Slut i rutan och dum i huvudet...

Ja, det stämmer verkligen in på mig... Idag har jag jobbat från 8 i morse och gick inte från jobbet förns kl 19... Vi har sååååååå himla mkt att göra att jag lätt skulle kunna stanna kvar flera dygn i sträck och ha jobb hela tiden.... Men man ska inte klaga.. Det är kul när det är mkt och dagarna bara svischar... Idag var vi inte långt ifrån att slå vårat kassarekord och då har vi ändå lågsäsong just nu... Kul!!

Jag lämnade visserligen jobbet någon timme mitt på dagen för att fara hem och gå en promenad med vovvsen. Åsa har jobbat natten som var och hon ska även jobba inatt. Tänkte vara snäll med henne och ta ut dom då på dagen så dom inte skulle väcka henne och hålla på. :o)

Nu är iaf semestrarna klara. Jag kommer att vara ledig vecka 30, 31 och 32. Vecka 30 är det Raskaboläger i Myckelgensjö... Underbart!!! Längtar!!!
Sen kommer nog min pappa och sambo att vara här vecka 31... Ska bli såååå roligt!!! Man träffas ju inte så himla ofta när man har ca 100 mil mellan sig. Antagligen kommer dom att komma upp redan vecka 30 när vi är borta. Då får dom vakta huset och göra stan själva, utan barn.. ;o)

Varför jag är dum i huvudet undrar ni nu? Eller kanske inte... ;o)
Jo, så här... Blir så arg på mig själv när jag tänker lite föööör mkt tävlingsmässigt. Har hållt på och dolat med Acctas platsliggning eftersom hon har pipigt och så.. Kontentan av det har nu blivit att jag har fått en osäker hund på platsen att bli ännu mer osäker. Så osäker att hon väljer att kliva upp ibland, vilket hon aldrig har gjort förut. Tur att man är intelligent nog att inse att jag bara har mig själv att skylla på och nu är det upp till mig att se till att hon blir trygg på platsen igen.... Ska eventuellt få lite hjälp med detta i helgen så jag inte förstör ännu mer. Är det någon som har haft en otrygg hund på platsliggningen som ni fått till så är jag mkt tacksam för att få lite ideér och tankar kring detta. Blir så lätt att man snöar in och inte ser längre än handen räcker.

Nu ska jag ta på mig dumstruten och gå in i hörnet och skämmas.....

¤ Den som lever utan att begå dårskaper är inte så klok som han tror. ¤

Påsken..

Påskhelgen skulle bli en enda lång träningshelg hade jag bestämt.... Men så blev det inte.... Latmasken kickade in och enda träningsdagen vart igår faktiskt. Man kan säga att Accta fick lite välbehövligt påsklov... :o)

Hur som helst så har vi haft en jättskön påskledighet. Slutade tidigare på skärtorsdagen och bara det var ju jätteskönt att slippa komma hem runt 19 tiden.

Fredagen var en städ och promenaddag, nöjda hundar och ett skinande hem.. Inte illa...

Påskafton var vi bortbjudna på kvällen. Badtunna, god mat, gott vin och supertrevligt sällskap gjorde den kvällen... Bestämde att vi skulle gå genom skogen hem på kvällen för det är närmast och tar kortast tid... Men vi kan väl säga som så, med vin i kroppen skulle vi nog valt cykelbanan.... Skogen var ovanligt ojämn och det var myrsteg som gällde.. ;o) Tog säkert dubbelt så lång tid att gå den vägen som att välja den "vanliga"... Ja, man lär så länge man lever... :o)

Påskdagen var nog den lugnaste av alla dagar... Hundarna var skittrötta efter att ha varit på fest kvällen innan och det tackar vi för. Låg mest i sängen och kollade tv, lite huvudvärk och ja, ni vet så där dagen efter kvällen före... Inte förns vid 16 tiden vaknade vovvarna till och ville ut på promenad. Då for vi till skogen och gick en timma, sen slappade vi resten av kvällen.... Jätteskönt!!!

