Mitt liv med hundar

Är helt slut i knoppen och kroppen. Det har varit mkt att göra på jobbet den här veckan och sen så har man ju tankarna någon annanstans vilket gör att jag är helt färdig när jag kommer hem. Kan inte fatta att vi kommer att ha en till vovve här hemma hos oss om bara två dagar. Helt sinnesjukt.. Tyckte inte att det var länge sedan som dom föddes, men ändå så känns det sååå lååångt borta.

Imorgon ska valparna veterinärbesiktigas och chipmärkas. Känns bra att dom inte ska behöva gå igenom en öronmärkning. Kan inte vara skönt alls det där. Chippet måste vara mkt snällare mot vovven. Chipmärkte min första schäfer för en herrans massa år sedan. Hennes örontatuering hade bleknat så man såg inte vad det stod. Att göra en ny tatuering var det inte tal om, utan jag valde att sätta in ett chip istället. En liten spruta och två sekunder senare var det klart. Smidigt.

Idag har jag inte gjort så mkt annat än att jobba, förutom en promenad med Java i morse i skogen. När jag kom till den vägen som jag hade tänkt att gå på så var det bara att vända om igen. På vägen så studsade 10-15 små kanin/harungar runt. Jo, tjena att jag skulle släppa Java där... "Du kan gå din promenad själv, jag stannar och leker med dom här kuliga sakerna istället" hade det blivit då. Så jag for lite längre bort och gick en promenad utan studsande ulltussar. :o)

När jag kom hem från jobbet så kraschade jag i soffan och kollade kvartsfinalen i hockey. Vi är i semifinal!! Starkt jobbat!!! Sen var det mat och nu det här. Men nu är det dags för sängen. Måste försöka vara relativt pigg i morgon för jag hade tänkt städa när jag kommer hem från jobbet.

Operation Ap-nedräkning: 2 ynka dagar kvar...