Mitt liv med hundar

Jag har antagit en utmaning från Nellie och hennes matte!!

Var är hunden född?

- I Ö-vik hos kennelmamma och kennelpappa. Kennel Raskabo

Hundens favoritgodis?
- GRISÖRON. Hon är ganska kräsen vad gäller ben och sånt, men grisöron går alltid hem.

Hur många egna halsband och koppel har hunden?
- Ett koppel i bilen och ett hemma. Ett påvisningskoppel. Sen finns det fler koppel från tidigare hundar. Halsband skulle jag tro att det är ca 5 st.

Hur ser hundens förhållande till vatten ut?
- Älskar vatten!!! Är en sån där frisimmare som simmar ut och simmar omkring själv. Smutsiga diken och andra vattenhål funkar också bra, men en regnblöt gräsmatta är USCH, hur nu den ekvationen går ihop. ;o)

Har hunden några "kläder"? (täcken el. liknande)
- Hon har två tjänstetecken. Ett gammal blått och ett lite nyare som är rött och blått. Tanken är väl att kanske införskaffa ett värmetäcke också för kalla dagar i bilen.

Har hunden något speciellt kännetecken som skiljer den från andra hundar i samma ras/färg?
- Hmm. Hon har en liten, liten vit fläck på bröstet och ett litet ärr ovanför högra ögat. Hon har även några små ärr på sitt ben som hon bröt i sin ungdom.

Hur reagerade resten av flocken (tvåbenta som fyrbenta) när den nya hunden flyttade in?
- Zelda tyckte nog att hon var lite frän faktiskt. Hon var snabb på att visa henne sina leksaker. Sen tyckte hon nog att hon var ganska jobbig vissa stunder också. Vi tvåbeningar älskade henne från första stund.

Vad är/skulle vara den absolut bästa belöningen hunden kunde få?
- KAMPA!! Jaga saker.... Tugga på kongen.... Hon är inte så svårflirtad, men godis är inte prio nummer ett i belöningsform.

Vad är det bästa hunden vet?
- Hon tycker allt är roligt. Faktiskt!! En väldigt positiv hund. Men om jag skulle gissa så är nog spår något av det roligaste hon vet.

Vad är det värsta hunden vet?
- Helt klart att klippa klorna......

Har hunden någon alldeles speciell egenhet?
- Hon kan prata kinesiska.... ;o) Det låter så iaf när hon blir riktigt glad och ska visa någon sin leksak.... *chingchonggonggongeligong* Sen om hon hittar något litet, typ en liten sten, så leker hon med den som en katt gör med en råtta. Kastar upp i luften och slår på den med tassarna, precis som en katt.

Var sover hunden på natten?
- Hon börjar med att sova i sängen, men när det blir för varmt så lägger hon sig på golvet nedanför eller i sin biabädd i sovrummet.

Vad får hunden för foder?
- Royal Canin schäferfoder + klass.

Hur reagerar hunden när den får några dagars vila?
- Hon anpassar sig otroligt fort och varvar ner.

Vad tror du skulle vara hundens drömtillvaro?.
- Att få springa i skogen och jaga allt hon såg.

Minst fyra hundar vi skickar vidare det här till:
- Den som vill får anta utmaningen härifrån. Säg bara till så jag också får läsa!!! ;o)

Idag har Java och jag roat oss medans den "riktiga matten" har varit på jobbet och slitit hårt för brödfödan. Jag hade bestämt möte med Eva och Javas älskade Ecco kl 10:30 för en härlig prommis. Och idag lektes det vill jag lova. Dom for både högt och lågt omkring i den djupa snön och busade på. Sen gör ju snön att det blir ännu busigare på nått konstigt sätt.
Det var ett tag sedan som dom träffades nu pga att Java har löpt och vi ville vänta lite längre efter att hon hade löpt klart, bara för att vara på den säkra sidan. Det skulle se just snyggt ut om det blev schäfer/golden valpar... ;o)

Efter promenaden, som för övrigt gick i lössnö med hög puls hos mattarna som följd, så for Eva och jag ut till klubben för att vara med på ett möte som TÄS ordnat. Det handlade dels om dom nya tävlingsreglerna som vi gick igenom och även om hur vi ska få funktionärer till våra tävlingar. Sen smög det sig in en hel del ekonomi också pga det ekonomiska läget som är i klubben just nu. Det blev ett långt möte, från 13:00 - 16:00, där det var många intressanta diskussioner och en hel del bra förslag som kom upp.