Igår mötte jag upp Eva/Ecco och Marie/Chilli på klubben 10:30 för lite lydnad. Jag var först ut och det som stod på agendan var positioner, läggande, apportering och hopp. Läggandet och apportering tränades tävlingsmässigt med kommendering och jag var riktigt nöjd. Men det är klart, det finns alltid förbättringar att göra.... :o)
Träningsdagen för mig slutade med en budföring och en platsliggning. Fick bra med störning av "flatklubben" som också var där och tränade, både lydnad och apportering.

På vägen hem från klubben så for jag förbi Bäcksjön och gick en skön prommis med Accta... Riktigt mysigt att det bara var hon och jag. Java var hemma med matte och umgicks med Per och Linn. Dom hade varit ute i skogen och gått och hade haft jättemysigt..

När jag kom hem så hann jag knappt komma innanför dörren förns Marie och Micke dök upp. Det var bestämt att vi skulle basta och sen käka middag.... Bastun var kanonskön efter en hel dag ute i kylan och middagen vart en laxgryta... Mumma.....
Sen var det kortspel hela kvällen.... Jättemysigt!!!

Idag blir det till att jobba igen, och det känns väl sådär... Tycker alltid att det känns så när man har varit ledig några dagar. Men det räcker med att man kommer till jobbet så tycker man att det är ganska kul det med.... :o)

Nu ska jag ta med mig flocken ut på en morgonprommis.....

¤ Enda sättet att ge sina barn goda råd, är att ta reda på vad dom vill och sen råda dom till det ¤

Härlig promenad...

Strålande sol och då kan Flock Storsnok inte låta bli att gå på långis. Idag bar det av till Gunnismark för att utforska om skoterspåren var gångbara. Även fast det kommit en del snö så var det hårt under, så det gick bara bra. Hade med oss kameran, så det ligger lite nya kort i galleriet på hemsidan.

Åsa är just nu hemma från jobbet. Hon har fått en megastor muskelinflammation i axeln. Det är ordinerat vila och armen ska inte användas. Det knappras piller hela tiden, både värktabletter och inflammationsdämpande. Tur att det inte är benen som det är "fel på", för då skulle hon inte ens kunnat följa med på promenader...

Idag blev det ingen träning på kvällen. Temperaturen har sjunkit och det är inte speciellt skönt ute. Dom säger att det ska bli ca 12 minus i natt. Hoppas det inte är lika kallt imorgon, för då är det träningsdags med Sävargänget.

Har inte så mkt mer att dela med mig av just nu, så vi hörs en annan dag.....

Glad Påsk på er!!!

¤ -Vad lever du av?
-Helt enkelt att få tiden att gå.
-Det går väl inte?
-Jo, jag är urmakare ¤

Tillbaka till valpstadiet...?

Alltså, vad är det som händer?? Här har man en hund som precis har fyllt 1 år. Har lugnat ner sig på dom alla flesta fronterna och sen bara faller allt tillbaka till nått slags bäbisstadie..

Igår lyckades hon sno ett par dyra yllesockar från soffkanten (trots att vi satt i just den soffan och kollade tv) och tugga sönder. Hon har en lysande framtid inom brottssbranchen, för ingen, INGEN, kan smyga som hon gör....

I morse har hon varit upp på Åsas nattduksbord och snott en pappersnäsduk med en gammal snus i. Tyckte att jag hörde nått från sovrummet och när jag kommer in står hon och smaskar högljutt och det är snus på hela golvet... *suck*

Och jag som tyckte att hon hade blivit så vuxen........

¤ Om berömmelsen kommer först efter döden så brådskar det inte för min del. ¤

Vindelälvsdraget och lydnad...

