Sommar av sorg...
Zelda finns inte bland oss längre. Hon fick somna in i juni-2006. Hon blev endast 5 år.
Hon var den första hunden som jag har tränat och tävlat med och det var i sökskogen det hände. Ett korsband gick av och det blev operation. Efter en lång tids rehab så verkade allt ordna sig, men tyvärr gick linan, som veterinären hade ersatt korsbandet med, av och en ny operation blev ett faktum. Denna gången bar det av till Strömsholm och en större operation. Allt såg bra ut, men några dagar efter att stygnen hade tagits så vart hon halt igen. Ett besök hos veterinären visade att titanplattan som dom satt in hade spruckit och beslutet togs att hon skulle få somna in. För egen del hade jag kunnat göra hur många operationer som helst, bara för att få ha henne kvar.... Men med hundägandet kommer även ansvaret att inte låta hunden lida i onödan och jag ville inte att hon skulle få genomlida ytterligare en operation och en jobbig rehabtid.
Sov så gott min älskade ängel.... Du fattas mig...
~På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron. När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon här dör, så kommer det till Regnbågsbron.
Då ett djur, som stått någon av oss särskilt nära i livet, till sist dör, börjar det sin vandring, till Regnbågens bro.
Där bortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar på våra älskade vänner, där de kan springa och leka tillsammans. Där finns gott om mat, vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda.
Alla djur som varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör, de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak, de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran. Dess klara ögon är intensiva, kroppen börjar skälva.
Hon springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, hennes ben bär henne fortare och fortare. Hon har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet, och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.
Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans, för att aldrig mer skiljas åt......~