Innan vi for hem från mötet så tänkte jag ta ut Java så hon fick rasta sig. Sagt och gjort, vi gick iväg medans några "valpmänniskor" var vid bilarna och pratade och valparna roade sig med varandra. När vi kom tillbaka till bilarna så stod dom fortfarande kvar där. En i koppel och en lös. Och tror du inte på fan att den lösa valpen snirklade sig in bakom bilarna och dök upp precis bakom Java och stoppade in nosen i hennes päls när vi stod vid bilen och jag höll på att öppna burdörren. Hmm.... Inget kul tyckte Java som tog till sitt värsta gurgel och skrämde iväg valpen så att den sprang skrikande därifrån. En tanke som jag då ställde mig var att: är man inte mer rädd om sin valp? Jag menar, nu är inte Java någon elak hund, men hon ogillar främmande hundar oavsett ålder och hon är väldigt revirkänslig. Inte populärt alls att det kommer fram en hund till henne, oavsett ålder, som hon inte känner och absolut inte när hon står precis utanför SIN bur i bilen. Men hon hade ju lika gärna kunnat vara en sån som "tuggar upp" små valpar och då hade det nog inte varit så mycket kvar av den stackars valpen. Jag menar, visst, låt valparna träffas och leka med varandra, men kanske inte på parkeringen på klubben precis framför andras bilar. Det hade ju varit bättre om dom hade gått en liten bit åt sidan istället.
Samtidigt så vart jag irri på mig själv som inte hann se och kunde hålla ut foten så valpen inte kunde komma fram. Valpen var väl ca 12 v, så det hade ju inte varit så svårt att hålla den på avstånd.
Nåja, Java vann ju "matchen" med valpen och nu lär hon väl vara ännu stöddigare mot andra hundar en tid framöver.... *suck*
Hoppas bara att inte valpen blir rädd för andra hundar efter det här.

Idag har Java visat prov på att vara otroligt smidig. Det trodde jag aldrig....

Java och den "riktiga matten" kom och hämtade mig på jobbet när dagen var slut. Medans jag räknade kassan och gjorde iordning för kvällen så höll dom mig sällskap. Efter ett tag så kom Java på att vi har godis uppe på kassan, hon hoppade upp med tassarna på disken och ville smaka. Snäll matte som jag är så fick hon en liten knorrgodis av mig. Sen hoppade hon ner. Men jag ville ge henne en till och knackade på disken och sa: "kom här" varpå Java tog ett skutt från stillastående rätt upp på disken och landade på alla fyra tassar där, lika smidigt som en katt. Jag bara stod och gapade..... Tror att det är första gången som vi har haft en schäfer på disken.. ;o) Java såg ganska förvånad ut hon med, men tyckte nog att det var ganska så fränt.... :o)

Imorgon ska hon följa med mig på jobbet för båda mattarna jobbar förmiddag. Hon brukar alltid vara så himla trött efter hon har varit med mig där. Hon ligger då inne i personalrummet med ett kompostgaller för dörren och därifrån så har hon uppsikt över i stort sett hela butiken. Jättekul!!! Och intressant!!!

Ja, som ni såg på rubriken så har Zelda antagligen varit och hälsat på oss igen. Nu var det ett tag sedan, men idag så hände det.