Idag har det verkligen varit en strålande "vinterdag"... När vi klev upp i morse var det 6 minus i skuggan och strålande sol. När klockan var halv elva kom Marie och vi packade in två och fyrbeningar i bilen och begav oss till Vännäsby. Det var målgången i Vindelälvsdraget som hägrade. Micke har varit med och kört med Ella och Nemi, men tyvärr så körde inte han sista sträckan.
Fasen vad läckert det är att se dom komma susande, en efter en mot målet... Vissa vovvar hade mkt energi kvar och gav järnet sista biten när dom hörde publiken hejja.. Andra vovvar var riktigt trötta och det var knappt styrfart på några ekipage....
När man ser hur kul vovvarna tycker att det är så önskar man verkligen att man kunde åka skidor. Men nu har Åsa köpt sig ett par skidor och Java ska nu få satsa på draget under vinterhalvåret. Åsa har ju pratat länge om att skaffa skidor, men nu när vi var i Bydalen så bestämde hon sig för att så får det bli...

Passade även på att "träna" lite med Accta medans vi kollade på målgången. Det var väldigt mkt folk och hundar där, så jag passade på att få lite störningsträning. Vi tränade inte många minuter och hon skötte sig exemplariskt. :o)
Efter fika ute i solen (den värmde riktigt varmt) så begav vi oss hemåt igen. Åsa var peppad som fan, och vi hann inte mer än komma in genom dörren förns hon selade på Java och susade iväg på skidorna.
Åsa går just nu en liten "träningskurs" med Marie och håller på att lära sig skatea (eller hur det nu stavas)... ;o) Men detta gör hon utan vovve. Men idag fick Java följa med ut och gå sin första kurs i att lära sig att dra. Det är inte bara att ställa sig på skidorna och ropa "Yiiihaaaa" tydligen.... ;o) Nä, här ska det vara planerade träningar minsann... Tur att man har vänner som håller på med det här och som tycker att det är kul att Åsa också vill lära sig. Vi skojjade till och med om att dra ihop ett lag till nästa års Vindelälvsdrag... Och det skulle faktiskt inte förvåna mig om så blir fallet.... Kul i så fall... Jag kan sköta markservicen!!! :o)

När Åsa och Java var ute i skidspåren så for Accta och jag till skogen och gick prommis. Sen åkte vi till klubben... Hade bestämt träff med Eva och Ecco för lite lydnad där... Målet för dagen var " Projekt Hopp"...

Eva och Ecco började och vi fortsatte projekt elitslipning. Nu ska dom två sista certen in!!! :o) Ecco fick även göra en budföring eftersom dom även har tänkt att ev starta ett lägre spår under säsongen... Ecco är en sökvovve ut i klospetsarna, men spåra kan han också göra, så det kommer ju bli kanon.. Lydnaden finns ju redan där...

Accta fick börja med fritt följ och vi tog tag i positionsträningen både under gång och vid halterna. Körde även rena ingångar under stränga blickar från Eva.. Fasen vad bra det är att ha någon som tittar på en som man litar på och som känner en väl. Det blev mkt peta, peta och finlir, och till slut såg det bara såååå snyggt ut... Accta var på G och tyckte att det här var hur kul som helst.

Nästa moment var då "Projekt Hopp"..... Vi har ju inte ens börjat med det momentet och ska vi tävla den här säsongen så kan det ju vara bra att kunna... ;o)
Så från att inte veta vad ordet hopp betyder, så kunde hon både ut och inhopp när vi var klara. Det är bara själva sättandet och nerbantning av några hjälper som ska bort.
Hon lär sig så satans snabbt att man måste vara noga när man börjar med något nytt, annars går det åt pipsvängen. Men när man lyckas få det rätt från början så kan hon nästan saken efter några repetioner.
Eva bara skakade på huvudet åt det här och sa: "Här får du passa dig i alla moment så att det inte blir fort och fel".... Jo tack, det har jag redan förstått.

