev så förvånad av att dom fick maten iordninggjord och serverad av Åsa idag, och det är dom inte vana vid. Det brukar vara min syssla... Jag kanske måste ge henne några kulor så hon blir lugn... :o)
Men nu ska jag ta och hoppa till duschen... Hade tänkt att försöka komma mig i säng innan 23 idag... Har visserligen den visionen varje dag, men jag lyckas sällan... Men i dag så..... :o)
¤ Vi anstränger oss mer med att övertyga andra att vi är lyckliga än att försöka tänka så själva ¤
Nya kläder...
Idag har Accta fått nya kläder, ett tjänstetecken... ;o) Hon är ju stor kicka nu så jag tyckte att det var dags liksom... Finns bilder på det i galleriet på hemsidan...
Idag började dagen inte riktigt som vi hade tänkt. Kl ringde 06:55 och tanken var ju att vi skulle ha klivit upp då.... Men jag somnade om som en gris och vaknade inte förns 07:20... Shit pommes frites..... Och vi som skulle åka kl halv åtta och lämna in bilen på lagning... Åsa och jag kutade fram och tillbaka, ge vovvar mat, kissa dom, göra oss själva iordning, ge ögondroppar, smörja salva osv osv.... När kl var tjugo i åtta gav vi upp och insåg att vi skulle komma försent, så det var bara att ringa till verkstaden och be om ursäkt i förväg... Men det va ok, som tur var.
Vi for förbi på mitt jobb och lämnade in min påse med jobbkläder och sen satte vi kompassnålen mot verkstaden på Grubbe... Lämnade in bilen och tog ut två nyfikna vovvar... "Va, vad ska vi göra nu? Vad gör vi här? Vart ska vi??" Jodå, vi skulle gå därifrån och till mitt jobb... En "liten" prommis på dryga milen via stan och sen I 20-skogen..... Behöver jag säga att vovvarna jublade av lycka.... När vi hade gått 10 minuter i koppel så kom vi till en fotbollsplan, där släpptes båda vovvar (Accta hade fått vara lös lite innan på cykelbanan, bra träning) och vi körde en liten intervallträning. Sen fortsatte promenaden norrut... 2 timmar senare stod vi inne på mitt jobb och då hade vi även varit vägen förbi obs och köpt lite att stoppa i magen. Man måste ju äta efter en mastodontpromenad... :o) Vovvarna sjönk nöjda ihop i var sin hög på golvet i personalrummet och somnade som grisar. ;o) Tröttsamt, sa dom...
Åsas pappa hämtade Åsa och körde henne ner till den nyfixade bilen... Så nu är vi ytterligare 3000 kr fattigare... *suck* Men hade vi lämnat in den på Ford så hade det blivit dubbelt så dyrt, så det är ju positivt iaf...
Väl hemma igen så har vovvarna sovit hela dagen lång, enligt rapport. Själv stannade jag kvar på jobbet för att förtjäna min lön...
Efter jobbet for Accta och jag iväg till sågen och tränade... Idag vart det lydnad med extern belöning. Det valde hon faktiskt själv. Hon släppte leksaken och kom in och satte sig fot, och jag lät den ligga... Det är första gången som det har funkat, för förut när jag har testat så har hon blivit jättestörd av att det har legat en leksak på marken brevid och inte alls kunnat koncentrera sig... Men idag gick det bra, och det var kul att träna på ett annat sätt. Det är ju lite lättare att kunna belöna exakt vid rätt tillfälle med extern belöning. Iaf tycker jag det...
Träningen gick iaf bra och efter några pipiga första minuter så kom hon in i det och hamnade "under tryck"... Det verkar som om hon behöver några minuter i början på varje träningspass för att komma in i det så att säga.... Så den här vovven ska nog ut och värmas upp lite innan det är dags att gå in på plan på tävling. Zelda var ju tvärt om... Henne tog jag direkt från bilen, stramade upp henne och sen gick vi rätt ut på plan vid tävling... Ja, alla vovvar är ju olika och det gäller att komma på vad som funkar för just den individen...
Just nu så är det det här som gäller för Accta, men det kan ju ändras...
Fokuserade mest på läggande under gång och platsliggning i dag.... Hon gjorde några skitsnygga, snabba lägganden utan hjälper och matte blev så stolt.... "Pang" sa det så for hon i backen.... Läckert..... Nu gäller det bara att bibehålla det här....
Vi får se och hoppas att det blir lydnadsträning här dom närmaste dagarna. Dom har sagt att det ska bli riktigt kallt nu i mitten av veckan och blir det för kallt så blir det nog en liten koppelprommis och sen apporteringsträning hemma istället... Det ska ju inte vara plågsamt att träna lydnad.... För matte alltså.... ;o)
Nu är det sängen som gäller...
Natti!!!
¤ Stå inte där och bara se dum ut! Klia mig på ryggen istället ¤
Idag började dagen inte riktigt som vi hade tänkt. Kl ringde 06:55 och tanken var ju att vi skulle ha klivit upp då.... Men jag somnade om som en gris och vaknade inte förns 07:20... Shit pommes frites..... Och vi som skulle åka kl halv åtta och lämna in bilen på lagning... Åsa och jag kutade fram och tillbaka, ge vovvar mat, kissa dom, göra oss själva iordning, ge ögondroppar, smörja salva osv osv.... När kl var tjugo i åtta gav vi upp och insåg att vi skulle komma försent, så det var bara att ringa till verkstaden och be om ursäkt i förväg... Men det va ok, som tur var.
