Mitt liv med hundar

Idag har Java skrämt oss riktigt ordentligt. Eller i alla fall mig. Kanske är det så att jag är lite känslig pga allt som hänt med Zelda och även Javas uppväxt, men det är inget att göra åt. That´s me!

Det började med att hon har varit lite orolig i natt. När "den riktiga matten" kom hem från jobbet i morse bad jag henne att släppa ut Java ifall hon var nödig. Så det gjorde hon och Java hade megadiarré. Sen gick dom upp och la sig för att sova en stund och jag var upptagen med annat innan jag skulle fara på jobbet. Men innan jag for så väckte jag dom, och den synen som jag fick se då var riktigt skrämmande. En mkt ynklig hund som knappt klarade av att stå på benen vacklade ner för trappen och ville ut. Sprutdiarré igen. Vi ringde till veterinären för att höra vad som kunde göras, men eftersom hon inte har någon feber och inte kräks så tyckte dom att vi skulle avvakta. Och tanken med telefonsamtalet var ju inte att vi skulle åka in, utan bara vara säkra på att vi gjorde rätt i att stanna hemma. Köpte med mig Canicur tabletter från jobbet som hon har fått en dos utav. Sen har vi pratat med Lena Martinsson på Av Midälvalands kennel och fått ett recept på en "huskur" som är uppstoppande och energihöjande. Så den har vi fixat iordning och gett nu på kvällen + att hon har fått en halv burk morotspuré. Hon ska få lite mer puré innan vi går och lägger oss och så får vi se hur hon är i morgon.

Detta är första gången under Javas 4 år som hon har varit så här dålig i magen. Så vi är inte direkt vana vid att se henne så här. Det gör ont i hjärtat att se sin vovve så här ynklig när man är van vid att hon jämt är pigg och glad.