Vi satt vid köksbordet och fikade med Linn innan hon skulle gå och lägga sig. Plötsligt så ser jag att hon tittar in i vardagsrummet och ler stort. Sen böjer hon sig fram emot mig och viskar: "Millis, Zelda är i vardagsrummet"... Jag frågade: "Va??" Hon viskar igen: "Zelda är i vardagsrummet, titta så får du se" sen fortsätter hon fika som om inget har hänt och börjar prata om annat. Jag tittade naturligtvis dit, men såg inget.

Det är inte första gången som detta har hänt sen Zelda gick till dom gröna ängarna. Flera gånger som hon har sagt att Zelda har varit här så har även Java reagerat väldigt skumt. Inte vågat gå in i det rummet som Linn har sagt att Zelda är i, raggat och hukat sig osv osv.... Dom säger ju att barn (Linn är 3 år) och djur kan se döda väsen, så..... Hur som helst så känns det jätteskönt att veta att hon går omkring här hemma bland oss. Jag blir otroligt lugn av det.

Idag har Java fått vara på en promis med den "riktiga matten" själv. Jag var hemma och bara var. Ganska skönt faktiskt. Dom hade haft en mysig promenad, lite kallt. På kvällskvisten tränade dom här ute i trädgården. Vi håller på att lära henne ett belöningssystem som Jan Gyllensten pratade om. Funkar så himla bra på henne. Hon blir så fokuserad och koncentrerad att man tror att ögonen ska trilla ur. Ska bli intressant att se hur det här slutar......

Oj, oj, oj, nu har vi kommit hem från Ö-vik. Har varit på en helhelg med Jan Gyllensten, alias våran Janne. Helgen gick i mentalitetens tecken.

Helgen började med att vi for ner till kennelmamma Lisa på fredag kväll efter jobbet. Där fanns även Pernilla/Raskabo Jolin och Eva/Raskabo Indra. Vi åt pizza och pratade in på småtimmarna.

Lördag morgon for vi till Folket hus, tror jag iaf att det var, där en föreläsning med Janne skulle vara från 9:30 - 16:00. Där gick vi igenom hundars mentalitet kopplade till vardag och träning. MYCKET intressant. Mitt i allt detta så berättade han erfarenheter och anekdoter från hans långa arbete med hundar inom polisen och övrig erfarenhet med hund. Det var mycket allvar och många skratt. På föreläsningen hade även fler Raskaboare slutit upp, dom flesta for hem efteråt men Pelle/Raskabo Isca följde med hem till Lisa på kvällen, för dom skulle även vara med på söndagens föreläsning.
Janne avslutade dagen med att ödmjukt säga att det som han hade pratat om var hans sätt att se på hund och att man inte var "tvungen" att tycka som han. Men en sak kan jag säga, JAG KÖPER HELA KONCEPTET!!!

Första gången jag träffade Janne var i somras när han var med på Raskabolägret i Myckelgensjö. Jag har aldrig träffat på en mer ödmjuk människa med ett så stort kunnande inom hund. Han fascinerade mig totalt. Så när kennelmamma Lisa berättade att han skulle komma till Ö-vik så tvekade jag aldrig en sekund på om jag ville åka dit eller ej.

Efter föreläsningen for vi hem till kennelmamma Lisa där vi åt tacos och diskuterade igenom dagen och alla våra tankar vi hade.

Söndagen kom och den dagen var egentligen bara till för instruktörerna inom Ö-vik brukshundklubb, men eftersom kennelmamma Lisa var den som ordnat denna helgen så hade även Raskaboarna förmånen att få vara med även denna dagen.
Vi for ut till klubben där vi skulle vara hela dagen. Janne startade upp med att fråga om vi hade några frågor angående gårdagen och vi diskuterade lite runt omkring det. Sen var det dags! Åsa/Java och Pelle/Isca var två av dagens fyra hundar som skulle analyseras.

Åsa och Java var först ut och här var det bristen på koncentration som skulle tittas på. Och det var väl här som jag verkligen fick min första religiösa upplevelse. Jannes ödmjuka sätt gentimot föraren och konkreta tips och synpunkter angående "problemet" som skulle lösas var verkligen pricken över i:et. Har inte tänkt att gå in på detaljer här, för då kommer detta inlägg att bli flera hundra meter långt. Men så mycket kan jag säga, min kunskapsbank och "verktygslåda" angående hund och hundträning har ökat med 100 %.

