Mitt liv med hundar

Härliga, lediga söndag....
Efter en lugn och skön förmiddag med sovmorgon och god frukost dammade vi av "hundträningslådorna" som stått ute i garaget under vintern, och packade in oss i bilen tillsammans med dessa.
Målet var att hitta en tillräckligt stor plätt som var så pass snöfritt att det skulle rymma två spår och en uppletanderuta. Vi lyckades inte riktigt, men vi hittade två fläckar, ett för båda spåren och ett för uppletandet.
Spåren lades ut och under tiden dom låg till sig for vi till "uppletandefläcken"...

Vi började att valla en korridor till uppletandet, sen körde vi budföringar på vägen förbi där. Målet med denna träning var att få till en STOR störningsträning för Java. Hon har ju inte sprungit en budföring om det är så att hon har haft vittring in i skogen, eller trott att hon har haft vittring.
Java var först ut och det vart ganska många tillbakakallningar på första sträckan. Hon försökte fara in i skogen istället för att springa till mig. Men till slut så vart det jackpott och hon fattade att det var budföring som gällde och att man skulle skita i skogen brevid.
Vi vart jättenöjda med denna övningen.

Tanken var ju att hon skulle ha fått köra uppletande i rutan sen, men det skippade vi. Ville inte ge henne den möjligheten att få springa in där efter att hon hade försökt göra det under budföringen. Så i fortsättningen så kommer hon att få göra sina budföringar brevid en alldeles nyvallad uppletanderuta eller sökruta.

Sen var det Acctas tur att köra budföringar. Hon fick både springa till mottagare/belöning och springa hela sträckan/belöning. Hon är lite, lite tveksam ibland att fara iväg men jag tycker att det går jättebra för att vara 5:e gången vi tränar detta. Känns som om hon snart kommer att kasta sig iväg med hull och hår. :o)

Efter att vi hade flyttat bilen lite närmare uppletanderutan så fick Accta köra en liten målbildsträning där. Första skicket så tog hon spåret ut till grejen, men då sa Åsa: "Gör om-Gör rätt"... Detta gjordes och hon sprang rakt och fint ut och snokade rätt på grejen. Duktig kicka!!!

Vid det här laget så hade Java suttit och laddat i bilen och bara ville sååååå mkt ut i den där skogsdungen hon med. Snopen min på henne när vi avslutade och for därifrån.... Hon tittade på oss och liksom: "Hallå, glömde ni inte nått??"... *söt*

Väl tillbaka vid spåren så hade klockan hunnit gå nästan 1½ timme. Java var även här först ut och satan så taggad hon var... Lite väl ljudlig och hon skakade i hela kroppen... Vi tittade på varandra och sa nästan samtidigt: "Det här kommer aldrig att gå, hon är övertaggad"... Tror jag det, när man inte har fått spåra på nästan ett halvår och det är det bästa man vet....
Men här var det vår tur att bli snopna.... Hon spårade kanonfint och plockade alla apporter.... Kanonfint spår!!! Som slutapport låg hennes megastora kong och den fick hon mkt stolt bära till bilen....

Inför Acctas spår var jag ganska spänd... Hon hade ju inte heller spårat på drygt ett halvår och då var hon ju bara barnet... Skulle hon komma ihåg? Skulle hon vara virrig? Skulle hon bry sig om apporterna? Ja, frågorna var många...
Tog ut henne från bilen och satte henne där. Tog fram Zeldas gamla sele och tog på den.... FÖR STOR!!!! Minskade ner den så mkt det gick och ändå kunde hon kliva ur den... Hmmm..... Liten tjejja... Så det fick bli valpselen som jag fick ta ut så mkt det gick... Satt relativt bra fram men jag fick ha den på sista hålet runt magen... Hon skulle behöva en storlek mittemellan liksom. Tur att jag har det jobb jag har, får fixa en sådan... :o)
Plockade även fram min gamla magväska som jag hade när Zelda och jag spårade sist. När jag öppnade den så såg jag att jag hade glömt kvar godis i den och det hade börjat mögla och så var det larver där..... Uääääck.... Den åkte i soporna illa kvickt när vi kom hem kan jag meddela.

Under tiden som jag höll på att fixa med dessa saker satt hon lugnt och fint och jag kan säga att jag var inte beredd på den explosion som skulle komma.
Satte på henne linan och skulle gå dom typ 3 metrarna fram till påsläpp, när hon tog tre galoppsprång och var framme vid påsläppet. Jag höll på att stupa i snövallen och vi mejjade ner en plogpinne.... Jösses amalia. Efter att ha visat henne vart spåret började var det bara att hålla i sig och försöka ha koll på vart man satte fossingarna. Hon spårade som en gud och fort gick det, lite väääääl fort kanske.... Hon plockade apport efter apport, och innan jag visste ordet av det så hittade jag en lycklig Accta med spårslutet i munnen och mig flämtandes bak i linan....

Ok, tänkte jag.... Hon måste ha smygtränat spår hela vintern utan att berätta det för mig..... ;o) Det var en stolt och nöjd vovve med en MYCKET nöjd matte som gick mot bilen....

Efter en liten prommis i skogen så for vi hem och efter det så har vovvarna legat som klubbade sälar.... Nöjda och belåtna..... Gott!!!! Älskar att se trötta vovvar efter en dag i skogen.... :o)

¤ är det inte trist att bo i en sån här liten stad?
-Jo, det är inte mycket att se, men man får höra desto mer så det jämnar ut sig ¤