Så var den här helgen över...

Den här helgen har gått megafort, men det kanske var för att jag jobbade igår, och då blir det ju bara en ledig dag liksom. Visserligen var jag hemma i fredags för att vara säker på att migränen skulle vara riktigt över, men det kan ju inte klassas som en ledig dag. För att det ska kunna vara en ledig dag så måste man må bra, och det gjorde definitivit inte jag då.

Hur som helst så gick det bra att jobba igår iaf. Ingen huvudvärk och mkt att göra på jobbet. Tanken var att vi skulle ha tränat lite lydnad på kvällen, men så blev det inte. Vi gick en långpromenad istället och det var såååå skönt. Nu kan man ju börja gå lite längre utan att man har en liten valp som inte orkar gå. Båda vovvar kutade på bra och dom damp ner i en skön hög på golvet när vi kom hem.

Idag hade vi bestämt att vi skulle fara och spåra, och det gjorde vi. Under tiden som spåren låg till sig gick vi en prommis på en liten väg som snopet nog tog slut alldeles för fort. Vi vände tillbaka en bit och sen knatade vi rakt ut i skogen istället. Java fick springa ett litet intervallpass i högt lingonris och det var tydligen jobbigt. Tungan var som en slips när vi var klara. Accta hängde på några varv hon med, men sen stoppade jag henne och hon fick leta lite godis istället. Vill ju inte att hon ska ta ut sig alldeles.

Så var det då dags för spåren. Acctas spår var väl inte så där jättelångt, skulle tippa på ca150 meter men det innehöll 3 st 90 graders vinklar, en apport och ett slut. Tanken med spåret var att se hur hon fixade vinklarna och om hon var villig att spåra vidare efter sin apport. Hon klarade av spåret med bravur, noggrann i vinklarna, men direkt efter är det som om hon blir lite osäker på om hon gjorde rätt. Sista vinkeln tog hon jättefint men började snurra kort där efter, när hon kom på spåret igen så var det bara ca 5 meter till slutet som hon gick rätt på, alltså fick hon en jättefin belöning för att hon hade klarat av att runda in spåret efter sitt tapp. Det vart kanonbra!!! Åsa kom också med en bra idé. Ska stampa upp lite direkt efter vinklarna så hon får lite draghjälp åt rätt riktning, får se vad hon tycker om det.
Att fortsätta spåra efter att hon hittat första apporten var verkligen inga problem. Kul...

Sen var det dags för Javas spår. Jag stannade kvar vid bilen för att inte Accta skulle skrika ihjäl sig. Nästan hela Javas spår låg inom synhåll för henne i bilen, därför satt jag på kofångaren (eller vad det nu heter där bak) och skymde sikten för henne. Av det som jag såg av spåret så såg det kanon ut, och Java kom tillbaka med alla sina apporter. Bra jobbat, Liten...

Efter spåret så tränade Accta och jag lite lydnad.. Eller lydnad och lydnad, det vart till att börja introducera henne i "Jannes belöningssystem". Den lilla Apan har börjat tycka att man ska pipa när man tränar lydnad och det tycker inte jag, så därför börjar jag med det nu, så kanske vi kan stävja det från början. Mota Olle i grind.... Träningen gick iaf bra och hon köpte konceptet, får bara hoppas att det fortsätter att gå lika bra. Känns bara lite motigt att inte kunna träna "momentinlärning", för det är ju det man är sugen på att göra nu. Hon är så fruktansvärt samarbetsvillig och rolig att jobba med, men samtidigt så vill jag ju inte att hon ska lära sig att tjuta sig igenom momenten. Man får väl ta en sak i sänder, antar jag. Ska jobba på med det här nu, och jag ska försöka att göra lite varje dag, för ju fortare hon lär sig det här, ju fortare kan jag börja med "momentinlärningen" också.

Vid 18-tiden kom Magnus hit och vi satt och gick igenom klubbens hemsida. Det är ju jag som ska ta över uppdateringen av den så småningom. Men det är mkt att lära sig och sidan är långt ifrån klar. Får hoppas att det blir bra när det är klart.

När han hade farit så passade jag på att ge båda vovvar en omgång med kloklipparen. Accta somnade som vanligt undertiden. Java var väldigt motvillig till att lägga sig där jag ville att hon skulle ligga, hon hatar verkligen att klippa klorna, men när hon väl hade lagt sig ner så gick det som en dans. T o m hon hade svårt att hålla ögonen öppna under delar av proceduren. Skönt att vi har kommit så långt, för när hon var mindre så var verkligen kloklippningen en pina. Vi var tvugna att vara två stycken varje gång, en fick hålla och en fick klippa. Men med mkt envishet, tålamod och lugn så har vi kommit så här långt. Skönt...

Nu är det snart dags för sängen och sen imorgon är det en ny arbetsvecka igen.

Natti...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback