Träningshelg i Ö-vik...
Japp, då var vi hemkomna efter en helg i Ö-vik med Lisa och Janne som coacher... Vi har nu två mkt trötta vovvar som i stort sett bara har ätit middag och sovit sen vi kom hem..
I går morse slängde vi oss in i duschen, packade och sen for vi i strålande sol neråt landet. Tyvärr hade det mulnat på lite när vi väl kom fram, men helt ok väder. Vi for hem till Lisa och Janne, stjälpte av packningen och surrade en liten stund, sen for vi ut och skulle träna. Första la vi ut spår åt Fedra, Java och Accta. Jag tyckte det skulle vara spännande att se hur (och OM) hon skulle fixa ett spår på packad snö. Medans spåren låg till sig så satte vi igång med lydnadsträningen. Kan väl säga så här, Åsa och Java har hittat modellen för sitt samarbete nu. Dom har jobbat så fint tillsammans hela helgen att jag känner att jag inte behöver skriva så mkt mer om det. :o) Det ser lugnt och VÄLDIGT fokuserat ut!!! Jättekul att se!!!
Accta och jag däremot har haft en mkt jobbig helg. Vi har fortsatt vårt arbete med att hitta balans mellan krav och belöningar/förstärkningar... Första passet gjorde vi då när spåren låg till sig... Här säger jag bara en sak, tack gode gud att Janne var med....
Började med att sätta en kravställning på henne som hon på olika sätt försökte ta sig ur. Det peps, skreks och det byttes positioner... Janne tyckte, ta nu i henne ordentligt så att hon fattar en gång för alla att det går inte att krångla sig ur det här, och det gjorde jag.... Reaktionen jag fick vart ett flyktbeteende och hade inte Janne varit med hade jag nog inte vågat fullfölja här. Men han guidade mig igenom det och efter "chocken" köpte hon att det var ganska tryggt och behagligt hos matte. Fortsättningen på träningen gick jättefint. Vi avslutade med bollförstärkning som först var förbud och sedan bus och lek... Vi gick nöjda till bilen.
När Åsa tog ut Java för sitt pass gick Lisa med mig och Accta och tog spåret. Krånglade inte ut spårlinan eftersom spåret var så kort, ca 70 meter och fyra apporter. Hon fick spåra i sele och koppel.
Starten tog hon fint men när hon hade spårat några meter så var det som om hon inte riktigt fattade: "Hallå, vi är på en parkeringsplats och det är SNÖ här....." Första pinnen tror jag att hon såg, så det var väl inte nått riktigt spårarbete fram till den. Men när vi hade lekt med pinnen så var det som om poletten trillade ner. Hon spårade jättefint fram till nästa apport som var en bit brandslang. Den såg hon inte utan spårade hela vägen fram. Vi lekte som knastar och hade jättekul. Dom två sista apporterna såg hon tyvärr när hon var några meter ifrån dom, och hon dök på dom som värsta tigern.....
Kanske inte världens bästa spår, men det var kul att testa och se vad hon gjorde med tanke på underlag och plats.
En rätt nöjd Accta fick bära spårslutet till bilen och hon var stolt som en tupp.... :o)
När alla hade tränat for vi in till stan och fick i oss lite lunch, för min del vart det en smarrig räkmacka. Där slöt även Susa upp med oss, och sen for vi till bilprovningen för att köra pass 2.
När det var vår tur så fortsatte vi med krav/belöning/förstärkning, höja/sänka, gasa/bromsa..... Började lite knackigt men det gav sig ju längre vi höll på. Mot slutet såg det riktigt, riktigt fint ut.... Efter en avslutande platsliggning fick Accta stolt bära sin boll till bilen.
På kvällen avnjöts det en riktigt smarrig och matig kycklingsoppa hemma hos Lisa och Janne. Ni ska tro att vi smaskade... ;o) Så jäkla gott med en varm soppa i magen när man varit ute i snön hela dagen. Kvällen bjöds även på projekt "sminka upp Åsa i brygga" (!?), musiklyssning, falsksång och hunddiskussioner...
Natten blev låååååååång.... Deras jäkla luftvärmepump levde jäkel hela natten och höll åtminstone mig vaken långa stunder.... Halv nio gav jag upp och serverad frukost till vovvar och rastade dom. När jag kom in hade husfolket dukat fram frukost så det var bara att sätta sig...
