Första semesterdagen...
Igår myste vi till det ordentligt på kvällen. Efter jobbet lugnade jag först ner mig och försökte få kroppen att förstå att jag inte behöver jobba på 5 hela veckor.... Vi släppte vovvarna en snabbis i skogen innan vi for och köpte godis och pizza. Korkade upp en flaska vin och kollade på film medans vi åt... Sååååå häääääärligt.... Kvällen gick och jag hade tänkt att gå in här och skriva på bloggen men jag var så jäklans varm.... Kläderna höll på att klibba fast och jag tänkte: jag går in och lägger mig i sängen och kollar på tv en stund. Hade fönstret öppet på vid gavel där, så temperaturen i sovrummet var helt klart mänsklig. Accta hakade på och vi mös i sängen.... Måste ha somnat där.... När jag vaknade var jag helt förvirrad..... Vart är Accta?? Varför ligger frugan i sängen?? Vad är klockan egentligen??? 7.00????? På morgonen???? VAAAA!!!! Vad hände????
Jag hade alltså somnat i sängen med kläderna på, tv:n igång, lampor på och fönster på vid gavel.... När Åsa hade lagt sig så hade hon konstaterat att jag somnat och lät mig vara... Jag hade alltså missat att hon hade stängt fönstret, ( vårt fönster låter jättemkt när man stänger det) och inte bara det, hon hade även bonkat in fönstret i lampan med en smäll. Jag hade också missat att hon hade varit ute med vovvarna och att Accta hade hoppat upp i sängen igen efter sin kissrunda i trädgården. Till saken hör att när hon hoppar upp i sängen så nöjer hon sig inte med det utan ska gärna hoppa arton gånger på den som ligger där också, och då gärna på huvudet.... Detta hade jag alltså sovit mig igenom.... Var jag medvetslös eller????
Nåja, jag gick upp där vid 8 tiden och gav Accta mat och sen gick jag och lade mig igen. Somnade som en gris, IGEN, och sov till 10 ungefär.... Snacka om att kroppen slappnade av efter sista arbetspasset, för det är det enda som kan förklara detta sömnbehov.
Kände att jag behövde göra lite nytta efter detta sömnmaraton så jag gick ut och drog ut gräsklipparen och gav mattan en omgång... Det behövdes.... Java gjorde allt för att jag skulle sluta att vara så tråkig och leka med henne istället.. När hon inte fick uppmärksamhet för att lägga leksaker framför mig hela tiden så började hon lägga dom PÅ gräsklipparen under tiden som jag klippte... *suck* Hon kan vara rätt enerverande ibland, om man säger så....
Efter väl utfört arbete så satt vi i uterummet och bara log och insåg att vi faktiskt har semester... Fasen att det ska vara så svårt att fatta.... Medans vi satt där så låg Java och tuggade på ett ben, ett ben som Accta hemskt gärna ville ha. Hon bestämde sig för att ta detta från Java vilket visade sig inte vara det bästa valet hon gjort i sitt 4 månader gamla liv. Morr, morr.... Inte ger sig Accta för lite morr heller..... Nä, nu jävlar, sa Java.... HUGGA!!!! Java bet fast i ena läppen på Accta, och som hon skrek.... Det såg jättehemskt ut, och det enda jag fick ur mig var: Släpp!!! För det är ju verkligen ett kommando som Java fattar.... *not* Men efter några sekunders fastbitning av en skrikande Accta så släppte Java och tuggade lugnt vidare på sitt ben. Accta flydde in under stolen och satt där och skrek... Jaha, tänkte jag, det är söndag och nu måste vi åka till veterinären och sy.... Hasade mig fram till Accta, som fortfarande skrek i högan sky, och undersökte.... Båda ögon kvar, läpparna hela och inget blod... Nähä??!!!??? Hittade endast lite Javaslem på nosen som gjorde att håren låg lite i oordning. Av denna incident så har Accta inte ens fått en fläskläpp.... Java måste ha tröttnat på monstervalpen och velat säga till ordentligt men bara tagit i så mkt som behövdes... Efter det här så har Accta varit ytterst signalkänslig... Java har bara behövt kryllat nosen idag och då har Accta vikit undan direkt... Får väl se hur länge det håller i sig... Jag gissar till i morgon... :o)
När mattarnas hjärtan kommit ner i normal takt igen efter "attacken" (jo, man blir rejält rädd när Javas stora huggtänder sitter fast i en liten valpnos) så bestämde vi oss för att göra något konstruktivt. Jag släppte av Åsa och Java i Bäcksjön för en härlig skogspromenad på egen hand, medans Accta och jag forsatte in till Umeå centrum. Parkerade vid kajen och gick en kombinerad koppel-och miljöträningspromenad. Accta skötte sig galant bland allt folk och hundar. Vi gick omkring där i sakta mak i ca 40 minuter och hon gick så himla fint i kopplet. Hoppas att det håller i sig även när hon blir äldre.. :o) Trots att hon verkar ha kommit in i en liten spökperiod så fanns det inget i stan som hon tyckte var läskigt... Hon struttade förbi GB-glass gubbar, gick över "plåtbroar" som dom lägger när dom håller på att fixa med nått i backen, struntade i vilt flygande fiskmåsar som nästan är större än henne själv och skrikande, rollerbladesåkande ungar.... Sicken vovve alltså..... Är såååå stolt över henne idag...