Vi for förbi på mitt jobb och lämnade in min påse med jobbkläder och sen satte vi kompassnålen mot verkstaden på Grubbe... Lämnade in bilen och tog ut två nyfikna vovvar... "Va, vad ska vi göra nu? Vad gör vi här? Vart ska vi??" Jodå, vi skulle gå därifrån och till mitt jobb... En "liten" prommis på dryga milen via stan och sen I 20-skogen..... Behöver jag säga att vovvarna jublade av lycka.... När vi hade gått 10 minuter i koppel så kom vi till en fotbollsplan, där släpptes båda vovvar (Accta hade fått vara lös lite innan på cykelbanan, bra träning) och vi körde en liten intervallträning. Sen fortsatte promenaden norrut... 2 timmar senare stod vi inne på mitt jobb och då hade vi även varit vägen förbi obs och köpt lite att stoppa i magen. Man måste ju äta efter en mastodontpromenad... :o) Vovvarna sjönk nöjda ihop i var sin hög på golvet i personalrummet och somnade som grisar. ;o) Tröttsamt, sa dom...
Åsas pappa hämtade Åsa och körde henne ner till den nyfixade bilen... Så nu är vi ytterligare 3000 kr fattigare... *suck* Men hade vi lämnat in den på Ford så hade det blivit dubbelt så dyrt, så det är ju positivt iaf...
Väl hemma igen så har vovvarna sovit hela dagen lång, enligt rapport. Själv stannade jag kvar på jobbet för att förtjäna min lön...
Efter jobbet for Accta och jag iväg till sågen och tränade... Idag vart det lydnad med extern belöning. Det valde hon faktiskt själv. Hon släppte leksaken och kom in och satte sig fot, och jag lät den ligga... Det är första gången som det har funkat, för förut när jag har testat så har hon blivit jättestörd av att det har legat en leksak på marken brevid och inte alls kunnat koncentrera sig... Men idag gick det bra, och det var kul att träna på ett annat sätt. Det är ju lite lättare att kunna belöna exakt vid rätt tillfälle med extern belöning. Iaf tycker jag det...
Träningen gick iaf bra och efter några pipiga första minuter så kom hon in i det och hamnade "under tryck"... Det verkar som om hon behöver några minuter i början på varje träningspass för att komma in i det så att säga.... Så den här vovven ska nog ut och värmas upp lite innan det är dags att gå in på plan på tävling. Zelda var ju tvärt om... Henne tog jag direkt från bilen, stramade upp henne och sen gick vi rätt ut på plan vid tävling... Ja, alla vovvar är ju olika och det gäller att komma på vad som funkar för just den individen...
Just nu så är det det här som gäller för Accta, men det kan ju ändras...
Fokuserade mest på läggande under gång och platsliggning i dag.... Hon gjorde några skitsnygga, snabba lägganden utan hjälper och matte blev så stolt.... "Pang" sa det så for hon i backen.... Läckert..... Nu gäller det bara att bibehålla det här....
Vi får se och hoppas att det blir lydnadsträning här dom närmaste dagarna. Dom har sagt att det ska bli riktigt kallt nu i mitten av veckan och blir det för kallt så blir det nog en liten koppelprommis och sen apporteringsträning hemma istället... Det ska ju inte vara plågsamt att träna lydnad.... För matte alltså.... ;o)
Nu är det sängen som gäller...
Natti!!!
¤ Stå inte där och bara se dum ut! Klia mig på ryggen istället ¤
Ny vecka igen...
Jahopp, då var det måndag igen... Veckorna går så fort nu så jag vet inte vad.... Det regnar ute och är snorhalt på gator och vägar, så någon direkt julstämning finns inte heller trots alla fina adventsljustakar/stjärnor som man har i fönstren... Vem vet, det kanske blir en snölös jul i år...
Igår var jag till sågen och tränade lydnad med Accta medans Åsa var hemma och hjälpte Roger att sätta in vår nya värmeflyttare. Både min träning och arbetet här hemma gick bra och vi var nöjda och glada på kvällen.
Idag har träningen bestått av metallapportering i köket. Hon är så söt, lilla hjärtat... När hon börjar bli trött så lägger hon sig ner med apporten i munnen. Men se det gick inte matte på. Då vart hon upplyft till sittande ställning igen, för jag hade ju faktiskt sagt sitt, och inte ligg... :o) Apporteringen går iaf framåt. Hon är fortfarande lite ovillig till att ta den självmant, vill gärna vända bort huvudet och så. Men ger man henne inget val så tar hon den så snällt. Hållandet är hon jättebra på, håller den fast och fint. Har även börjat lägga in kommandot också. Blir bra det här förhoppningsvis. Det är fortfarande en väldigt lugn träning, vill inte ha en massa stress i detta momentet. Så fram tills att hon tar den själv på ordet apport så kommer jag att hålla till i köket utan en massa annan störning.
Undertiden vi dolade på hemma med detta så var Åsa och Java iväg och tränade lydnad. Dom kom tillbaka glada i hågen och det hade gått jättebra idag. Åsa håller just nu på med att få till snygga sättanden och det går som sagt framåt. Härligt!!!