Efter en halvtimme kom även Åsa uppkravlandes.... Vart det kanske för mkt vin kvällen innan??? ;o)
Vid 11 tiden mötte vi upp Susa och Björne vid bilbesiktningen för lydnadspass nr 3.... Detta pass var för mig katastrof... Kände att all min pondus var som bortblåst och det vart bara kajko av allting... Avslutade detta pass ganska snabbt och gick fundersamt tillbaka till bilen.... Vad hände, liksom???
Efter en stunds fundering tog jag med mig Accta på en liten promenad och på vägen så stannade vi och tränade en stund. Kändes mkt bättre för mig och då skärpte även Accta till sig också.
Lunchen avnjöts på MAX... Det var hur längesen som helst... Gott var det!!!
Sen var det på:t igen... Lydnadspass nr 4....
Detta pass bestämde jag mig för att träna ensam. Ville testa och greja själv... Gick riktigt bra och jag kände att självförtroendet kom tillbaka....
När jag kom tillbaka till gänget efter träningen hittar jag Åsa ståendes som skyddsfigg för Björnes majonäs.... Jösses amalia..... En skyddsärm på varje arm... Önskar att jag hade fått det på bild.... :o) Men träningen gick bra och majonäsen prickade in ärmarna i varje bett... Man vet ju aldrig med en polishund... ;o)
Vid det här laget var vi trötta och frusna efter helgens begivenheter så vi bestämde oss för att börja röra oss mot Sävar igen.
Tog ut Accta för en pink och där kom ett improviserat lydnadspass 5.... Även om det var kort så var nog det den träning som gick bäst. Accta kom direkt i rätt sinnesstämning och matte hade attityd. Så fint hon gick....
Vägen hem kändes hur lång som helst. Det vräkte ner snö så det gick inte att ha på helljuset, då såg man nada... Och det gällde att hålla tungan rätt i mun så man körde i spåren på vägen, det var hur moddigt som helst....
Väl hemma nu så har hela flocken svimmat i var sitt hörn.... Java i sin fåtölj, Accta i sängen och vi tvåbeningar i soffan... Det tar på med chop/chop lydnad... ;o)
¤ Vanligt sunt förnuft är inte särskilt vanligt ¤
I går morse slängde vi oss in i duschen, packade och sen for vi i strålande sol neråt landet. Tyvärr hade det mulnat på lite när vi väl kom fram, men helt ok väder. Vi for hem till Lisa och Janne, stjälpte av packningen och surrade en liten stund, sen for vi ut och skulle träna. Första la vi ut spår åt Fedra, Java och Accta. Jag tyckte det skulle vara spännande att se hur (och OM) hon skulle fixa ett spår på packad snö. Medans spåren låg till sig så satte vi igång med lydnadsträningen. Kan väl säga så här, Åsa och Java har hittat modellen för sitt samarbete nu. Dom har jobbat så fint tillsammans hela helgen att jag känner att jag inte behöver skriva så mkt mer om det. :o) Det ser lugnt och VÄLDIGT fokuserat ut!!! Jättekul att se!!!
Accta och jag däremot har haft en mkt jobbig helg. Vi har fortsatt vårt arbete med att hitta balans mellan krav och belöningar/förstärkningar... Första passet gjorde vi då när spåren låg till sig... Här säger jag bara en sak, tack gode gud att Janne var med....
Började med att sätta en kravställning på henne som hon på olika sätt försökte ta sig ur. Det peps, skreks och det byttes positioner... Janne tyckte, ta nu i henne ordentligt så att hon fattar en gång för alla att det går inte att krångla sig ur det här, och det gjorde jag.... Reaktionen jag fick vart ett flyktbeteende och hade inte Janne varit med hade jag nog inte vågat fullfölja här. Men han guidade mig igenom det och efter "chocken" köpte hon att det var ganska tryggt och behagligt hos matte. Fortsättningen på träningen gick jättefint. Vi avslutade med bollförstärkning som först var förbud och sedan bus och lek... Vi gick nöjda till bilen.
När Åsa tog ut Java för sitt pass gick Lisa med mig och Accta och tog spåret. Krånglade inte ut spårlinan eftersom spåret var så kort, ca 70 meter och fyra apporter. Hon fick spåra i sele och koppel.