Pelle och Isca var hund nummer två. Här var problemet lite annorlunda, lite koncentrationsproblem, men det stora problemet var en "gammal konflikt" som Pelle och Isca har haft. Detta löstes mycket lätt och smidigt och Pelle har fått dom verktyg han behöver för att kunna fortsätta sin träning och förbättra sin relation med Isca.

Dom två övriga hundar bestod av en lite ängslig spaniel som var ganska socialt osäker och hade svårt att leka med matte och en schäfer hane i värsta moppeåldern som hade stora problem med aggression mot andra hundar och som även svarade upp mot sin husse.

Mellan varje hund gick vi in och värmde oss i stugan och pratade igenom det vi hade sett, det vi hade fixat till och det som var kvar att fixas. Där presenterades även den nya hunden/föraren som var på tur.

Ja, detta var en underbar helg och jag är såååå ledsen att den redan är slut. Jag hoppas verkligen att Janne även kommer på vårt kennelläger i sommar. Ser fram emot att få lära mer av honom och ta del av hans stora "verktygslåda"

Jag har blivit religiös! Jag tror inte på Gud, utan på JAN GYLLENSTEN.


Janne studerar vad Åsa och Java har för relation med varandra


Både matte och Java har skitskoj!!!


Janne visar övningar på sin egen hund Arro


Raskabo Indra


Kennelmamma Lisas drygt 1-åriga tik, Raskabo Fedra

Idag har det varit riktigt snorkallt. -20 grader!!! Usch!!!

Men Java och jag trotsade kylan och gick en prommis på en timme och en kvart i morse ändå. Jag ville att hon skulle fått vara ute och springa av sig ordentligt eftersom hon skulle få vara ensam hemma hela dagen när vi jobbade. Oftast brukar vi kunna fixa så det inte blir så mycket ensam stund för henne, men ibland så går det bara inte ihop. Som tur är så är det inga problem att lämna henne, hon sover mest hela tiden i gästsängen som står i "hundrummet".

Sen kom den "riktiga" matten hem före mig och då gick dom en koppelprommis genom "byn", så jag tror nog att hon är ganska nöjd med dagen iaf. Fick även höra att dom tränade lite lydnad, men det blev bara en kort stund pga kylan. Men det hade hur som helst gått bra och Java var bra med.

Imorgon säger dom att det ska bli ännu kallare, så då blir det nog bara en kortare prommis på morgonen innan jobbet. Sen behöver hon inte vara ensam hemma något imorgon heller, för min mamma är här.

Här nedanför kommer några bilder från sparkturen häromdagen. Enjoy!!!


Java drar Linn och mig


Liiiite trött blir man allt av att vara ute och sparka

Java med sin "Rookie of the year" pokal som hon fick igår

Idag har det varit en riktigt härlig söndag. Först sovmorgon och sen när man klev upp och tittade ut så var det strålande sol och en plusgrad ute. Kanon tänkte vi, vi far en tur med sparken!! På med kläder på oss och Linn, dragsele på Java och sen ut. Tyvärr hade det blivit lite för mjukt ute för att det skulle vara perfekt sparkföre, men det gick, om än lite tungt på vissa ställen men då gick vi. I hela två timmar var vi ute och då hade vi även hunnit med att släppa Java för lite lek. Så snacka om att vi har en trött hund här hemma. Hon däckade totalt när vi kom hem och har sovit sen dess.