Imorgon ska vi lämna in bilen för att byta fläktrem och kamrem. Blir väl inte världens billigaste historia direkt, men det måste ju göras, så....
Nu ska jag köra en till omgång apporteringsträning och sen är det kloklippning på båda vovvar..
Natti!!
¤ Kvinnor och soppor ska man inte låta vänta, för då kallnar de ¤
Igår var jag till sågen och tränade lydnad med Accta medans Åsa var hemma och hjälpte Roger att sätta in vår nya värmeflyttare. Både min träning och arbetet här hemma gick bra och vi var nöjda och glada på kvällen.
Idag har träningen bestått av metallapportering i köket. Hon är så söt, lilla hjärtat... När hon börjar bli trött så lägger hon sig ner med apporten i munnen. Men se det gick inte matte på. Då vart hon upplyft till sittande ställning igen, för jag hade ju faktiskt sagt sitt, och inte ligg... :o) Apporteringen går iaf framåt. Hon är fortfarande lite ovillig till att ta den självmant, vill gärna vända bort huvudet och så. Men ger man henne inget val så tar hon den så snällt. Hållandet är hon jättebra på, håller den fast och fint. Har även börjat lägga in kommandot också. Blir bra det här förhoppningsvis. Det är fortfarande en väldigt lugn träning, vill inte ha en massa stress i detta momentet. Så fram tills att hon tar den själv på ordet apport så kommer jag att hålla till i köket utan en massa annan störning.
Undertiden vi dolade på hemma med detta så var Åsa och Java iväg och tränade lydnad. Dom kom tillbaka glada i hågen och det hade gått jättebra idag. Åsa håller just nu på med att få till snygga sättanden och det går som sagt framåt. Härligt!!!
Imorgon ska vi lämna in bilen för att byta fläktrem och kamrem. Blir väl inte världens billigaste historia direkt, men det måste ju göras, så....
Nu ska jag köra en till omgång apporteringsträning och sen är det kloklippning på båda vovvar..
Natti!!
¤ Kvinnor och soppor ska man inte låta vänta, för då kallnar de ¤
Svimmat i soffan...
Nu är jag nyss hemkommen från ett lydnadspass med lilla hjärtat... Och idag har vi haft såååå hiiiiimla roligt på träningen.... Vi har busat och lekt och vi har varit stränga och haft krav. Idag har jag lyckats att tajma allt i en härlig, salig röra. Kan jag få till träningarna så här framöver så skulle det vara guld. Men nu vet jag åtminstone att det går.... Efter avslutat träningspass så fick Accta bära bollen till bilen och "fansen" viftade hon på hela vägen... Så stolt, så stolt....
Vi lämnade övriga flocken hemma för att få lite tid för oss själva... Det var riktigt skönt faktiskt.... Det är konstigt det där, förr när Zelda fanns i mitt liv så tyckte jag att det var så tråkigt att fara iväg själv och träna, men nu bara älskar jag det... Undra varför?? Jag menar, missförstå mig rätt, självklart är det roligt när Åsa och Java är med eller när vi tränar tillsammans med andra, men det känns lite speciellt att bara fara iväg med Accta... Kanske beror på att jag varje dag alltid går ensam med båda vovvarna på promenad innan jobbet... Och det kanske är det som gör att det är så mysigt att få ensamtid med Accta.... Ja ja, hur som, mysigt har vi haft det iaf...
Och nu ligger lilla hjärtat och sover sött i sängen.. :o)
Skulle gissa att kvällen blir fortsatt lugn. Är ganska trött faktiskt...
I morse ringde klockan kl 06:00 *pip*..... Vi skulle upp och gå med vovvarna en stund innan jag skulle köra Åsa på jobbet och sen åka vidare till mitt jobb. Ville att dom skulle få springa av sig eftersom dom fick följa med och vara med hela dagen där. Förstod att det skulle bli ganska mkt att göra, och då hinner jag inte riktigt med dom. Men dom har ju legat i personalrummet och spanat på alla vovvar och folk som har besökt oss i butiken idag... Ganska bra faktiskt att dom har full uppsikt över butiken från rummet där dom ligger. Skulle tro att det gör att det inte blir allt för tråkigt för dom.
Läste precis på en blogg som jag följer varje dag, att dom hade fått hem en ny liten stjärna. En liten schäferflicka som heter Yalla... Är så glad för deras skull... Dom miste nyss sin älskade Wilma när hon blev påkörd av en bil.... Så fruktansvärt...... Tror att det här är helt rätt för dom... Tror att Wilma uppe i hundhimlen ler nu när hon ser att dom har en liten vappis att lägga all sin kärlek på.... :o)
Nu ska snart Åsa och Java gå ut på en liten prommis.. Hade väl tänkt att ordna med lite mat undertiden.... Man måste ju äta nått också... :o)
Sen blir det nog soffan och tv resten av kvällen, och jag ska njuta av att kunna vara uppe hur länge jag vill... I morgon är det en ledig dag!!!!