Starten tog hon fint men när hon hade spårat några meter så var det som om hon inte riktigt fattade: "Hallå, vi är på en parkeringsplats och det är SNÖ här....." Första pinnen tror jag att hon såg, så det var väl inte nått riktigt spårarbete fram till den. Men när vi hade lekt med pinnen så var det som om poletten trillade ner. Hon spårade jättefint fram till nästa apport som var en bit brandslang. Den såg hon inte utan spårade hela vägen fram. Vi lekte som knastar och hade jättekul. Dom två sista apporterna såg hon tyvärr när hon var några meter ifrån dom, och hon dök på dom som värsta tigern.....
Kanske inte världens bästa spår, men det var kul att testa och se vad hon gjorde med tanke på underlag och plats.
En rätt nöjd Accta fick bära spårslutet till bilen och hon var stolt som en tupp.... :o)
När alla hade tränat for vi in till stan och fick i oss lite lunch, för min del vart det en smarrig räkmacka. Där slöt även Susa upp med oss, och sen for vi till bilprovningen för att köra pass 2.
När det var vår tur så fortsatte vi med krav/belöning/förstärkning, höja/sänka, gasa/bromsa..... Började lite knackigt men det gav sig ju längre vi höll på. Mot slutet såg det riktigt, riktigt fint ut.... Efter en avslutande platsliggning fick Accta stolt bära sin boll till bilen.
På kvällen avnjöts det en riktigt smarrig och matig kycklingsoppa hemma hos Lisa och Janne. Ni ska tro att vi smaskade... ;o) Så jäkla gott med en varm soppa i magen när man varit ute i snön hela dagen. Kvällen bjöds även på projekt "sminka upp Åsa i brygga" (!?), musiklyssning, falsksång och hunddiskussioner...
Natten blev låååååååång.... Deras jäkla luftvärmepump levde jäkel hela natten och höll åtminstone mig vaken långa stunder.... Halv nio gav jag upp och serverad frukost till vovvar och rastade dom. När jag kom in hade husfolket dukat fram frukost så det var bara att sätta sig...
Efter en halvtimme kom även Åsa uppkravlandes.... Vart det kanske för mkt vin kvällen innan??? ;o)
Vid 11 tiden mötte vi upp Susa och Björne vid bilbesiktningen för lydnadspass nr 3.... Detta pass var för mig katastrof... Kände att all min pondus var som bortblåst och det vart bara kajko av allting... Avslutade detta pass ganska snabbt och gick fundersamt tillbaka till bilen.... Vad hände, liksom???
Efter en stunds fundering tog jag med mig Accta på en liten promenad och på vägen så stannade vi och tränade en stund. Kändes mkt bättre för mig och då skärpte även Accta till sig också.
Lunchen avnjöts på MAX... Det var hur längesen som helst... Gott var det!!!
Sen var det på:t igen... Lydnadspass nr 4....
Detta pass bestämde jag mig för att träna ensam. Ville testa och greja själv... Gick riktigt bra och jag kände att självförtroendet kom tillbaka....
När jag kom tillbaka till gänget efter träningen hittar jag Åsa ståendes som skyddsfigg för Björnes majonäs.... Jösses amalia..... En skyddsärm på varje arm... Önskar att jag hade fått det på bild.... :o) Men träningen gick bra och majonäsen prickade in ärmarna i varje bett... Man vet ju aldrig med en polishund... ;o)
Vid det här laget var vi trötta och frusna efter helgens begivenheter så vi bestämde oss för att börja röra oss mot Sävar igen.
Tog ut Accta för en pink och där kom ett improviserat lydnadspass 5.... Även om det var kort så var nog det den träning som gick bäst. Accta kom direkt i rätt sinnesstämning och matte hade attityd. Så fint hon gick....
Vägen hem kändes hur lång som helst. Det vräkte ner snö så det gick inte att ha på helljuset, då såg man nada... Och det gällde att hålla tungan rätt i mun så man körde i spåren på vägen, det var hur moddigt som helst....
Väl hemma nu så har hela flocken svimmat i var sitt hörn.... Java i sin fåtölj, Accta i sängen och vi tvåbeningar i soffan... Det tar på med chop/chop lydnad... ;o)
¤ Vanligt sunt förnuft är inte särskilt vanligt ¤
Kommentarer
Trackback