Sedan fick även Accta springa några budföringar. Vi blandade med att springa från mig och få belöning hos mottagaren, och att springa från mig och tillbaka med belöning hos mig. Kul, tyckte Accta.. Men även här måste man tänka till så att hon inte tar egna initiativ. När hon tycker att hon kan så är hon lite "Kan själv".... Och det är ju inte alltid det stämmer överrens med vad man själv har tänkt. ;o) Men hon skötte sig kanon idag och man kan inte tro att det bara är tredje gången hon gör detta. Blir nog bra när det är klart!!!

Vi avslutade med en platsliggning som jag från början inte var nöjd med. Ny plats och det vart lite pipigt vid lämnandet. Efter diskussion med Eva gjorde vi om, och då gick det bra. Gör om och gör rätt, liksom.... Avslutade hela träningen med att hon fick ligga brevid mig medans Eva och jag gick igenom dagens träning.
Accta fick mkt stolt bära bollen till bilen och jag kände mig otroligt nöjd med dagens träningspass.....

¤ Barnbarnen är livets efterrätt. ¤

Födelseda´hipp hipp hurra...

Idag fyller Accta hela 1 år... Fatta!! Det har gått ett år.... Tror inte att det är sant... Tiden bara rusar iväg... Minns det som igår när Eva ringde och sa att Apan var född ute i trädgården i kennelmamma Lisas famn under en kisspaus i "födsloarbetet"... :o)

Det här året har haft sina upp och nergångar, bus och mys, hyss och åter hyss... ;o) Har aldrig varit med om maken till "jobbigare" valp.... Men hon har faktiskt lugnat ner sig liiiiite och man märker att hon mognar för varje månad som går. Kanske blir hon vuxen en vacker dag... ;o) Just nu verkar det inte stå högst på listan iaf, för hon susar runt och leker här med sin födelsedagspresent och ett märgben som hon haft sedan tidigare....

Båda vovvar har fått festa på var sitt megastort "suggöra".. Jo, dom heter faktiskt så... Det är grisöronas grisöra.... Ungefär lika stort som 3 "vanliga" grisöron... Det tog ca en halvtimme att äta upp dom. Vanliga grisöron är ju borta på 5 minuter...
Sen har dom även fått var sin leksak också.... Så det har inte varit en lugn stund sen vi kom hem från jobbet....

Tanken var att vi skulle ha farit och tränat efter jobbet. Men när vi väl hade fått i oss middagen så hade klockan hunnit bli så mkt att vi valde att stanna hemma istället.... Blir träning imorgon istället...

Lena (som jag berättade om för ett tag sedan som hade mist sin sambo i en skoterolycka) ringde och berättade något tråkigt. Hon har fått ta bort sin schäferpojke pga sjukdom, endast 3 år gammal.... Har hon inte varit med om nog.....??? Hon kommer hit under påsken så vi får rå om henne lite....

Ja, som sagt, livet går fort och det gäller att ta vara på varenda minut....

Stort grattis till alla underbara A-vovvar på 1 års dagen: Axxe, Arrac, Arrax, Ace, Acke, Avanti, Amber och Akksa......

¤ - Jag vet en hund som skällde så mycket att han fick allvarliga skallskador! ¤

Kärleksmöte...

Åsa har jobbat kvällen idag och började inte förns kl 13, så egentligen skulle hela flocken ha varit ut i skogen i morse. Men Åsa var så trött så trött efter två nätter på jobbet att vi lämnade henne hemma i sängen och promenixade utan henne. Var ute i så god tid att vi t om hade tid att träna lite innan vi for hem.

Fortsatte att traggla framförgående..... *suck* Som sagt, med retning så funkar det alldeles utmärkt.... Men..... Ja ja...
Det blev även lite fritt följ, läggande under gång, apportering och platsliggning. Allt detta med en publik bestående av två stövare som var i hundgården vid "vår träningsplan".... Dom såg ganska sugna ut på att vara med... ;o)

Efter jobbet vart det bestämt att jag skulle vara kvar i stan. Jag slutar 18:30 och Åsa kl 21, eftersom jag skulle hämta henne så kändes det ganska värdelöst att fara hem för att strax därpå vända och köra in till stan igen och hämta henne. Därför ringde jag till Eva och bestämde en liten kvällsdate och promenad med vovvsen...