På hemvägen hämtade vi upp resten av flocken i Bäcksjön, men innan vi åkte hem så fick hon springa av sig en liten stund i skogen tillsammans med syster yster... Behöver jag säga att hon var trött när hon kom hem??? Förutom intagande av middag och några enstaka kisspauser så har hon sovit hela kvällen. Hon sover fortfarande i skrivande stund vid mina fötter.... Sötnos....
Får se vad vi kan hitta på för att trötta ut dom små med imorgon.....
Jag hade alltså somnat i sängen med kläderna på, tv:n igång, lampor på och fönster på vid gavel.... När Åsa hade lagt sig så hade hon konstaterat att jag somnat och lät mig vara... Jag hade alltså missat att hon hade stängt fönstret, ( vårt fönster låter jättemkt när man stänger det) och inte bara det, hon hade även bonkat in fönstret i lampan med en smäll. Jag hade också missat att hon hade varit ute med vovvarna och att Accta hade hoppat upp i sängen igen efter sin kissrunda i trädgården. Till saken hör att när hon hoppar upp i sängen så nöjer hon sig inte med det utan ska gärna hoppa arton gånger på den som ligger där också, och då gärna på huvudet.... Detta hade jag alltså sovit mig igenom.... Var jag medvetslös eller????
Nåja, jag gick upp där vid 8 tiden och gav Accta mat och sen gick jag och lade mig igen. Somnade som en gris, IGEN, och sov till 10 ungefär.... Snacka om att kroppen slappnade av efter sista arbetspasset, för det är det enda som kan förklara detta sömnbehov.
Kände att jag behövde göra lite nytta efter detta sömnmaraton så jag gick ut och drog ut gräsklipparen och gav mattan en omgång... Det behövdes.... Java gjorde allt för att jag skulle sluta att vara så tråkig och leka med henne istället.. När hon inte fick uppmärksamhet för att lägga leksaker framför mig hela tiden så började hon lägga dom PÅ gräsklipparen under tiden som jag klippte... *suck* Hon kan vara rätt enerverande ibland, om man säger så....
Efter väl utfört arbete så satt vi i uterummet och bara log och insåg att vi faktiskt har semester... Fasen att det ska vara så svårt att fatta.... Medans vi satt där så låg Java och tuggade på ett ben, ett ben som Accta hemskt gärna ville ha. Hon bestämde sig för att ta detta från Java vilket visade sig inte vara det bästa valet hon gjort i sitt 4 månader gamla liv. Morr, morr.... Inte ger sig Accta för lite morr heller..... Nä, nu jävlar, sa Java.... HUGGA!!!! Java bet fast i ena läppen på Accta, och som hon skrek.... Det såg jättehemskt ut, och det enda jag fick ur mig var: Släpp!!! För det är ju verkligen ett kommando som Java fattar.... *not* Men efter några sekunders fastbitning av en skrikande Accta så släppte Java och tuggade lugnt vidare på sitt ben. Accta flydde in under stolen och satt där och skrek... Jaha, tänkte jag, det är söndag och nu måste vi åka till veterinären och sy.... Hasade mig fram till Accta, som fortfarande skrek i högan sky, och undersökte.... Båda ögon kvar, läpparna hela och inget blod... Nähä??!!!??? Hittade endast lite Javaslem på nosen som gjorde att håren låg lite i oordning. Av denna incident så har Accta inte ens fått en fläskläpp.... Java måste ha tröttnat på monstervalpen och velat säga till ordentligt men bara tagit i så mkt som behövdes... Efter det här så har Accta varit ytterst signalkänslig... Java har bara behövt kryllat nosen idag och då har Accta vikit undan direkt... Får väl se hur länge det håller i sig... Jag gissar till i morgon... :o)
När mattarnas hjärtan kommit ner i normal takt igen efter "attacken" (jo, man blir rejält rädd när Javas stora huggtänder sitter fast i en liten valpnos) så bestämde vi oss för att göra något konstruktivt. Jag släppte av Åsa och Java i Bäcksjön för en härlig skogspromenad på egen hand, medans Accta och jag forsatte in till Umeå centrum. Parkerade vid kajen och gick en kombinerad koppel-och miljöträningspromenad. Accta skötte sig galant bland allt folk och hundar. Vi gick omkring där i sakta mak i ca 40 minuter och hon gick så himla fint i kopplet. Hoppas att det håller i sig även när hon blir äldre.. :o) Trots att hon verkar ha kommit in i en liten spökperiod så fanns det inget i stan som hon tyckte var läskigt... Hon struttade förbi GB-glass gubbar, gick över "plåtbroar" som dom lägger när dom håller på att fixa med nått i backen, struntade i vilt flygande fiskmåsar som nästan är större än henne själv och skrikande, rollerbladesåkande ungar.... Sicken vovve alltså..... Är såååå stolt över henne idag...
På hemvägen hämtade vi upp resten av flocken i Bäcksjön, men innan vi åkte hem så fick hon springa av sig en liten stund i skogen tillsammans med syster yster... Behöver jag säga att hon var trött när hon kom hem??? Förutom intagande av middag och några enstaka kisspauser så har hon sovit hela kvällen. Hon sover fortfarande i skrivande stund vid mina fötter.... Sötnos....
Får se vad vi kan hitta på för att trötta ut dom små med imorgon.....
Kommentarer
Trackback