Man märker att hon inte har kanon kondis. Java är ju en ganska explosiv hund som gärna rör sig mycket och fort, men när man är ute och sparkar och det blir ett konstant tempo under längre tid så ser man att det tar på ganska mycket. Men det här är ju ett perfekt sätt att kunna träna konditionen på nu när det inte går att cykla eller simma. Till nästa vinter, när vi förhoppningsvis kommer att ha två vuxna hundar så får vi skaffa oss en till spark. DÅ blir det åka av, det vill jag lova. Under förutsättning att den nya vovven gillar att dra....... Men den kommer ju antagligen ha samma gener som Java i sig, och då lär det nog inte vara några problem. ;o)

Det blev ingen lydnadsträning idag, men igår vart det lite apporteringsträning här hemma i köket. Vi har gått tillbaka till "sitt-hålla fast" träning för att verkligen påminna henne om att det är det man ska göra med en apportbock i munnen. Hon satt så fint, så fint och apporten hade hon i ett fast grepp. Fortsättningen på det här blir att köra lite ingångar med apporten i munnen. Det är ju i dom situationerna som tugget lätt kan komma, speciellt när hon ska till att sätta sig fot. Men det ska vi få bort.
Nu jäklar!!! ;o)

Jagger - Javas bror

Dom dåliga nyheterna först. Jagger finns inte längre bland oss. Han har en skada i sitt framben som han haft sen han var liten. Dom första åren hade han inga problem med det, men på senare tid har det blivit värre och värre, och när inte medicinen hjälpte längre så fick han komma till dom evigt gröna ängarna.

Vi kommer att sakna dig, Jagger. Spring fort, fort på dom gröna ängarna nu.

Så till det roliga. Idag har Java och den "riktiga" matten fått sin första pokal. På årsmötet på Umeå brukshundklubb fick dom pris idag för "Rookie of the year". En jättefin pokal med en schäfer i "silver" på. Gissa om dom är stolta här. Det var jag och Java som var på årsmötet och tog emot priset eftersom den "riktiga" matten jobbade. Vi fick även en ros, och när vi kom hem så fick Java berätta för sin matte själv genom att bära rosen till henne. Jättegulligt! Det skulle man haft kort på. Kommer nog ett kort längre fram på Java och pokalen.
Vi verkar göra det här till en tradition i vår familj. När jag och Zelda hade tävlat vår första appell så fick även vi samma utmärkelse. Så nu finns det två Rookie of the year pokaler i huset. Kanonkul!!!

Idag fick Java följa med mig på jobbet. Hon är så himla duktig där, ligger i personalrummet bakom ett kompostgaller med full insyn i hela butiken. Hon ligger som en liten drottning och kontrollerar så att inga hundar gör nått dumt... ;o) Inte ett pip hör man från henne. Men sen är hon trött när hon kommer hem också. Det tar på att ligga och ha kontroll.

Efter middagen tog vi en promenad med Java fastspänd framför pulkan med Linn i. Ner mot kiosken bar det för att inköpas lördagsgodis. Linn tycker det är jättekul att åka pulka bakom Java, hon skrattar så gott. Och efter denna dag med sorg, glädje och pulkadragning så sover Java som en liten gris. Imorgon ska vi nog ut och åka lite spark med henne, så hon lär nog bli trött då med. ;o)

Java - "the devil"

Fortfarande hemma från jobbet och sjuk. Suck.... Så jäkla tråkigt. Tog med Java en liten sväng till skogen så hon fick röra på sig lite under dagen, för förutom det så har hon fått stå ut med att ligga och höra mig hosta och snörvla.

Sen.............
Sen kom den "riktiga matten" hem. Vilken lycka!! Äntligen en människa som står upp, sa Java. Och hon blev ännu lyckligare när hon fick på sig sin nya dragsele och vart fastspänd framför sparken. Dom tog en sväng och vad jag hörde så sprang hon på bara fint. När dom kom förbi kyrkan så stannade dom för ett litet lydnadspass som även det gick fint. Är så stolt över dom, att trots förkylning och kallt ute ändå fara ut och träna.

Väl hemma igen så var det bara mat och sen ZZZzzzZZZ som gällde. Det är jobbigt att träna, sa hon. Nu ska jag verkligen försöka peppa dom så att dom uppnår målet som är satt för 2007. ;o) Vad det är? Ja, det får ni själva lista ut.