Riktig rapport...

Tillbaka till helgen..... ;o) 
Som sagt, vi körde in i Ö-vik vid 16 tiden och jag trodde knappt mina ögon när jag såg valparna... Så stora... Det slog mig plötsligt att det faktiskt inte är så lång tid kvar tills hon kommer hem, min lilla Apa... När vi kom dit var även en annan valpköpare där, kul att få träffas och prata lite. Även hon ska ha en av tikarna.
Under kvällen så var jag med valparna all deras vakna tid.. Ja, jag ska väl erkänna att jag satt och snusade på dom lite när dom sov också. ;o) Det är ju enda gången som man inte behöver passa sig för deras piraya tänder... :o)

På morgonen väcktes vi av en helt otroligt hög decibel... 9 valpar som vet att kennelmamman står och gör iordning frukost hörs.... Jag lovar..... Men så fort skålarna kommer ner på golvet så blir det tvärtyst och det enda man hör är mumsande små munnar..... Ett ljuvligt ljud.... Efter dom  har ätit så ska dom ta igen allt som dom har missat under natten.... Det går knappt att sitta hos dom för man blir verkligen anfallen..... Har blåmärken överallt... Det är svårt att värja sig mot 9 anfallande valpar som biter tag där dom når och sliter åt alla olika håll..... Ha ha ha.... Dom är inte alls lika intensiva under resterande tid på dygnet, men just på morgonen var nog det värsta jag har varit med om... Det var nästan så att man var tvungen att fly därifrån för att rädda sig undan helskinnad... Tack och lov för leksaker som låter mkt som man kan locka intresset till... Annars hade jag nog inte kunnat sitta kvar där... :o)

Senare på dagen for vi ut och spårade med Java och Fedra. Det las ut två spår på legderna en liten bit bort. Och det som hände sen var faktiskt lite komiskt... Lisa och Fedra gick sitt spår först. Precis innan det så hade vi sett att det var en hund som var och sprang i Javas spår, ja ja, det är sånt som händer. Det blir en liten svårighet och det var ju bra att vi såg det så vi vet varför, om hon nu skulle få problem. Men under Fedras spår så kommer det fram en gammal farbror och börjar prata med Åsa om ditten och datten. Efter en stund traska han iväg och vad gör han?? Jo, traskar rakt in på Javas spår.... Vi bara suckade..... Och inte nog med det.... Efter ett tag så böjer han sig ner och slänger undan lite ris som ligger på legdan.... Och sen tvärstannar han... Tar upp en pinne och tittar konstigt på den och sedan slänger han undan den i diket... Jahopp, det var vårat slut och enda pinne i spåret.... Ha ha... Det var ju bara att ge upp och åka och lägga ett nytt spår åt Java.
Vi for lite längre ner på legdan och la ett nytt spår och under tiden det låg till sig lite så satt vi i bilen och pratade... Det blåste nått fruktansvärt och var svinkallt. När vi hade suttit där ett tag så kommer det två småkillar cyklandes med en fotboll under armen.... Och vad gör dom, jo, dom stannar och ska börja spela fotboll precis där vi har lagt spåret.... Ja, men kan man ha mer otur.... Så vi kastade oss ut ur bilen och nästan kastade in Java på spåret.... Ha ha ha.. Stackars Liten...... Och så mkt störning har java aldrig fått i ett spår. Att behöva spåra rakt igenom ett litet område där två killar spelar fotboll... Det var lite jobbigt för henne när hon hade dom precis framför sig, men så fort hon hade kommit förbi dom (eller rättare sagt, spårat emellan dom) så gick det kanon.... Hon hittade sin pinne och lyckan var fullständig för både vovve och matte. Jag tycker att hon var otroligt duktig!!!!

Efter ett lyckat spår och ytterligare någon timme nere i valplådan så var det dags att åka hem. Kändes inte roligt alls.... Vi började packa ihop och bära ut till bilen. Java var inne i Lisas och Nisses sovrum bakom ett kompostgaller. Eftersom jag skulle släppa av Åsa vid busstationen så hade vi lite mer packning med oss än vad vi brukar. (Hon är i Skellefteå nu på fackombudsutbildning) Därför tog det längre tid än vanligt.... Vi sa hej då och vi hann gå ut till bilen när jag plötsligt kom på..... JAVA DÅ!!!!!! Vi hade glömt henne i sovrummet.... Ha ha.... Snacka om att man fick dåligt samvete.... Men jag tror att det beror på att vi brukar packa in henne i bilen det första vi gör när vi ska någonstans. Det är lugnast så, för då vet hon att hon ska få följa med och blir lugn... Annars springer hon bara runt och velar och är i vägen.... Så det var ju bara att gå in igen pussa på henne och hämta med henne ut till bilen.... Hi hi hi hi.....

När vi kom till Umeå så släppte jag av Åsa vid busstationen och sen for jag och köpte lite revbensspjäll. Passade på att stanna vid Nydala ängen och släppa Java där så hon fick springa av sig lite.... Roligt, sa hon....

Väl hemma så tog jag det bara lugnt.... Har mått lite dåligt hela helgen och det vart inte bättre när jag kom hem..... Har haft ont i huvudet, ont i magen och mått lite illa till och från.... Precis när jag skulle gå och lägga mig så kände jag, ooopppsss, måste kräkas.... Och det gjorde jag.... Som en kalv...... Uscha...... Släpade mig i säng och somnade på en gång.. Och nu på morgonen så kom jag på att jag skulle ha ställt ut soporna till sopbilen i går kväll. Första gången sen vi flyttade hit som vi missat det... Men även om jag hade kommit på det när jag skulle gå och lägga mig igår så hade jag nog ändå inte fixat att gå ner och ta ut det... Så ja ja, det får vänta tills nästa gång. Jag tror inte att den är så där jättefull.... Hoppas inte det iaf....

Idag ska jag bara ta det lugnt.... Mår fortfarande inte helt ok, så det blir nog bara en lugn promenad med Java och sen en sväng in till stan för några ärenden. Ska även hämta upp mamma som ska vara hos oss några dagar medans Åsa är i Skellefteå. Vill inte att Java ska ligga ensam hemma hela dagar när jag är på jobbet. Tur att man har mammor.... :o)

Operation Ap-nedräkning: 18 dagar kvar...

Kommentarer
Postat av: anna wintour VECKOMAGASINET

jag har badat på Ö-viks kända bad ställe


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback