Julhelvete...

Eller ja, själva julen är det väl inget fel på utan det är att vardagen liksom hamnar på sniskan.... Satans mkt att göra på jobbet att man är helt slut i rutan när man kommer hem... Sen ska det besökas folk och grejer och hundarna får hänga med på ett hörn och vissa tider får dom ligga i ett rum bakom kompostgaller.... Hela vardagen vänds upp och ner och så även mina rutiner... Jag är en ganska "rutinerad" (hihi) tjej som älskar rutiner... Kanske därför som jag gillar vardagen så mkt...
Hur som helst, kommer jag ur mina rutiner så känner jag mig lite vilsen och på något konstigt sätt har jag svårt för att hitta in i dom igen.... Mina älskade rutiner...

Jag fick iaf skörda den ruttna frukten av att rutinerna har försvunnit under veckan som var och även halva den här veckan... Accta har haft julledigt från träningen ända sen måndagen innan jul och idag var vi iväg och skulle köra ett pass..... Det gick pissdåligt.............

Hon visste inte hur hon skulle sitta fot, positionen var åt helvete, hon lät som en stor jävla mistlur samtidigt som hon flaxade runt med huvudet och skulle kolla in ditten och datten.... Den externa belöningen som funkat så bra dom senaste veckorna, funkade inte alls idag..... *suck* Ja, det var bara att börja om från början igen.... Sitt fot och håll käften......
Inte ens loss kunde hon... Efter att ha fått säga till henne ett par gånger vid släppandet så rann faktiskt sinnet på mig... Jo, det är sant... Det är inte ofta det händer men när det väl händer så händer det rejält... Ett tu tre så fann Accta sig dinglandes med alla fyra tassar en bra bit upp, upptryckt mot en husvägg medans jag läste lusen av henne.. Satan vad stark man kan bli när man blir förbannad.... :o) Hon vart så förvånad att hon släppte bollen i rena förskräckelsen kan jag berätta.... Hundskrälle...
Efter lusläsningen så ändrade hon attityd lite.... Pyste ihop och hade munnen så där avslappnat öppen och så knep hon tyst också.... Kände att jag hade nått fram och avbröt träningen där.... Hon fick ligga en plats i några minuter och som belöning fick hon bara en karamell och en klapp, sen var det in i bilen.. Ska bli intressant att se hur nästa träning blir.. Och det ska jag berätta, den kommer att infinna sig i morgon... Här ska rutinerna tillbaka...

Nåja, nog om detta...
Julen har ändå varit ganska lugn och vi har spenderat alla juledagar hos Åsas bror.. I lördags kom äntligen Sten och Ior hem (kattungarna som vi hittade i skogen i oktober) och vi har ägnat juldagarna åt att låta katter och hundar bekanta sig med varandra, vilket faktiskt har gått riktigt bra. Bortsett från några vevande tassar och fräs från katternas sida och lite raggande från vovvarnas sida har dom faktiskt klarat av att dela golv. Dock har dom väl gått lite omvägar och så där, men jag trodde nog att det skulle kunna bli värre sammandrabbningar.
Dom på Djurskyddet berättade att dom, utifrån deras storlek, har ändrat sig angående hur gamla dom tror att kissarna var när vi hittade dom. Då sa dom att dom trodde att dom var ca 5 veckor, men antagligen var dom bara ca 3 veckor då.... Vilka idioter till människor det finns....

Det är konstigt det där, det verkar som om det är djuren som ibland väljer oss och inte tvärt om... Många av dom djur som jag har haft har kommit in i mitt liv utan att jag har gjort ett aktivt val så att säga.
Poppie, som var min första hund sen jag flyttade hemifrån, fick jag frågan om jag kunde tänka mig att ta över. Det var en kompis som hade "tagit" henne från en husse som misshandlade henne...
Tjorven, min första schäfer, var jag dagmatte åt och fick sedan frågan om jag ville ha henne...
Zelda var väl egentligen lite utav ett impulsköp. Hittade en annons i tidningen och ringde dom. Dom råkade ha en långhårstik kvar och vi for dit och skulle titta. Inte köpa... Det slutade med att jag tog upp henne i famnen, tittade på Åsa och log, sen var det bestämt... :o)
Och så nu katterna.... Man kan ju säga att dom valde oss, inte vi dom.... :o)
Det är väl egentligen bara Java och Accta som var planerade liksom....
Hur som, så känns det jäkligt bra att kunna ge dom här katterna ett liv, för hade vi inte gått promenad med vovvarna just på den platsen den där dagen så hade dom gått en säker död till mötes.... Ödet liksom....

Sitter just nu och sneglar på min lilla vovve som ligger raklång på golvet och sover här.... Tror att det här lydnadspasset i kväll var det jobbigaste hon har gjort.. :o) Och som jag alltid har sagt, hon är jäkligt söt när hon sover.... :o)

¤ Många skulle vara fega om de hade mod till det ¤

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback