Mitt liv med hundar

Av förklarliga skäl blir det inte att man sitter lika mkt vi datorn den här årstiden, därav mindre bloggande. Men jag ska försöka skriva lite nu och då iaf.

Även om jag inte har skrivit så har jag inte legat på latsidan med träningen. Vi tränar på men vi har tagit liiiiite mer ledigt efter tävlingen. Förut körde jag i stort sett varje dag, men nu kan det få gå några dagar mellan träningarna. Tror att det är bra för både vovven och mig.

Gick ett jätteroligt spår för några veckor sedan. Vi hade tävlingar här hemma på klubben och jag+några till hade hand om lägre spår. När alla hade spårat klart fanns det några reservspår kvar som ingen gått. Det var även några spår som vi plockade bort eftersom inte alla som var anmälda kom. Dom spåren som vi hade plockat bort var dom "värsta"... Fullständigt eländig terräng för oss människor och antagligen gudomligt roligt för vovvarna.
Accta och jag tog just ett sånt spår, och det var bara att hålla i sig i linan, ha tungan rätt i munnen och lita på att Accta skulle guida oss runt och plocka alla pinnarna. Kul var det också att få gå ett spår som man inte hade någon aning om vart det gick + att bli helt utlämnad till hunden. Det var första gången som det vart så för mig med Accta.

Hon jobbade jättebra och även om jag hade fullt upp med att sätta fötterna på rätt ställen och försöka att inte trilla, så både såg jag och kände att hon spårade jättefint. Det var väldigt snårigt, både vid fötterna och i bröst höjd och spåret gick genom skog, ut på kalhyggen, över myrar, och stockar och stora klippstenar och över ett antal bäckar. Några så breda att jag starkt funderade på hur jag i helsike skulle ta mig över. Till detta var det strålande sol och ca 30 grader varmt.

Vi kom runt detta lägre spår på ca 12-15 minuter med två pinnar borta och jag var otroligt stolt och nöjd över Acctas insats.. Ganska stolt över min egen insats också om jag ska vara ärlig, för jag var rejält svettig när vi till slut hittade slutpinnen.

Förra helgen var hela flocken ner till Stockholm, och det var pga en enda kvinna... Vi skulle till Globen och kolla på Celine Dion.... Vilken kvinna, vilken utstrålning, vilken röst.... Ibland är 2 timmar alldeles för kort......
Vi bodde hemma hos gamla vänner till Åsa i Hässelby och det var riktigt skönt att komma bort över en helg och bara vara. Vi hade jättevarmt hela helgen och som tur var så var det gångavstånd till Mälaren där vovvarna fick bada.

På söndagen passade vi på att träffa Javas syster Jolin och hennes matte Pernilla på Vällingby BK. Det var snorvarmt och som tur var så fanns det ett träd mitt på appellplanen där vi hade "basecamp"... Man körde något/några moment och satte man sig under trädet och delade vattenflaskan med vovvarna och sen ut på plan igen. Så höll vi på i nästan tre timmar och vi hann surra en hel del skit mellan momenten.... Behöver jag säga att vovvarna var trötta som skrutt efter det.... Hur trevligt som helst var det iaf... Så himla kul att träna med Pernilla, synd bara att vi bor så långt ifrån varandra.

Detta var förra helgen och den här helgen har vi bara tagit det lugnt. Åsa jobbar visserligen men det är bara kortdagar. Själv har jag sysselsatt mig med att hälsa på en vän och varit ute och sprungit idag.... Så skönt att ha en sån dag.... Imorgon blir det nog lite rastning av elektroluxen och moppen....

Avslutar med att skicka ett megastort grattis till Eva som alldeles precis har blivit mormor för första gången!!!!!!!

¤ Den som aldrig kör vilse får sällan se nya platser ¤