¤ Skaffa dej vänner innan du behöver dem ¤
Vi lämnade övriga flocken hemma för att få lite tid för oss själva... Det var riktigt skönt faktiskt.... Det är konstigt det där, förr när Zelda fanns i mitt liv så tyckte jag att det var så tråkigt att fara iväg själv och träna, men nu bara älskar jag det... Undra varför?? Jag menar, missförstå mig rätt, självklart är det roligt när Åsa och Java är med eller när vi tränar tillsammans med andra, men det känns lite speciellt att bara fara iväg med Accta... Kanske beror på att jag varje dag alltid går ensam med båda vovvarna på promenad innan jobbet... Och det kanske är det som gör att det är så mysigt att få ensamtid med Accta.... Ja ja, hur som, mysigt har vi haft det iaf...
Och nu ligger lilla hjärtat och sover sött i sängen.. :o)
Skulle gissa att kvällen blir fortsatt lugn. Är ganska trött faktiskt...
I morse ringde klockan kl 06:00 *pip*..... Vi skulle upp och gå med vovvarna en stund innan jag skulle köra Åsa på jobbet och sen åka vidare till mitt jobb. Ville att dom skulle få springa av sig eftersom dom fick följa med och vara med hela dagen där. Förstod att det skulle bli ganska mkt att göra, och då hinner jag inte riktigt med dom. Men dom har ju legat i personalrummet och spanat på alla vovvar och folk som har besökt oss i butiken idag... Ganska bra faktiskt att dom har full uppsikt över butiken från rummet där dom ligger. Skulle tro att det gör att det inte blir allt för tråkigt för dom.
Läste precis på en blogg som jag följer varje dag, att dom hade fått hem en ny liten stjärna. En liten schäferflicka som heter Yalla... Är så glad för deras skull... Dom miste nyss sin älskade Wilma när hon blev påkörd av en bil.... Så fruktansvärt...... Tror att det här är helt rätt för dom... Tror att Wilma uppe i hundhimlen ler nu när hon ser att dom har en liten vappis att lägga all sin kärlek på.... :o)
Nu ska snart Åsa och Java gå ut på en liten prommis.. Hade väl tänkt att ordna med lite mat undertiden.... Man måste ju äta nått också... :o)
Sen blir det nog soffan och tv resten av kvällen, och jag ska njuta av att kunna vara uppe hur länge jag vill... I morgon är det en ledig dag!!!!
¤ Skaffa dej vänner innan du behöver dem ¤
Vår uppfart...
...är förenad med livsfara.... Hela uppfarten består just nu av blankis efter allt regnande. Fick ta hjälp av bilen för att överhuvudtaget kunna stå upp när jag skulle fara, och knappt då kunde jag stå upprätt. För stå är det man gör, man går inte utan står bara rätt upp och ner, och är man inte tillräckligt snabb att hugga tag i bilen där man ska så åker man rätt ut i gatan..
Skulle ha in hundarna i bilen bak och efter stor möda kunde jag ta mig dit och öppna luckan. När jag sedan ropade på dom så tog dom två steg sen gled dom hela vägen ut på gatan. Ni skulle ha sett deras miner... " va, faaaan" ;o) Obetalbart!!!!!
Igår var vi till mamma och grattade henne, hon fyllde pensionär... Hela 65 bast... Åt god tårta och surrade hela kvällen. Var inte hemma förns kl 22:30 och då var jag så trött att jag inte ens hade en tanke på att orka skriva här...
Nu är vi nyss hemkomna från vår träning med Sävarborna. Egentligen var det tänkt att vi skulle ha varit i paddocken hos Annelies föräldrar igen, men där var det blankis. Skulle nog inte ha varit så lyckat... :o) Så vi träffades på en parkering på industriområdet istället. Där hade asfalten tinat fram och det gick kanon att vara där. Tyvärr var det liiiite dåligt med lysen, men bara vi får lite snö som lyser upp så kommer det att vara ett jättebra träningsställe på vintern. Eftersom det jobbas där på dagarna så kommer det antagligen att vara välplogat och sandat.
Nu är jag jättetrött i ögat och ska gå och sova. Imorgon blir det träning, jobb och sen blir det Idolfinalen på kvällen på tv.
Natti natti på er!!!
¤ När du får hjälp av en vän, minns det. När du hjälper en vän, glöm det ¤
Då var det dags igen...
Ja, vi behöver ju iaf inte fundera på vad vi ska göra av våra pengar... Det är tydligen vår lott här i livet att lägga dom på veterinärkostnader..
Idag var det då dags igen... Acctas klåda har inte gett med sig + att båda vovvar återigen fått tillbaka kladd i ögonen. Jag hade bokat tid med Ann-Louice Backman som är duktig på just dessa saker.
Accta fick komma in först. Det bläddrades i päls för att se om hon kunde hitta ohyra. Har själv kollat men inte sett något, och det gjorde inte hon heller.
Sen var det analen som fick sig en ordentlig genomtittning. Hon har små, små röda prickar där och det är ju där som hon kliar sig som mest. Det tömdes analsäckar bara för att kolla att det inte var nått vajsing där, men det såg bra ut. Såg ut som det skulle och luktade som det skulle (uääääck) och det var inga problem med att få ut det heller.
Ögonen kollades och gud i himmel så röd hon var... Stackarn... Hon hade även små "prickar" i slemhinnan som säkert inte är så sköna att ha där.