Java och Ecco älskar varandra innerligt och nu var det jättelängesedan dom träffades. Mötte Ecco i dörren hos Eva och när han såg att det var jag så skakade han i hela kroppen.... For ut som en pil och väntade utanför min bil... När jag öppnade buren till Java så var ju tanken att jag skulle koppla henne innan hon hoppade ut, men det kunde jag ju bara glömma. Hann öppna burdörren 3 cm, sen slank Java ut och vild glädjedans utbröt på Tvillingvägen... Hade Ecco och Java kunnat krypa ur skinnet så hade dom gjort det... Jösses så glada dom blev.

Tog ut Accta och sen lyckades vi koppla Java och gick till en mysig liten väg där vi släppte dessa dårar... Jösses vad dom sprang och sen stannade dom och pussades innan dom for vidare... En underbar syn....

Eva sa något som jag bara kunde hålla med om, Accta ser ut som en tjej som precis har börjat 7:an och får vara med dom stora pojkarna och flickorna som ska gå ut sista året i gymnasiet.. Total beundran, och vart Java och Ecco än for, så sprang Accta med bakom och bara beundrade dessa häftiga vovvar som gjorde dom coolaste saker.... :o) Så sött!!!

Det bestämdes ganska fort att detta måste göras om snart.. Förr i tiden så gick vi ganska ofta långpromenader på ca 3 timmar med vovvarna tillsammans. Det var på Zeldas tid.... Vi ska nog ta och göra det igen... Har blivit alldeles för länge mellan gångerna nu.

Men nu är både två-och fyrbeningar megatrötta och det är dags att nana kudden.

¤ Barn håller på att bli stora när de börjar ställa frågor som det finns svar på ¤


Första arbetsveckan...

Ja, då har man klarat av dom två första dagarna på jobbet efter att ha varit borta några veckor. Igår när jag kom hem så var jag så trött att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Det märks att man inte är helt ok ännu, även om jag tycker att jag känner mig ok.. Känner fortfarande att jag kan bli lätt andfådd och idag på jobbet vart jag lite yr vid något tillfälle. Men det är kanske sånt som kommer att hänga med ett tag.

Under veckan i fjällen så var det ju tänkt att jag skulle ha kört lite lydnad varje dag, men med tanke på vad som hände veckan innan så vart det bara ett träningstillfälle. Men det träningstillfället vart väldigt effektivt. Accta och jag var inte riktigt överrens om en grej, så diskussion uppstod. En diskussion som jag vann och det känns bra. Det bästa med det är att dom två träningar som vi har gjort efter vi kom hem från fjällen, har hon kommit ihåg diskussionen och valt att rätta sig efter det som vart bestämt där. Gott så!!!

Nu är vi precis hemkomna efter ett litet träningspass. Åsa och jag for iväg efter att jag kom hem från jobbet och vi hade slängt i oss middagen.
Idag körde vi fritt följ, läggande och ställande under gång, framförgående och platsliggning. Vart så glad i hjärtat för idag låg hon helt tyst och avslappnat på platsliggningen. Yes!! Träningen har gett resultat!!!!

Sen var det ju det här med framförgåendet.... Jävla moment... HATA!!! Med retning fattar hon, men tar jag bort retningen så står hon som ett frågetecken.... Undrar när poletten ska trilla ner där.....? Nåja, det är väl bara att traggla på antar jag....

Jobbar i helgen, men är ledig söndag och det är då som det är målgång för Vindelälvsdraget. Det finns planer på att Åsa, Marie och jag ska fara och kolla på det. Micke är med och kör med Ella och Nemi, så det kan ju vara kul att se. Beror väl kanske lite på vad det blir för väder.. Ja, ja, vi får välan se hur vi gör...

