Spår...
Glömde ju berätta igår.... Första gången som Accta verkligen gjort mig riktigt rädd.... Du vet så där rädd som man kan bli och hjärtat börjar slå i hundranittio och man börjar känna paniken komma... Just så kände jag igår när Accta helt plötsligt var borta.... Vi var ute och fixade lite i trädgården när jag frågade Åsa, vart är Accta?? Hon visste inte och jag gick direkt in för att kolla om hon kanske hade gått in och lagt sig. Visste redan innan jag kom in att jag inte skulle hitta henne där inne, kände det på mig liksom. Åsa tog utsidan och började ropa och ropa... Jag fick säga till mig själv flera gånger, "lugn, hon kan inte vara långt borta", hon är ju liksom ingen hund som bara springer iväg utan någon anledning. Och mkt riktigt, efter någon minut hittade Åsa henne på tomten några hus bort där hon lekte med barnen... Hmmm...... Hon visste att hon hade gjort fel också, för när Åsa kom dit så kom hon gåendes mot henne så där låg och lite skamsen. Nåja, allt gott till slut....
Idag hade vi verkligen en riktig sovmorgon. Jag tänkte som så, om jag sover länge så kanske bacillerna lugnar ner sig lite. Vaknade kl 12 och tänkte att nu är det nog dags att kliva upp. (var ju upp en gång vid 8 och gav Accta mat förstås) Kände mig faktiskt lite bättre i förkylningen, men nu på kvällen så är jag tillbaka i samma "tillstånd" som jag var igår.... Megasnorig, trött, febrig och hostig....
Vi hade bestämt att vi skulle spåra med Ann-Sofie idag, så det var bara att kliva i regnkläderna och bege sig ut. Vi var ute i Kulla, Zelda gick sitt sista spår där. Kändes lite konstigt att åka dit faktiskt.
Bestämde mig för att testa av lilla Apan lite. Spåret vart ca 150 meter i medvind, men denna gång hade jag lagt in 5 vinklar. Dom var inte riktigt 90-grader, men inte långt ifrån. La ut två slut, två stycken spårpinnar, och jag hade snitslat hela spåret. Kände att det var bäst att göra så ifall hon skulle vela bort sig, då skulle åtminstone jag veta vart vi var. ;o) Men dom där snitslarna visade sig vara totalt onödiga denna gång. Hon spårade som en liten prinsessa och man såg på henne att hon verkligen tyckte att det här spåret var lattjolajbans. Hon "slarvade" lite i vinklarna, men det får man väl skylla på att hon inte har någon spårrutin ännu. Hon hade även två små "tapp" men dom löste hon själv och ringade snyggt in spåret igen, jag stod bara och njöt. Hon tog det första slutet som jag hade lagt ut och hon vart jätteglad. Vi lekte som tossingar och sen fick hon bära pinnen tillbaka till bilen och ta in den i buren. Vilken lycka!!!! Snacka om stolt vovve!!!
Java fick sig också ett spår med en massa roliga apporter i. Det var allt ifrån vanliga spårpinnar till läderbitar och små röda plastflygplan. :o) Behöver jag säga att hon hade roligt?? Åsa var jättenöjd och tyckte att Java hade jobbat jättebra och koncentrerat och för första gången på länge så kom Java hem med alla saker som var utlagda i spåret. Snyggt jobbat, Liten...
Efter spåret for vi på mitt jobb och köpte med oss Klass hem. Sedan inhandlades det snus och lite godis, sen for vi förbi och köpte oss varsin kebabrulle som vi tog hem och åt. Smaskens...
Tyvärr börjar förkylningen att kännas sämre och sämre, inte bra........
Idag hade vi verkligen en riktig sovmorgon. Jag tänkte som så, om jag sover länge så kanske bacillerna lugnar ner sig lite. Vaknade kl 12 och tänkte att nu är det nog dags att kliva upp. (var ju upp en gång vid 8 och gav Accta mat förstås) Kände mig faktiskt lite bättre i förkylningen, men nu på kvällen så är jag tillbaka i samma "tillstånd" som jag var igår.... Megasnorig, trött, febrig och hostig....
Vi hade bestämt att vi skulle spåra med Ann-Sofie idag, så det var bara att kliva i regnkläderna och bege sig ut. Vi var ute i Kulla, Zelda gick sitt sista spår där. Kändes lite konstigt att åka dit faktiskt.
Bestämde mig för att testa av lilla Apan lite. Spåret vart ca 150 meter i medvind, men denna gång hade jag lagt in 5 vinklar. Dom var inte riktigt 90-grader, men inte långt ifrån. La ut två slut, två stycken spårpinnar, och jag hade snitslat hela spåret. Kände att det var bäst att göra så ifall hon skulle vela bort sig, då skulle åtminstone jag veta vart vi var. ;o) Men dom där snitslarna visade sig vara totalt onödiga denna gång. Hon spårade som en liten prinsessa och man såg på henne att hon verkligen tyckte att det här spåret var lattjolajbans. Hon "slarvade" lite i vinklarna, men det får man väl skylla på att hon inte har någon spårrutin ännu. Hon hade även två små "tapp" men dom löste hon själv och ringade snyggt in spåret igen, jag stod bara och njöt. Hon tog det första slutet som jag hade lagt ut och hon vart jätteglad. Vi lekte som tossingar och sen fick hon bära pinnen tillbaka till bilen och ta in den i buren. Vilken lycka!!!! Snacka om stolt vovve!!!
Java fick sig också ett spår med en massa roliga apporter i. Det var allt ifrån vanliga spårpinnar till läderbitar och små röda plastflygplan. :o) Behöver jag säga att hon hade roligt?? Åsa var jättenöjd och tyckte att Java hade jobbat jättebra och koncentrerat och för första gången på länge så kom Java hem med alla saker som var utlagda i spåret. Snyggt jobbat, Liten...
Efter spåret for vi på mitt jobb och köpte med oss Klass hem. Sedan inhandlades det snus och lite godis, sen for vi förbi och köpte oss varsin kebabrulle som vi tog hem och åt. Smaskens...
Tyvärr börjar förkylningen att kännas sämre och sämre, inte bra........
Kommentarer
Trackback