När hon kände igenom henne allmänt så sa hon även att hon var svullen i juvren och då tittade hon i slidan, jodå, där var det rött i slemhinnan.
Allt detta tillsammans gör att hon tror att det är något hormonellt. MEN... Då var det ju det här med Java då. Hon har inga andra symtom än att hon har kladd i ögonen + att hon är väldigt röd där. Och skulle det då vara hormonellt på Accta så borde ju inte Java ha det... Ja, det blev mkt kliande i huvet, både på oss och på vetten.
Men vi beslutade att vi skulle göra så här.
För Javas del har hon fått cloromycetin i droppform som hon ska få i en vecka tillsammans med kortisonögondroppar.
Accta har fått kortisonögondroppar + fuciderm som ska smörjas på och runt analen. Har även köpt Viacutan som hon ska få i maten. Det ska göra att hon får i sig mer essentiella fettsyror som ska hjälpa till att återfukta huden. Har även köpt ett schampo som lugnar kliande och torr hud. Ska vänta lite med att bada henne, men kanske gör det om någon vecka.
Sen ska båda vovvar tillbaka till vetten om 2 veckor för att se hur ögonen ser ut. Har inte Acctas klåda lugnat sig lite eller gått över helt så ska vi ta ett skabbprov för säkerhetsskull. Och är det inte skabb, ja, då får vi väl se vad vi går vidare med.
Skulle gissa att veterinärbesöket + medicin idag gick på lite över 1000-lappen. Tänk om man kunde få en månad utan att behöva betala en veterinärräkning. Vilken lyx!!!
Men som sagt, man kanske inte ska klaga, vi får ju iaf med oss vovvarna hem och det är inga större fel på dom. Det finns dom som har det värre.
I övrigt så har det varit en ganska lung dag. Vi for och tränade lydnad och gick en promenad innan det var dags att fara till vetten. Vi hade tid kl 13. Sen var det hem och lämna vovvar och Åsa och sen till jobbet för att jobba dom sista timmarna innan stängning.
Var till apoteket efter jobbet och hämtade ut medicinen. Fick sitta där ganska länge, mkt folk.
Nu ska jag ta och klippa klorna på Accta och sen är det dags att gå och sova.
Natti natti på er!!!
¤ Den som väntar på något gott väntar alltid för länge ¤
Idag var det då dags igen... Acctas klåda har inte gett med sig + att båda vovvar återigen fått tillbaka kladd i ögonen. Jag hade bokat tid med Ann-Louice Backman som är duktig på just dessa saker.
Accta fick komma in först. Det bläddrades i päls för att se om hon kunde hitta ohyra. Har själv kollat men inte sett något, och det gjorde inte hon heller.
Sen var det analen som fick sig en ordentlig genomtittning. Hon har små, små röda prickar där och det är ju där som hon kliar sig som mest. Det tömdes analsäckar bara för att kolla att det inte var nått vajsing där, men det såg bra ut. Såg ut som det skulle och luktade som det skulle (uääääck) och det var inga problem med att få ut det heller.
Ögonen kollades och gud i himmel så röd hon var... Stackarn... Hon hade även små "prickar" i slemhinnan som säkert inte är så sköna att ha där.
När hon kände igenom henne allmänt så sa hon även att hon var svullen i juvren och då tittade hon i slidan, jodå, där var det rött i slemhinnan.
Allt detta tillsammans gör att hon tror att det är något hormonellt. MEN... Då var det ju det här med Java då. Hon har inga andra symtom än att hon har kladd i ögonen + att hon är väldigt röd där. Och skulle det då vara hormonellt på Accta så borde ju inte Java ha det... Ja, det blev mkt kliande i huvet, både på oss och på vetten.
Men vi beslutade att vi skulle göra så här.
För Javas del har hon fått cloromycetin i droppform som hon ska få i en vecka tillsammans med kortisonögondroppar.
Accta har fått kortisonögondroppar + fuciderm som ska smörjas på och runt analen. Har även köpt Viacutan som hon ska få i maten. Det ska göra att hon får i sig mer essentiella fettsyror som ska hjälpa till att återfukta huden. Har även köpt ett schampo som lugnar kliande och torr hud. Ska vänta lite med att bada henne, men kanske gör det om någon vecka.
Sen ska båda vovvar tillbaka till vetten om 2 veckor för att se hur ögonen ser ut. Har inte Acctas klåda lugnat sig lite eller gått över helt så ska vi ta ett skabbprov för säkerhetsskull. Och är det inte skabb, ja, då får vi väl se vad vi går vidare med.
Skulle gissa att veterinärbesöket + medicin idag gick på lite över 1000-lappen. Tänk om man kunde få en månad utan att behöva betala en veterinärräkning. Vilken lyx!!!
Men som sagt, man kanske inte ska klaga, vi får ju iaf med oss vovvarna hem och det är inga större fel på dom. Det finns dom som har det värre.
I övrigt så har det varit en ganska lung dag. Vi for och tränade lydnad och gick en promenad innan det var dags att fara till vetten. Vi hade tid kl 13. Sen var det hem och lämna vovvar och Åsa och sen till jobbet för att jobba dom sista timmarna innan stängning.
Var till apoteket efter jobbet och hämtade ut medicinen. Fick sitta där ganska länge, mkt folk.
Nu ska jag ta och klippa klorna på Accta och sen är det dags att gå och sova.
