Mitt liv med hundar

Har känt mig helkass på jobbet idag. Fick t o m lägga mig och vila en stund på kontoret. Men efter det så kändes det lite bättre.

Sen när jag kom hem så vart jag orolig, och är fortfarande. Det var inte den vanliga glada Java som mötte mig i dörren, utan en ganska låg Liten. Hon beter sig nästan som om hon mår illa och när jag satt i soffan framför tv:n så låg hon i "Zeldas" fåtölj och då började hon dregla. Blir så orolig att hon ska ha fått i sig något som inte är bra för henne. Efter det som hände Zelda när hon var 2 år (hon blev förgiftad ute av någon sorts lösningsmedel) så blir jag lite hispig när det blir så här. På promenaden ute i morse så vet jag att hon for ner i ett dike och hann dricka några slurkar innan jag hann stoppa henne. Jag låter aldrig mina hundar dricka något ute, på somrarna har jag alltid en vattenflaska med mig när jag är på långpromenad. Efter upplevelsen med Zelda så är jag livrädd för sånt där. Och sen med tanke på vilken otur vi har haft med våra vovvar så fattas väl bara annat.... *suck* Men, jag ska inte dra några förhastade slutsatser än. Jag har henne under sträng koll just nu. Får bara lite ångest över att jag snart ska gå i säng och när man sover kan man ju inte ha koll så att säga. Vet inte om jag ska vara uppe en stund till eller bara släppa det och låta det vara till i morgon. Är hon fortfarande likadan då så måste jag nästan åka in med henne till veterinären. Eller?? Ja, jag vet inte.... Känner mig lite villrådig..... Och så är inte Åsa hemma så jag har någon att bolla med heller. Visst, jag har pratat med henne i telefon och försökt förklara för henne hur Java beter sig, men det blir aldrig samma sak som att se henne. Man får ju ont i hjärtat för mindre......

Jag ska iaf ta en liten kvällsprommis med henne runt gatan här och se hur hon beter sig. I vanliga fall brukar hon få göra kvällspinken i trädgården, men nu vill jag se henne ordentligt och se hur hon gör. Fortsättning lär väl följa...

Operation Ap-nedräkning: 17 dagar kvar...