Nu ska jag gosa med min lilla vovve en stund och sen är det kudden som gäller..

¤ Oskar stirrar på sin hund.
- Du är den dummaste hund som finns. Om jag säger att du ska hämta tidningen så ska du väl inte gå ut i köket och koka ägg ¤

Sjukhus och fjällen...

Ja, nu var det ett bra tag sedan ni hörde från mig... Det finns två anledningar till det..... Jag har varit dålig och legat på sjukhus och sen så har jag varit i fjällen på semester.... Vi börjar väl från början...

Eftersom jag har en kronisk sjukdom så innebär det ibland att man måste prova ut lite nya mediciner.... Sagt och gjort, jag fick ett recept utskrivet och började äta dessa tabletter för några veckor sedan... Efter bara några dagar började jag må lite dåligt, huvudvärk och illamående, så jag ringde till sjukhuset och berättade det. Dom tyckte att jag skulle hålla upp med tabletterna i några dagar för att sedan börja om igen. Allt detta för att se om symptomen upphörde när jag slutade och om dom började igen när jag började om med tabletterna.
Lydig som jag är så gjorde jag så... Symptomen försvann och några dagar senare började jag om med tabletterna igen....
Ganska fort kände jag att jag vart dålig, men denna gången vart det bara värre och värre.... Huvudvärk, illamående, fick inte behålla varken mat eller vatten eftersom jag kräktes, hög feber, yr och matt....
Droppen kom när jag började få svårt att andas... Då blev det en tripp in till akuten och där beslutade dom att lägga in mig eftersom jag hade andnöd och inte syresatte mig ordentligt. Hade även fått utslag över hela kroppen.. Fick ligga med syrgas och få 3 hästdoser kortison i armen... Måste erkänna att detta var lite läskigt och jag tror aldrig att jag har varit så trött och matt någon gång i hela mitt liv... Hade jag suttit upp en stund var jag tvungen att lägga mig ner och somnade nästan direkt..
Eftersom jag var ganska dålig och dom inte visste exakt vad det var från början så fick jag ligga isolerad på en avdelning, eget rum vilket visserligen var ganska skönt...
Det togs så mkt prover på mig under den här vistelsen att jag var helt övertygad om att det skulle sluta med att jag måste få en blodtransfusion... Dom väckte mig t om på natten för att ta prover, ta puls och blodtryck...
Till slut fick jag iaf svaret på varför jag vart så dålig.... Det var en toxisk, allergisk chock... Jag tålde tydligen inte sulfan i dom nya tabletterna..

När jag fick komma hem så fick jag göra det på ett villkor och det var att jag höll mig lugn och fin i en vecka.. Alltså inget arbete och inget ansträngande....
Det som var bra var ju att vi sedan tidigare hade tagit semester för att åka till fjällen med kennelmamman och kennelpappan, så 3 dagar efter att jag kommit hem från sjukhuset så bar det iväg till Bydalen i jämtland...

Först var jag lite orolig över att jag inte skulle orka fara, men med facit i handen så var nog det, det bästa som kunde hända... Total avslappning, borta från vardagens stress och sånt...
Veckan i Bydalen var underbar och jag började känna mig starkare och starkare under den veckan. Kände jag mig dålig så gick jag bara och la mig och vilade en stund, eller satt framför brasan...

Så nu har ni fått förklaringen till att bloggen har stått still ett tag... Men nu är jag tillbaka och på tisdag blir den första arbetsdagen på flera veckor... Känns skönt att bara "back in buisness" igen..

Galleriet på hemsidan är uppdaterat med lite bilder från fjällresan... Titta och njut.... ;o)

¤ - Hur lång tid tar det att promenera till hållplatsen?
- Det vet jag inte. Jag får alltid springa. ¤