Natti natti på er!!!
¤ Den som väntar på något gott väntar alltid för länge ¤
Grattis till mig...
Jahopp, då har man blivit ett år äldre då..... Känns som vanligt om jag ska vara ärlig. Ingen större skillnad mot igår... ;o) Och en massa fina presenter och gratulationer har man också fått... Tack alla!!! För ni som är nyfiken på hur gammal (ung?) jag har blivit idag, så är svaret 33 år...
Idag var egentligen min lediga dag men eftersom vi ska till veterinären imorgon så for jag på jobbet och jobbade in några timmar. Kommer antagligen inte att komma till jobbet förns runt 15 tiden imorgon. Skönt att inte har några minustimmar...
Innan jobbet idag for jag ut på en långprommis. Den runda jag gick tog betydligt längre tid att gå idag. Det var fullständigt livsfarligt ute. Efter gårdagens snöande så har det regnat konstant hela natten och hela förmiddagen. Detta tillsammans med några plusgrader har ju gjort att alla vägar har isbeläggningar... Och då snackar vi blankis... På den vägen som jag skulle gå hade dom naturligtvis inte ens hunnit sanda, så det hade nästan passat bättre med skridskor än kängor.. Hundarna såg ut som bambi på hal is... :o) Fick säga till dom några gånger i början av promenaden att dom inte fick leka nått idag... Efter några vurpor insåg dom detta av sig själva och jag behövde inte tjata mer... :o) Det som var mest livsfarligt var ju när jag ropade på dom. Då kom dom mot mig i hundranittio och började bromsa några meter ifrån mig... Det hjälpte föga, kan jag säga.. Hade jag inte hoppat undan så hade dom tagit mig ett par gånger, typ the bowling style.... Trots att dom började sladda och bromsa kanske fem meter innan mig så gled dom förbi mig och lyckades stanna kanske fem meter bakom mig.. Då fattar ni hur halt det var...
For sedan på jobbet och var där mellan 13 - 17... Har börjat ta fram material till Acctas tjänstetecken nu. Har äntligen bestämt mig för vad jag ska ha för färger... Är inte helt hundra på vilken trådfärg det blir bara, ska göra en provbrodyr imorgon hade jag tänkt... Jag hoppas att det blir bra så som jag har tänkt mig, men det är svårt att tänka sig färgerna ihop, därför vill jag prova och se om det är så jag vill ha det.
Tycker att det är dags att hon får sig ett tjänstetecken nu när hon har blivit stor kicka... Vi har ju en mätsticka på jobbet och jag mätte henne för några veckor sedan. Hon är nu 56 cm över havet och väger 25 kilo. Tror inte att hon kommer att bli så mkt högre, möjligtvis kommer hon kanske att bredda på sig lite.. Så man kan väl i stort sett säga att hon är färdig växt.. Blir en liten tjeja det här.. :o)
På vägen hem från jobbet hämtade jag upp mamma och när vi kom hem så var Per och Linn redan här... Efter en gemensam middag kom Malin och Liza över på fika.... Jättetrevligt!!!
Malin hade även med sig sin trimmaskin, så där rök Pers lockar.... :o) Vart himla snyggt faktiskt...
Nu ska jag kolla på mannen som talar med hundar som jag har spelat in idag, sen är det dags för kudden..
Natti!!!
¤ Döm en man efter hans frågor istället för hans svar ¤
Idag var egentligen min lediga dag men eftersom vi ska till veterinären imorgon så for jag på jobbet och jobbade in några timmar. Kommer antagligen inte att komma till jobbet förns runt 15 tiden imorgon. Skönt att inte har några minustimmar...
Innan jobbet idag for jag ut på en långprommis. Den runda jag gick tog betydligt längre tid att gå idag. Det var fullständigt livsfarligt ute. Efter gårdagens snöande så har det regnat konstant hela natten och hela förmiddagen. Detta tillsammans med några plusgrader har ju gjort att alla vägar har isbeläggningar... Och då snackar vi blankis... På den vägen som jag skulle gå hade dom naturligtvis inte ens hunnit sanda, så det hade nästan passat bättre med skridskor än kängor.. Hundarna såg ut som bambi på hal is... :o) Fick säga till dom några gånger i början av promenaden att dom inte fick leka nått idag... Efter några vurpor insåg dom detta av sig själva och jag behövde inte tjata mer... :o) Det som var mest livsfarligt var ju när jag ropade på dom. Då kom dom mot mig i hundranittio och började bromsa några meter ifrån mig... Det hjälpte föga, kan jag säga.. Hade jag inte hoppat undan så hade dom tagit mig ett par gånger, typ the bowling style.... Trots att dom började sladda och bromsa kanske fem meter innan mig så gled dom förbi mig och lyckades stanna kanske fem meter bakom mig.. Då fattar ni hur halt det var...
For sedan på jobbet och var där mellan 13 - 17... Har börjat ta fram material till Acctas tjänstetecken nu. Har äntligen bestämt mig för vad jag ska ha för färger... Är inte helt hundra på vilken trådfärg det blir bara, ska göra en provbrodyr imorgon hade jag tänkt... Jag hoppas att det blir bra så som jag har tänkt mig, men det är svårt att tänka sig färgerna ihop, därför vill jag prova och se om det är så jag vill ha det.
Tycker att det är dags att hon får sig ett tjänstetecken nu när hon har blivit stor kicka... Vi har ju en mätsticka på jobbet och jag mätte henne för några veckor sedan. Hon är nu 56 cm över havet och väger 25 kilo. Tror inte att hon kommer att bli så mkt högre, möjligtvis kommer hon kanske att bredda på sig lite.. Så man kan väl i stort sett säga att hon är färdig växt.. Blir en liten tjeja det här.. :o)
På vägen hem från jobbet hämtade jag upp mamma och när vi kom hem så var Per och Linn redan här... Efter en gemensam middag kom Malin och Liza över på fika.... Jättetrevligt!!!
Malin hade även med sig sin trimmaskin, så där rök Pers lockar.... :o) Vart himla snyggt faktiskt...
Nu ska jag kolla på mannen som talar med hundar som jag har spelat in idag, sen är det dags för kudden..
Natti!!!
¤ Döm en man efter hans frågor istället för hans svar ¤
Mätt, mätt, mätt...
Precis hemkommen från årets första (och antagligen enda) julbord. Det var min snälla chef som bjöd oss anställda med respektive på julbord på Norrskensgården i Anumark. Massa godsaker, allt från älgklubba till ris á la malta..... Smaskens.... Är så mätt att jag knappt kan gå... Var nästan en pina att sätta sig i bilen för då var man tvungen att böja ihop kroppen när man gick in... :o) Tror nog aldrig att jag har varit så här mätt.... Och på vågen ska man väl inte ställa sig, för då lär man få sig en chock. Sitter nu här i soffan och fryser lite... Skulle kunna tänka mig att allt blod är i magen och försöker sortera ut prinskorvarna från rensteken.... ;o)
I fredags styrde vi kosan mot Skellefteå och Åsas mamma. Väl framme väntade jättegod spagetti och köttfärssås. Mumma... Vi var båda snorhungriga.. Skulle gissa att vi var framme vid 20:30, så middagstiden hade passerat för länge sedan.
Efter maten blev det en lugn kväll och sedan gick vi och la oss i den nyinköpta luftmadrassen. En sån där dubbelsäng som blir lika hög som en vanlig säng när den är uppumpad. Men det var nog lite för lite luft i den, för jag rullade in till mitten hela natten och knuffade nästan ut Åsa ur sängen. Och Java älskade den verkligen. Hon envisades att ligga brevid mig i sängen hela natten. Gick bara ner på golvet för att svalka sig några minuter när hon tyckte att det vart för varmt, sen kom hon uppkrypandes igen. Åsa försökte "värma ut" henne så att hon skulle få lite mer plats. Hon hade lagt täcket över henne, men det hjälpte föga. Hon hade hoppat ner för att sedan gå runt till min sida och hoppa upp och lägga sig där istället. Smart vovve... :o)
Lördagen bjöd på lite julhandel. Efter en långpromenad på Vitberget så for vi ner till stan och köpte lite julklappar till Linn. Passade även på att köpa något litet till Åsas mamma också. Hon fyller år på onsdag, samma dag som min mamma.
Efter middagen gick Accta och jag ut på en liten egen prommis. Först promenerade vi förbi sjukhuset på cykelbanan, där fick hon springa lös. Hittade en pinne som tydligen var otroligt rolig.. :o)
Sen åkte kopplet på och vi gick ner genom stan för att sedan följa cykelbanan brevid E 4:an hem. Var ute lite över en timme och hon knorrade ihop gott på mattan sen.
Kvällen bjöd på ostbågar, chips och en film som hette "Jakten på lycka" med Will Smith i huvudrollen. Vilken jäkla bra film.... Rekommenderar den skarpt!!!
I morse så gick vi en ganska kort prommis på Vitberget för att sedan träna lite lydnad. Det var riktigt skitväder.. Snöade lite grann, men det som kom ner var så hårt att det gjorde ont i ögonen. Och blåste gjorde det också. Som tur var så var det inte så kallt.....
Åsas och Javas träning hade inte gått så bra. Java var taggad till tusen...
Min och Acctas träning gick bättre... Hon var lugn och fokuserad. Var nästan helt tyst hela tiden. Vi började lite smått på läggande under gång... Första gången jag testade så kastade hon sig ner i backen... Jag vart så förvånad att jag nästan glömde bort att säga duktig vovve... :o) Hon är så lättlärd, speciellt när hon är på det där fokuserade humöret. Nu är det ju fortfarande lite hjälper och så, men jag tycker hon är jätteduktigt.
Vi hade tänkt att ringa till lite Raskabofolk som bor i Skellefteå. Kanske träna tillsammans i helgen nu när vi var där... Men det vart inte så... Det är ju inte så ofta som vi är där uppe och vi ville lägga tiden på Åsas mamma och Kenneth.
Det får bli en annan gång...
Efter en liten lunch som bestod av våfflor, grädde och sylt, satte vi av hemåt. Ju närmare Umeå vi kom desto mer snöade det... Och mkt snö var det på vägen också... När vi kom hem fick vi nästan en chock.. Det hade kommit lite mer än 2 deci och dom hade inte ens plogat vägen.... Vi körde t o m fast på gatan utanför huset... Men då kom vår underbara granne till undsättning.... Han hjälpte oss loss med bilen, sen gick han och hämtade sin snöslunga och slungade hela uppfarten och gången fram till dörren.... Det tog ungefär en kvart, och om vi hade gjort det "för hand" så hade vi nog fått hålla på i 1½ timme.... Vår älskade granne är guld värd... Vi skickade med honom en påse bullar som tack för hjälpen... Först ville han inte ta emot dom, klart man ska hjälpa sina grannar sa han... Men vi propsade.... Klart att han åtminstone ska ha några bullar för besväret.
Ja, och nu sitter vi här helt stinna efter 2 timmars konstant ätande..... Just nu så känns det som om man inte kommer att få ner någon mer mat på hela veckan.... Men det konstiga är väl att man är lika hungrig som vanligt i morgon igen... :o)
¤ Det är de vänner som man kan ringa till klockan tre på natten som räknas ¤
I fredags styrde vi kosan mot Skellefteå och Åsas mamma. Väl framme väntade jättegod spagetti och köttfärssås. Mumma... Vi var båda snorhungriga.. Skulle gissa att vi var framme vid 20:30, så middagstiden hade passerat för länge sedan.
Efter maten blev det en lugn kväll och sedan gick vi och la oss i den nyinköpta luftmadrassen. En sån där dubbelsäng som blir lika hög som en vanlig säng när den är uppumpad. Men det var nog lite för lite luft i den, för jag rullade in till mitten hela natten och knuffade nästan ut Åsa ur sängen. Och Java älskade den verkligen. Hon envisades att ligga brevid mig i sängen hela natten. Gick bara ner på golvet för att svalka sig några minuter när hon tyckte att det vart för varmt, sen kom hon uppkrypandes igen. Åsa försökte "värma ut" henne så att hon skulle få lite mer plats. Hon hade lagt täcket över henne, men det hjälpte föga. Hon hade hoppat ner för att sedan gå runt till min sida och hoppa upp och lägga sig där istället. Smart vovve... :o)
Lördagen bjöd på lite julhandel. Efter en långpromenad på Vitberget så for vi ner till stan och köpte lite julklappar till Linn. Passade även på att köpa något litet till Åsas mamma också. Hon fyller år på onsdag, samma dag som min mamma.
Efter middagen gick Accta och jag ut på en liten egen prommis. Först promenerade vi förbi sjukhuset på cykelbanan, där fick hon springa lös. Hittade en pinne som tydligen var otroligt rolig.. :o)
Sen åkte kopplet på och vi gick ner genom stan för att sedan följa cykelbanan brevid E 4:an hem. Var ute lite över en timme och hon knorrade ihop gott på mattan sen.
Kvällen bjöd på ostbågar, chips och en film som hette "Jakten på lycka" med Will Smith i huvudrollen. Vilken jäkla bra film.... Rekommenderar den skarpt!!!
I morse så gick vi en ganska kort prommis på Vitberget för att sedan träna lite lydnad. Det var riktigt skitväder.. Snöade lite grann, men det som kom ner var så hårt att det gjorde ont i ögonen. Och blåste gjorde det också. Som tur var så var det inte så kallt.....
Åsas och Javas träning hade inte gått så bra. Java var taggad till tusen...
Min och Acctas träning gick bättre... Hon var lugn och fokuserad. Var nästan helt tyst hela tiden. Vi började lite smått på läggande under gång... Första gången jag testade så kastade hon sig ner i backen... Jag vart så förvånad att jag nästan glömde bort att säga duktig vovve... :o) Hon är så lättlärd, speciellt när hon är på det där fokuserade humöret. Nu är det ju fortfarande lite hjälper och så, men jag tycker hon är jätteduktigt.
Vi hade tänkt att ringa till lite Raskabofolk som bor i Skellefteå. Kanske träna tillsammans i helgen nu när vi var där... Men det vart inte så... Det är ju inte så ofta som vi är där uppe och vi ville lägga tiden på Åsas mamma och Kenneth.
Det får bli en annan gång...
Efter en liten lunch som bestod av våfflor, grädde och sylt, satte vi av hemåt. Ju närmare Umeå vi kom desto mer snöade det... Och mkt snö var det på vägen också... När vi kom hem fick vi nästan en chock.. Det hade kommit lite mer än 2 deci och dom hade inte ens plogat vägen.... Vi körde t o m fast på gatan utanför huset... Men då kom vår underbara granne till undsättning.... Han hjälpte oss loss med bilen, sen gick han och hämtade sin snöslunga och slungade hela uppfarten och gången fram till dörren.... Det tog ungefär en kvart, och om vi hade gjort det "för hand" så hade vi nog fått hålla på i 1½ timme.... Vår älskade granne är guld värd... Vi skickade med honom en påse bullar som tack för hjälpen... Först ville han inte ta emot dom, klart man ska hjälpa sina grannar sa han... Men vi propsade.... Klart att han åtminstone ska ha några bullar för besväret.
Ja, och nu sitter vi här helt stinna efter 2 timmars konstant ätande..... Just nu så känns det som om man inte kommer att få ner någon mer mat på hela veckan.... Men det konstiga är väl att man är lika hungrig som vanligt i morgon igen... :o)
¤ Det är de vänner som man kan ringa till klockan tre på natten som räknas ¤